Diktsvit: Tvillingarna
Illustration: Elvira Ränk
Oliver Wiklund skriver på skimrande vacker prosalyrik om hur en familjs stilla vardag kan fortgå samtidigt som den knakar i fogarna.
1.
Ur sin mamma
besteg de
världen
-
Först Joline
ivrig som
hon är
-
Minuten senare Antonio
när saknaden
efter systern
blev för stor
-
Kladdiga av
modersvätskor
virades de in i filtar
-
Lades ner
intill varandra
i en genomskinlig
vagn
-
Den brutna tvillingsjälen
lappades ihop
nästipp mot nästipp
2.
På en gräsklädd jordmassa
mitt i ett kokande hav
stod deras barndomshem
-
Brädor och skåror
överstrykta med
vinröda penseldrag
-
Tunna fönster
öppna mot världen
som en ingångsport
åt en förändringens vind
-
Rummen ekade
av tvillingarnas skri
rop och skratt
-
Golven kittlades
av deras fötter som
strök
över dess yta
-
På övervåningen
delade de
rum
-
Hade varsin
säng
intryckt mot väggen
med en väg av månljus
mellan dem
-
När mörkret
gled in
och blev ett med havet
skrek vågorna ut
ett ilsket vrål
-
Antonios ängsliga
hjärta
höll honom vaken
-
Han lämnade
sin säng
bröt upp månens
väg och
slank ner intill
Joline
-
Hon vände
sig till honom
och la nästippen
mot nästippen
och somnade
3.
Pappa David byggde hus
staplade ved
bröt knäckebröd på morgonen
svalde ner det med kaffe
-
Mamma Emma simmade fjärilsim
såg dokumentärer om dansande fiskar
om skriande sälar
lekte och stojade
-
Emma somnade ibland
på en madrass
mellan tvillingarna
-
David somnade i sängen
med den andra sidan
som kallnade mot morgonen
-
Emma undvek
Davids
hand
-
David letade
efter Emmas kind
som en strömbrytare i mörkret
4.
David rodde ut
jollen över vågornas
toppar och dalar
-
Berättade för tvillingarna
om detta oändliga paradis
han hade ärvt
-
Ön och havet
vinden och horisonten
molnen
-
Tvillingarna blickade ut
över det mörka landskapet
och förstod tidigt hur små
de var på denna
del av universumet
-
Emma visade dem
skogens hemligheter
-
Drog upp
växter och
skakade jord från rötter
-
Lät dem
sluka blåbär och
locka på svampar
med en sång
-
Joline och Antonio
delade en flätad korg
som vid dagens slut
var tung av svamp
-
Deras mamma förklarade
att här pågår ett utbyte:
ett stycke koldioxid för ett stycke
syre
-
Här tar man nytt syre
och får lov att börja om
på nytt
-
Tvillingarna tog ett andetag
och kände hur de
fick lov att börja
om på nytt
5.
Middagsritualen:
där tystnaden fylldes
med tuggande käkar
och guppande svalg
och lågans sken på bordets mitt
var det enda tecknet på liv
-
Över bordet fastnade
föräldrarnas blickar i varandra
men tappade varandra lika snabbt
6.
De försökte verkligen
att hålla sig
tysta
-
Dämpade tårar
i kuddens dun
-
Viskade sina
ilskna ord
-
Höll tillbaka
impulser
genom ett bett
i kinden
-
Tyst
viskade Emma
så inte barnen hör
-
Tvillingarna lyssnade
som på en radiosändelse
under krig
intill varandra i Jolines säng
nästipp mot nästipp
7.
Åren
månaderna
veckorna
dagarna
blev kortare och kortare
som vuxenvärldens förbannelse
-
Barnens armar
och ben
sträcktes ut
blev långa och gängliga
-
Håret tjocknade
och föll över ögonen
Emma lät saxen löpa
runt deras huvuden
-
Tussar singlade ner
mot golvet
och landade
med den tystaste duns
-
Ni växer så fort
sa Emma
med tåren vinglandes
på ögats kant
-
Jag hinner
inte med
-
Inte jag heller
sa Joline
jag märkte inte ens att jag
har växt
-
Så är det med förändringar
sa Emma
de smyger sig på
när vi har ryggen bortvänd
kommer sakta
tills vi stannar upp och märker
att de står precis bredvid oss
8.
Den tidig vintern frostade
fönstren vita
och frös
ner de döda löven
i väntan på vårens
uppståndelse
-
Mörkret vandrade in
vid tre
och inkräktade på solens
territorium
-
Emma satte låga
på veke
och vardagsrummet
flammade upp
som en böljande brasa
-
Familjen satt samlade
som till ett möte
-
Föräldrarnas huvuden var
böjda mot benen
när de uttalade
orden
-
Vi är inte längre
förälskade
-
Och familjen
tudelas
som av en klinga
av ord
-
Emma la armen
om sina barn
som för att skydda dem
från det oundvikliga
-
David lämnade
vardagsrummet
och rev igång båten
och tog den ut i det
snart frusna havet
-
Det var tyst
så tyst
9.
Natten blev
lång
för både
vuxna och barn
-
Emma under
filt i soffan
-
David på sängens
varma halva
-
Tvillingarna
nästipp mot nästipp
10.
Joline besteg världen
en minut före
sin bror
-
En minut av ensamhet
och rädsla
-
För första gången
sen födseln
tog känslan över
dem igen
