Diktsvit: Växtkraft
Illustration: Hanna Tebrand
En rostig jordaxel, en hattmaskin, revolution och blommor blommor blommor.
Spår 4
Jag vill inventera spårområdet
Bara se på alla de vackra blommor som
växer där
Rallarros och växelört
Blåelden som lyser ikapp med spårsignalerna
Rälsens oändlighet
lika oemotståndlig som blomsterprakten
Tänk att sitta på taket på en godsvagn
Dingla med benen
Vinka till humlorna när jag far förbi
Fara in i hösten
Bort härifrån
Hattmaskinen
En hattmaskin med vev och fjäder
Den sätter hatten på huvudet
Huvudet på spiken
och sista spiken i det kala huvudets kista
Hur kan man pigga upp den olyckligaste av själar?
Varför inte några blommor!
Ett par runt brättet
En blomsteräng på hjässan vars like aldrig skådats
Hatten är ett synligt kamouflage
Ett kamouflage i storstadsklimat
Vem gömmer sig under hatten?
Vem vet?
Vem bryr sig.
Kolla in galningen med ett fruktfat på skallen
Hatten går vidare
Vem är ansvarig för smörjningen av jordaxeln?
Oljan är slut
Jordaxeln har rostat
Elons bilar surrar sakta under mossan
grönskan täcker smäckra linjer
Oljan är slut
Min cykelkedja smörjs med baconflott
Tysta ekrar snurrar
runt, runt
En tyst jord snurrar vidare på en gnisslande axel
Tankar i ett potatisland
Jag har växtvärk
Jag orkar inte växa mer
Sätt stopp för utvecklingen
evolutionen fortsätter utan mig
Jag vill sätta mig ner
Rätt ner i jorden
I den mjuka förlåtande myllan
Förmultna
Sjunka långsamt ner, utan brådska
Slippa framåtandan
Slippa framtiden
Bara nuet
Bara jag och maskarna, svamparna, gudarna
Vi snackar jordmån och korsstygn
Mellan kupade rader
ligger jag stilla i tiden
På fjället
Hundratjugo mils färd och botaniken slår fel
Mina kunskaper är utom räckhåll
Jag kan inte läsa molnen
tolka vattnet
äta svampen
(finns det giftiga soppar här?)
En natts färd hemifrån
och jag har inte ens lämnat landet
Ändå överraskar vädret mig
Varje gång.
Kalfjället ger mig en käftsmäll
en påminnelse
Du är liten
ensam
utsatt
Tänk efter
Tänk efter en extra gång
Sprängkraft
Påskliljorna har släppts fria
I dess ställe har violen fångats
I en glasbur för allmän beskådan
står en ensam förgätmigej
Tiden för utbrott gryr
En explosion av växtkraft som blommar ut i fullt raseri
Bland skärvor av glas och förvriden metall
Står en ensam planta
På vårens kant
Sås ett frö
Ett frö för framtida generationers revolution
Hjärnspöken
“Ett konstant kreativt flöde”
som pappa så uttrycksfullt kallar det
Tankar
Impulser
Ord
Flyktiga och hemsökande
Borta som sockervadden på tungan under skrikande bergodalbanor
Eller
Upprepande
Gång på gång på gång på gång
En trasig skivspelare driven av kärnkraft
Tuggande, ältande, ältande ältande ältande
(den minsta virveln i frukostfilen blåser upp till en orkan)
Impulser
Ord
Tankar
Räkna trappstegen
24 stycken upp till skåpen
samma antal varje dag
Hur skulle de kunna ändras?
Ord
Impulser
Tankar
Ett häftstift i skosulan
I nuläget:
endast ett omärkbart ljud
ett ljud för varje steg
ett ljud
ett ljud som gräver sig djupare
in i hörselgången
i skosulan
bakhuvudet
gräver djupare
in i foten
i muskeln
benet
Häftstiftet låg bara där på gatan, jag trampade inte ens på det. Måste jag tänka ut varenda scenario där allt går åt helvete?
Ett konstant kreativt flöde som pappa så fint kallade det
Sadomasochistiska helvetets institut (SMHI)
Överväg molnen (cumulus, stratus, nimbus)
Fundera över vinden (är det rimligt att ha en frisyr i Göteborg?)
Ta och kontemplera över duggregnets roll i samhället
och tänk
Vad är din livsplan bland livets prognoser?
-Ett yrväder
strax norr om baltiska insjön.
Gubben i lådan
Sakta svaja på gungflyets kant
Sjunka ner i mossan
Vad gör väl det, om särken blir våt?
Vitmossa blinkar i rött
grönt
gredelin
Majsblont hår i stark kontrast
Men om sjuhundra år har mossen gjort sitt och jag har blivit rödtott
Efter 700 år finns jaget inte kvar
Endast ett museiföremål
med hjärnan i en skål
Text: Ylva Stenström, 21, trädgårdsmästarstudent
