Recension: Midnights - Taylor Swift
Taylor Swifts nya album Midnights överraskar med syntpop, magisk lyrik och personliga berättelser. Sofia Lindholm har lyssnat på albumet, och skriver om det från en trogen beundrares perspektiv.
Taylor Swifts tionde studioalbum Midnights släpptes i fredags, 21 oktober. Albumet är huvudsakligen ett samarbete mellan Taylor Swift och Jack Antonoff som skapat musik tillsammans i snart tio år. De två vännerna lekte med olika idéer för det kommande albumet när deras partners åkte till Panama för att skådespela i samma film. De började stanna uppe sent för att skriva och spela in musik. Så skapades albumet och konceptet Midnights.
Jag har själv följt med Taylor Swifts karriär i snart 10 år. Någon gång i slutet av 2012 spelades en av hennes låtar på min lokala radiokanal. Senare samma dag sökte jag upp låten på webben, och önskade mig sedan albumet Red till julklapp. Sedan dess har jag aktivt följt med hennes karriär och musiksläpp, och sett henne live två gånger. Recensionen kommer präglas av ett helhetsperspektiv av Taylor Swift karriär. Jag kommer från och med nu använda hennes förnamn Taylor, för att det känns naturligare för mig som pratat mycket om henne genom åren.
Taylor har alltid gillat att leka med sina fans i väntan på ett albumsläpp. Hon släpper olika ledtrådar om både låtar, musikvideos och namn på album. Den 29 augusti i år berättade Taylor för världen om Midnights existens. Några veckor senare började videos dyka upp där Taylor avslöjar namnen på låtarna på albumet.
Jag vaknade 06:50 på fredag morgon för att lyssna på albumet då det släpptes 07:00 finsk tid, midnatt på östkusten i USA. Jag lyssnade på berättelser om tretton sömnlösa nätter ur Taylors liv. Hon hade lovat en kaotisk överraskning tre timmar senare, och den kom minsann. Klockan 10:00 uppenbarade sig sju låtar till i form av Midnights (3 am version). Det finns alltså tjugo alldeles nya låtar att lyssna på.
Midnights är ett konceptalbum i genren syntpop. Ett troget fan kan höra hur de nya låtarna både liknar Taylors tidigare musik, samtidigt som det är ett helt nytt sound. Jag skulle beskriva albumet som en mognare Lover, med ärligheten och skoningslösheten från Reputation, och den lyriska magin från folklore och evermore. Det är jättefint att se hur hennes identitet som låtskrivare och artist utvecklats sen debutalbumet till det tionde studioalbumet. När det kommer till rösten och melodierna är Midnights inte det mest avancerade i Taylors diskografi, men lyriken och soundet kompenserar för det. Som ett konceptalbum tycker jag det fungerar mycket bra. Det låter som en helhet med ett genomgående tema och sound. Det känns eventuellt lite tråkigt då flera av låtarna låter ganska lika, men samtidigt finns det detaljer i dem alla som jag tycker om.
Mina favoriter på albumet är Anti-Hero, You're On Your Own, Kid, Sweet Nothing, Mastermind, och Would've, Could've, Should've. Anti-hero är Taylors egen favorit på albumet, och den mest personliga låt hon någonsin skrivit. I en av videorna som släpptes i väntan på albumet berättar hon om hur låten handlar om hennes djupaste osäkerheter och en känsla av att hennes liv har blivit för stort och svårt att hantera. Jag tror att låten är lätt att relatera till för nästan vem som helst som har tacklat osäkerheter eller psykisk ohälsa. En av de mest minnesvärda texterna finns i låten Vigilante Shit: I don't dress for women / I don't dress for men / Lately I’ve been dressing for revenge.
Den vassa texten i låten påminner mig om no body, no crime från albumet evermore, och min vän, som även hon följt med Taylor länge, om Look What You Made Me Do från albumet Reputation. Alla tre låtar beskriver en hämndlysten, klipsk person. En annan av mina favoriter finns i den vackra låten Sweet Nothing som handlar om att känna trygghet med sin partner: On the way home I wrote a poem / You said “what a mind” / It happens all the time”.
Midnights överraskade mig på många sätt. Både genren, texten och konceptet. Det finns flera låtar som kommer hamna på min lista över Taylor Swifts bästa låtar någonsin, samtidigt som det finns låtar som jag troligen inte kommer lära mig all text till. Jag rekommenderar ändå att ni lyssnar på hela albumet (3am version) eftersom man aldrig kan få för mycket av bilderna som hon målar upp med sina vackra texter. Många av låtarna kommer garanterat spelas på radion och i klubbarna nästa år, så lär er dem nu så ni kan sjunga med.
