Fyra dikter
Illustrationer: Elvira Ränk
Insändaren Felicia Axelsson skriver om bubblande rus, kroppar och passion.
Måla med vinden/Dödas av gravitationen
vi trycker våra händer mot väggarna
lämnar avtryck som försvinner
det är alla färger i vinden
innan vi springer in i nästa storm
jag söker mig mot ljuset
mot explosioner och tändare i folkhaven och
sagor som berättas om och om igen
tills en dag vi blir mytologiska varelser
jag har bubbel i kroppen
bubbel i läpparna
alla omkring mig är mina bästa vänner
alla blir kära i mig och jag blir kär i alla
skratt har aldrig smakat så mycket socker
fylla har aldrig varit så berusande
själen har aldrig varit så här lätt
tanken har aldrig varit så flyktig
inget vet att vi springer
ibland
inte för att vi älskar farten i språnget
utan för att vi hatar tyngdkraften när vi stannar
Allt oheligt
jag vill ha en hals att lägga näsan mot efteråt
jag vill att den halsen ska lukta som oss
allt oheligt
och allt stort
som skulle kunna bo mellan oss
jag vill att halsen ska gå över i en axel som jag biter i när jag kommer
för att inte väcka grannarna
jag vill att axlarna ska fästa armar
som jag kan klämma hårt
jag vill att armarna ska gå ner i händer
vars fingrar kan trollformler för att göra mig yr och rusig;
som flätas in i mina när vi gungar snabbare och snabbare och omgivningen avpixlas
jag vill somna på ditt bröst
och inte vara rädd för att vakna på huvudkudden
Skriv till mig när du kommer hem
han hade aldrig funderat på det
han med sin stora kroppshydda
inte ens när han var mindre
liten och tanig
hade han någonsin skrivit till sina polare
när han kommit hem i säkerhet
hans mamma hade aldrig förbjudit honom från att gå ut för sent
hans pappa hade aldrig oroat sig för
hur korta hans shorts var eller om
ansiktshåret var så snyggt stylat att det
skulle räknas som en invit
han hade aldrig greppat nycklar i fickan
när han gick förbi ett gäng med svartklädda tjejer
som rökte utanför femtiotvåan
rent statistiskt skulle han kunnat vara rädd
han skulle kunnat bli
rånad slagen hotad misshandlad
långt fler gånger
än hans flickvän någonsin riskerade överfallsvåldtäkt
rent statistiskt var hans fara mycket större
och han var inte rädd
så
rent statistiskt borde ingen vara rädd
det händer så sällan,
det händer så få människor
det är orimligt att vara rädd för att bli
hotad styckad våldtagen mördad
på väg hem
för det händer
nästan
aldrig
Nåd
du brottar ner mig
sveper in mig i
lakan,
i ett bräckligt
avskuret
nu
håller fast mina
armar
jag ber om nåd
på låtsas
på riktigt
din hud är sammet
vi för krig
vi älskar i storm
vi älskar på låtsas
vi älskar för alltid
efteråt
sliter vi av oss
nuet
kallar stormen en
parentes
kommer överens
ännu en av alla gånger
att vi stormar bara
på låtsas
Text: Felicia Axelsson, @Ordligare, http://ordligare.blogspot.com
