Årets texter på TOVE - 2022
Illustration: Malin Tegendal
2023 har varit ett faktum i en dryg vecka redan, men vi tittar ännu en sista gång tillbaka på TOVEs 2022. Här har vi samlat årets bästa texter - håll till godo!
Krönikor och essäer
Illustration: Saskia Albretch
Tack för påminnelsen, Isof
“Nästan hälften av orden har anknytning till pandemin. Kanske har du som har haft covid förlorat ditt luktsinne, alltså drabbats av anosmi eller lider av postcovid, fortsatta besvär till följd av viruset? Några har tröttnat på sin lilla krets i coronabubblan och skaffat coronahund som sällskap. Lite uppmuntrande (nåväl) är i alla fall att en ordvits letat sig in: maskne, det vill säga hudbesvär som dykt upp som en följd av munskyddsanvändning.”
Året började med att Aurora Holm skrev en krönika om det tidigare årets nyord, en lista sammanställd av myndigheten Institutet för språk och folkminnen, Isof. Hon hoppades på roligare ord detta år.
Det finns alltför många sorters offer
“Som barn trodde jag länge att kriget ser ut som i Bröderna Lejonhjärta. Att de kommer från varsin sida av grässlätterna, ridande i bredd. På en gemensamt avtalad dag. Med tiden har den inre bilden av krigshärjade platser tagit formen av arida samhällen utslängda i någon stenöken. Dammet yr och solen gassar. Och så är det säkert – i många fall. Kanske så ofta att jag blivit blind för det. Vant mig.”
Man kan inte blunda, det går inte
“Jag påminns om min morfar som fick fly sitt land som barn på grund av en ytterligare galen diktator från det stora grannlandet i öst. Undra vad han känner nu, känner han samma rädsla som mig? När ska historian sluta upprepa sig eller är den dömd till att för alltid göra det? En fråga jag inte kan sluta grubbla över. Ett krig har få vinnare, om ens några. Oskyldiga får ta smällen och de maktgalna ledarna har deras blod på sina händer. “
Kriget i Ukraina väckte mycket tankar och känslor. Louise Buenafe Mistén och Sofia Tervonen skrev varsin krönika och undrade vem vinnaren egentligen är.
Illustration: Malin Tengdahl
Verklighetsflykten
“Det är inte att dagdrömma eller att bygga upp en fantasi, det är att skapa en ny tillvaro en ny verklighet, att gå helt in i denna, låta den ta över. Det finns inget annat än denna nya verklighet. När hjärnan stänger av kopplingen till verkligheten kan du inte själv välja att gå tillbaka, du måste helt ge dig hän till detta nya. Det är en överlevnadsmekanism, om du stannar kvar i verkligheten vet hjärnan att du kommer dö, det har den sagt åt dig.”
Håkan Hellström: Från arsenik och neonskyltar till rampljus och uppfyllda drömmar
“Redan på centralstationen kände jag av pulsen, hysterin, förväntningarna som vibrerade i luften. Jag klev av Öresundståget som kört mig från Båstad. Klockan var 11.20 och jag drog in den friska Göteborgs-doften, började röra mig in mot stan och bort från spår 14 där jag klivit av. (…)Vart jag än kollade såg jag Håkan-tröjor och tygkassar med Håkan-citat.”
Bekännelse från en oduglig lesbian
“Som ni förstår är männen i mitt liv de döda fiskarna, alternativt kräftorna i den här ekvationen. Jamen säg inte emot mig, ni vet att liknelsen stämmer in allt för väl. Och jag menar alla män, att diskriminera är fult har jag lärt mig. Här får ni därför finna er i att bli liknade vid kokta kräftor på långbordet.”
“Får jag lov att vara lesbisk på samma sätt som jag är vegetarian?” frågar sig insändaren Tove Stenström då hon med glimten i ögat jämför killar med kräftor.
Intervjuer & reportage
Foto: Jonna Anderssson, Jons Jonna Photo
ALVA: ”Jag vet inte vem jag är om jag inte gör musik”
“Jag skulle säga att det är en viktig del i mitt artistskap att få vara ärlig och få prata om saker jag tycker är viktigt. Jag vill vara så naken jag kan i min musik och då känner jag att det också måste gälla min artistpersona också. Jag försöker vara så filterlös jag bara kan, både för min egen skull men också för andras.”
Peppe Öhman: "Jag skriver där jag står och om det jag ser"
Jag tänker mycket på feminism, rättvisa och hur man ska leva, men har inget tydligt svar på det själv. Därför var det viktigt för mig att skriva utan att samtidigt servera några moraliska riktlinjer. Människor är komplexa och relationer är komplicerade.”
Bild: Warner
Rhys: “Jag är mycket mer bekväm i min musik nu”
“Jag känner mig mer bekväm i min musik nu. Den får stå för sig själv och jag behöver inte gå in i en roll. Jag känner att jag kan vara mig själv och att jag har växt upp, helt enkelt. Det märks nog också i min framtoning.”
Paula Jivén: “Jag tror det är viktigt att man får skriva om sig själv först, för att känna att man gjort det”
“Man blir ju lite hobbypsykolog av att skriva låtar, plockar isär alla känslor. Ibland kan det bli lite jobbigt om man plockar isär något som egentligen inte var en grej och så blir man helt upptagen av det.”
Zackarias Andersson: “När jag väl plockade upp gitarren och började skriva och sedan producera musik så var det lika enkelt som att andas”
“Många musiker är väldigt duktiga på att prata och sälja in sin musik som en produkt. Något jag tycker är väldigt svårt att göra med något som är så sammanflätat med vem jag är som person, det blir för stort. Men i grunden så vill jag göra musik som känns autentisk och som målar upp bilder och känslor som kan vara svåra att uttrycka eller sätta fingret på.”
