Recension: King of a Tragedy - Isak Danielson
Isak Danielsons fjärde studioalbum är en blandning av mer poppiga låtar och lugnare ballader. Malin Tegendal har lyssnat, och gillar det sound som Danielson presenterar på plattan.
Isak Danielsons fjärde album King of a Tragedy släpps idag den 8 april, producerat tillsammans med Peter Kvint. Albumet inleds med titelspåret King of a Tragedy, poppigare än vad vi kanske är vana att höra av Isak Danielson. Danielson lyckas uppnå något nytt med detta sound, samtidigt som han behåller sin typiska känsla genom albumet. I detta poppigare, mer upptempo ges Danielsons röst nya möjligheter, och resultatet blir en låt där artisten når sin fulla potential med sin röst. Vi är vana att höra Danielson i aningen lugnare låtar, i dessa får rösten vara mer skör, något hans röst passar mycket bra för, men i titelspåret ges rösten ett utrymme som den verkligen förtjänar, det finns en styrka och en kraft i Danielsons röst, och den kommer till sin fulla potential här.
Albumet fortsätter med låtar närmare Isak Danielsons tidigare sound, lugnare, mer skört, men fortfarande känslofyllt och vackert. Texterna handlar om kärlek, om kärlek som gör ont, och tillsammans med musiken lyckas Danielson på albumet med att förmedla en känsla, det känns att lyssna på Danielsons musik, hans röst är i perfekt symbios med musiken och det är alltså inte bara texterna som känns, det är Isak Danielsons användande av sin röst, det är stråkarna i bakgrunden, det är helheten.
I låten Him sjunger Danielson om olycklig kärlek, och han sätter ord på något av det mest smärtsamma, att se någon annan bli älskad av den man älskar, en önskan av att byta plats med denne. Soundet är mörkt och djupt, samtidigt som Danielsons röst verkligen får ta plats här. Trots att låten är en av de lugnare, lyckas Danielson förmedla otroligt mycket känsla, och det knyter sig i magen när jag hör låten. Danielson sätter fingret på något som nog alla kan känna igen sig i, och när han tonsätter orden är det omöjligt att inte känna med honom.
Can you smile,
like you smile when you see him,
I wish I was him.
Will you break my heart,
like you're never breaking him
På albumet får Isak Danielsons röst verkligen den plats den förtjänar, och i blandningen av låtar som är mer poppiga, som The Best of You och Good Things Come to Those Who Wait, och lugnare låtar som Is It Alright For You och Nothing Left Behind får han uttryck för hela sin musikaliska förmåga.
Det är kul att höra Danielsons nya sound som vi möter på albumet, hur han utvecklas som artist och prövar något nytt, och med albumet har han verkligen lyckats skapa något riktigt bra. Bäst på albumet är titelspåret som öppnar hela albumet, Isak Danielon och Peter Kvint har här verkligen lyckats med det nya soundet. Låten är viktig för albumet, den drar i gång det hela, och med en sådan mer poppig låt i början skapas en kontrast mot de lugnare låtarna, vilket gör att dessa får en större styrka.
På albumet finns stor variation, samtidigt som albumet knyts ihop av kärlekstemat som Danielson skriver om så väl. Jag hoppas att Isak Danielson i framtiden fortsätter utveckla detta nya sound som vi hör på King of a Tragedy, hans röst är så stark och innehåller så mycket känsla, och detta visar han på albumet.
