Peppe Öhman: "Jag skriver där jag står och om det jag ser"
Foton: Anna Maria Zunno Noellert
Peppe Öhman är journalist, författare och bloggare och aktuell med boken En gång om året. Cornelia Lelinge har intervjuat henne om boken, författarskapet, litteratur och otrohet som är det stora ämnet i romanen.
Nyligen utkom Peppe Öhmans tredje roman En gång om året (Norstedts 2022), en samtidsroman som reflekterar över samlevnad, otrohet och könsroller. Styrande av narrativet är Karolina, en framgångsrik författare som lever ett till synes drömliv med sin man Christian och två bonusbarn. Men ändå är det något som saknas. Är det att i första hand få sina egna behov tillfredsställda? Eller kanske att få känna sig åtrådd på ett vis Christian inte får henne att känna? Karolina möter Adam, och i honom finner hon svar, samtidigt som relationen de inleder väcker nya frågor. Vilka normer förväntas man som kvinna följa? Vem ska man ta hänsyn till i besluten man tar? Boken skönjer patriarkala värderingar i en modern tillvaro, men som sedan så långt tillbaka varit indoktrinerade i samhället.
Peppe berättar om när arbetet kring boken startade:
– Vid sidan om mina andra jobb skrev jag på boken i knappt två år. Först ett råmanus som jag skickade in till Norstedts och sedan skrev jag om och filade på manuset i ett knappt år. Själva idén till storyn har jag funderat på i många år.
En gång om året innehåller några referenser till Peppes egna liv, som där den stundvis utspelar sig och att ha karaktärer med journalist- och författaryrket. Jag frågar hur mycket hon låter det personliga influera det skönlitterära hon skriver.
– Jag är en ganska lat författare och inte speciellt intresserad av research, det gör jag tillräckligt av i mitt yrke som journalist. Därför lånar jag ogenerat av både mitt och mina kompisars liv. Jag skriver där jag står och om det jag ser, kan man säga.
Karaktären Karolina, som också är författare, beskriver att “skriva en bok var både svårare och enklare än vad hon hade trott”, är detta något du själv kan relatera till?
– Det här är min nionde bok och tredje roman så jag borde ju ha någon sorts koll på hur det är att skriva böcker. Ändå slås jag varje gång av hur otroligt mycket jobb det är. När jag tror att jag är klar har jag kommit ungefär halvvägs. Det som är lätt och kul är att hitta på historier.
Peppe Öman
Bor: Los Angeles
Gör: Journalist, författare, poddare och bloggare.
Älskar: Att göra saker som känns lite farligt, som att galoppera barbacka och surfa.
Hatar: Ingenting, men inte så förtjust i att bli tillsagd vad hon ska göra.
Förebild: Beundrar många, däribland den finlandssvenska journalisten Anna-Lena Laurén.
Vad för litteratur läser du helst? Har du någon författare du inspireras av eller någon specifik läsupplevelse som har varit betydelsefull för dig och ditt skrivande?
– Jag antar att jag är periodare och kan snöa in mig på specifika författare eller genrer. Just nu läser jag mest romaner som handlar om relationer och utspelar sig i samtiden. En av mina finaste läsupplevelser är Den långa flykten av Richard Adams som jag läste som tonåring och sedan dess läser om med ungefär fem års mellanrum. Glad att den fortfarande håller.
Otrohet är ett ämne som bearbetas i romanen, men kanske inte på ett sätt som många andra skriver om det, där det ofta är andra typer av känslor som förknippas med otroheten. Vad fick dig att vilja skriva om det och ur ett perspektiv där fokuset ligger hos personen som är otrogen?
– Jag tänker mycket på feminism, rättvisa och hur man ska leva, men har inget tydligt svar på det själv. Därför var det viktigt för mig att skriva utan att samtidigt servera några moraliska riktlinjer. Människor är komplexa och relationer är komplicerade. Jag ville ställa frågan om det är värre att vara otrogen en gång om året jämfört med att vara den i relationen som tar mindre ansvar för det oavlönade hushållsarbetet och det emotionella arbetet. Är det intellektuell lättja att tycka att sexuell otrohet är det värsta som finns när det samtidigt existerar en massa andra sorters mindre tydliga svek i vardagen? Jag vet inte. Men det fina med att få skriva en roman är att få utforska det och kanske få svar på den frågan av sina läsare.
Som journalist, författare, poddare och bloggare får du möjlighet att uttrycka dig genom olika sorters kommunikationsmedel, både den skrivna formen och talade, hur kom det sig att du ville arbeta med flera plattformar samtidigt? Finns det några utmaningar med det?
– Jag är ju otroligt privilegierad som får jobba med bara saker jag gillar, alltså att få prata och skriva om saker som intresserar mig. Jag tror också att alla mina projekt stöder varandra. Det är skönt att lämna ett långt manus och uttrycka sig verbalt i en podd eller skriva om en resa på bloggen och sedan göra en artikel om hur trauman kan föras vidare i flera generationer. Det som är utmanande är att jag ibland blandar ihop var jag sagt eller skrivit något. Drar samma historia i flera poddar eller ännu värre: i samma podd två veckor i rad.
