Sofia Vivere: ”Jag måste ta från mina egna berättelser för att kunna förmedla något äkta”
Singelaktuella Sofia Vivere berättar om hur musiken hon släpper nu skiljer sig från hennes tidigare släpp, varför hon gör musik och vad hon drömmer om i framtiden.
Redan som sexåring visste Sofia Vivere att det var musik hon ville skapa. I år är popartisten aktuell med låtarna Can We? och Tsunami, som representerar två nästan motsatta sidor av det gemensamma temat kärlek. Det är i dessa två låtar som den kommande debut-EP:n tar sitt avstamp. En EP som kommer att utstråla glädje och tänja på den samtida popmusikens gränser. På fredag släpps den sista singeln innan EP:n, Genie In A Bottle, en låt som doftar kreativitet och sprudlar av energi.
Produktionen av EP:n startade redan sommaren 2020, när Sofia träffade producenten Tim Larsson. De kommer båda från Örebro och hade stött på varandra tidigare i olika sammanhang. När de sedan fick kontakt under sommaren blev det bestämt att Tim skulle hjälpa Sofia med att hitta sitt eget sound.
— Det var ett stort stöd för mig tror jag, hela den kreativa processen. Han tog mig lite under sina vingar. Sedan har han hjälpt med att producera och skrivit tre av låtarna som är på EP:n. Det var en stor grej för mig, att få hans proffsiga input. Tim är ju underbar som både person och producent. Och det känns skönt att äntligen få ut materialet, för jag har ju hållit på sedan nästan två år tillbaka.
Sofia berättar även att hon uppskattar att vara engagerad i flera delar av musikskapandet och att ha inflytande i produktionen. Göra vokalproduktionerna, spela in och klippa tycker hon om att göra själv. Processen har tagit längre tid för att det rätta soundet skulle hittas, och för att mycket jobb har gått in i hantverket.
Jag frågar om de förväntningar Sofia hade på EP:n stämmer överens med det slutliga resultatet. Hon berättar att varje låt för sig skiljer sig från den ursprungliga bilden, men EP:n i helhet präglas fortfarande av den lekfullhet som Sofia redan initialt ville komma åt.
— Jag tror att jag har lärt mig någonstans på vägen att vara öppensinnad. Även om jag har en tydlig bild när jag skriver en låt av hur den ska låta, och ser mycket strukturer och bilder i huvudet, har jag också lärt mig att det blir väldigt magiskt när man låter andra kliva in och få bidra med sina bilder och sin kreativitet. Och så skapar man något som blir en helt ny, kanske ännu bättre, bild. Det tycker jag att jag har gjort mycket med Tim, men också med mina andra producenter. De har lagt in sina idéer och sen helt plötsligt blev det en helt annan bild och andra färger.
Om du skulle beskriva EP:n med tre ord, vilka skulle det vara och varför?
— Det första ordet skulle jag säga är lekfullhet. Jag gillar popmusiken idag, men jag kan tycka att man ibland blir lite för inboxad i att det ska vara på ett visst sätt. Jag gillar att våga pusha de gränserna och slänga in något som man kanske inte hade förväntat sig skulle vara där. På ett sparsmakat sätt, men med en touch av lekfullhet. Sedan skulle jag säga passion och glädje. Jag vill bidra med något positivt, för det finns så mycket fin melankolisk musik som resonerar med människor, men jag vill kontra det med de här fina glada känslorna som vi också bär på. Som jag tycker att man borde förstärka.
Vad vill du att lyssnarna ska känna och ta åt sig när de lyssnar på EP:n?
— Jag vill att man ska känna hopp. Jag vill väcka liv i alla de här glada känslorna som jag tycker är så viktigt att vi speciellt nu tar vara på och uppskattar. Det är annars så lätt att man, som jag själv gjort många gånger, fastnar i den här negativa spiralen och till slut ser allt i svart och vitt. Så jag hoppas att de som lyssnar får tillbaka känslor av glädje och hopp för en ny tid.
Vem är Sofia Vivere?