Sofia Vivere: ”Jag måste ta från mina egna berättelser för att kunna förmedla något äkta”
“Jag har haft väldigt mycket ångest, och olika grejer som hänt i livet. Det har för mig varit en kamp om att fortsätta när allting känns skit. Det har nog varit den största utmaningen för mig, att bara fortsätta göra. För någonstans så hittar jag alltid tillbaka till mig själv och glädjen till musiken.”
Hemliga Klubben: “Alla får vara med i vår hemliga klubb”
“En kompis sa till mig att man borde ha träningskläder när man går på våra spelningar!”
Nina Bring: “En lycklig kärlekslåt, det händer inte ofta att jag skriver det”
“En annan låt som fastnade i minnet redan efter att jag första gången lyssnade på EP:n är Små ledsna moln. Under intervjun får jag lära mig att låten är baserad på Pugh Rogefeldts låt Små lätta moln från 1969, något jag kanske borde ha gissat mig till eftersom jag ändå lyssnat på en hel del svensk musik under min barndom. Men Bring klandrar mig inte och berättar hur hon kom på idén till att skriva sin egen version av låten.”
Nina Bring fotad av Amalia Soukri
Sidor av Tove - muminmarinerade barn och dockteater för vuxna
“Sidor av Tove var en mycket lärorik eftermiddag som belyser Tove Janssons konst från flera olika perspektiv. På basen av eftermiddagen ska jag nu försöka sammanfatta Janssons unika röst, såsom Pöysti sade att alla får göra. Jag tänker mig att Tove Jansson var en fri själ som kunde skriva text och skapa konst för alla olika sorters publik. Hon levde som hon själv ville, och lät ingen stå i vägen för henne. Det finns otaliga sidor av Tove Jansson, och ingen av oss kommer någonsin att upptäcka dem alla. Men genom att läsa hennes berättelser och studera hennes konst så kan man komma hiskeligt nära.”
Alma Pöysti fotad av Emma Reijonen
Recensioner
Upplevelsen Hemifrån
“Med humor och allvar förmedlar pjäsen ett allvar och det viktiga med att våga prata om döden med alla, ung som gammal. Det är något som vi inte kan springa ifrån i en alltmer hektisk värld. Den symboliserar dödens motståndare, livet, som kan få en individ att älska, något som Peter och Janne alltmer börjar ta på allvar när föreställningen lider mot sitt slut.”
Emilia Brodén skriver om hur restriktionerna omformat våra kulturupplevelser då hon recenserar pjäsen Peter och Janne gör slut, som faktiskt kan upplevas rakt från hemmasoffan.
Recension: Babetta - Nina Wähä
“Dynamiken mellan de två vännerna är kuslig: i Katjas ögon är Lou solkysst, smal och så vacker att rynkor klär henne. Hon själv skäms bara hon råkar vända blicken mot sin spegelbild i ett skyltfönster. Katjas kärlek till Lou känns allt mer som en besatthet snarare än vänskap. Katja känner till och med att hon inte vill presentera Lou för sina vänner, eftersom hon tänker att de kommer att inse hur tråkig hon är när de får se Lou vid hennes sida.”
Recension: Bröd och mjölk - Karolina Ramqvist
“Maten får inte bara vara just mat hos Ramqvist, den är också ett inre liv, känslan av kontroll, njutning som blir ångest. Det är känslor som väcks till liv hos ett barn, långt innan hon själv kan sätta ord på det som sker. Det är att förklara ångest, innan man kan stava till det ordet.”
Recension: King of a Tragedy - Isak Danielson
“Trots att låten är en av de lugnare, lyckas Danielson förmedla otroligt mycket känsla, och det knyter sig i magen när jag hör låten. Danielson sätter fingret på något som nog alla kan känna igen sig i, och när han tonsätter orden är det omöjligt att inte känna med honom.”
Recension: BOX - Camilla Läckberg & Henrik Fexeus
“Det säger mycket om författarnas skicklighet när jag hela tiden hejar på handlingens hjältar även om jag inte alltid håller med dem i specifika frågor.”
Recension: För vem talar jag framtidens språk - Göran Sonnevi
“Meningarna är sporadiska, delarna är långa och kontinuerliga, saknar ibland definition, men framförallt är de oförutsägbara. Jag förstod till en början inte att det var lite ironiskt att jag såg på de på det sättet, men nu i efterhand förundras jag över hur textens form samspelar så väl med innehållet och lyckas kvarhålla känslan av oförutsägbarhet som corona medförde och kollektivt drabbade oss.”
Recension: Midnights - Taylor Swift
En Taylor-fantasts tankar kring superstjärnans senaste släpp.
Dikter & noveller
Illustration: Elvira Ränk
Fyra dikter
Insändaren Felicia Axelsson skriver om bubblande rus, kroppar och passion och ackompanjeras av av Elvira Ränks illustrationer.
Kortnovell: Återföreningen
“Situationen känns lite pinsam för J., men han kommer inte heller på något vettigt att säga, så han godkänner tystnaden som den är och lyssnar på stadsmiljön; skrikande fiskmåsar, vågor som slår mot stranden, (…)”
Diktsvit: Tvillingarna
Oliver Wiklund skriver på skimrande vacker prosalyrik om hur en familjs stilla vardag kan fortgå samtidigt som den knakar i fogarna.