Namn: Sofia Vivere
Ålder: 22
Bor: Stockholm
Gör: Artist och låtskrivare
Älskar: Långa promenader i skogen
Hatar: Mobbning
Förebilder: Bruno Mars, Charlie Puth och Ariana Grande
Can We? var den första låten som släpptes inför EP:n. Det är en passionerad låt om förbjuden, trånande kärlek och skrevs under en tid då Sofia trodde att killen hon gillade tyckte om någon annan. Låten är ett förkroppsligande av alla överflödiga känslor som kan uppstå när man längtar efter och vill ha någon man egentligen kanske inte borde. Den andra låten Tsunami är istället en kommentar till alltför passiva dejter.
— Tsunami är som en suck till killar som inte försöker. Man vill bara ha någon som tar en med storm. Någon som får en att haja till och känna att “oj du uppskattar verkligen mig och försöker verkligen”.
Det låter som att det är egna upplevelser och känslor som speglas i dina låtar?
— Ja, för mig är det här egna erfarenheter. Sedan tycker jag att det förstärks av mina vänners stories när de berättar. Jag kan tänka att “åh jag känner igen mig” och så vill jag förmedla någonting som flera kanske känner igen sig i. I grund och botten kommer det från vad jag själv har upplevt och sedan förstärks viljan att skriva en låt om det när jag ser att andra upplever samma sak. Men jag måste ta från mina egna berättelser för att kunna förmedla något äkta.
Sofia inspireras av många olika artister och genrer, och har fått höra att hennes musikreferenser är lite underliga. Bland annat tycker hon om att lyssna på Jeff Lorber, Dirty Loops och Zara Larsson.
— Jag kan lyssna väldigt mycket på fusion-instrumental musik. Sedan lyssnar jag också på super straight pop, för att jag tycker att jag får en mer nyanserad influens. Det finns mycket fantastiskt i olika genrer. I helhet skulle jag säga att Bruno Mars är en viktig influens.
Vi kastar en blick tillbaka på den musik Sofia tidigare släppt, och jag frågar henne på vilket sätt den skiljer sig från hennes nya.
— Jag har lärt mig så mycket mer om musik och lär mig fortfarande. Jag tror att jag har gått ifrån att göra lite lugnare soft pop till mer dansig musik och mer groove, och att våga ta ut svängarna mer.
Hur har du utvecklats som artist?
— Jag tror inte att jag är onormal i att känna att man inte är nöjd med det man gjorde förut. Jag tror att jag i framtiden säkert kommer att vara missnöjd med vad jag gör nu. Men det är väl också det fina, att man utvecklas på massa sätt hela tiden. Jag har lärt mig så mycket mer om stämmor till exempel, och fått en större förståelse för att musik förmedlar något genom både melodin och genom texten. Därför är det mycket fokus nu på att hela låten ska förmedla samma sak, och det hade jag inte tidigare. Till exempel som i Tsunami som handlar om att killar inte försöker, då måste produktionen också vara energifull och ett “smack in the face”, för att förmedla det budskapet. I det har jag utvecklats mycket.
Vi fortsätter att tala om vilka utmaningar Sofia har mött som artist, och hon förklarar att de utmaningar hon haft personligen har integrerats med hennes musikskapande, som en följd av att ha musiken så nära. Även om Sofia jobbar med musiken i sin vardag, tar den upp stor del av hennes fritid då hon brukar skriva låtar. På så vis kommer musiken väldigt nära det privata och personliga känslor måste användas i musiken, berättar Sofia.
— Jag har haft väldigt mycket ångest, och olika grejer som hänt i livet. Det har för mig varit en kamp om att fortsätta när allting känns skit. Det har nog varit den största utmaningen för mig, att bara fortsätta göra. För någonstans så hittar jag alltid tillbaka till mig själv och glädjen till musiken. Även om jag varit i en svår svacka så fortsätter jag, och blir då någonstans påmind om varför jag gör det här. Det kan ta dagar, veckor, och ibland har det tagit månader.
Sofia beskriver sin relation till musiken som en nästan mänsklig, vänskaplig sådan. Musiken har fungerat som en eskapism för Sofia, som upplevt både ångest och mobbning. Tryggheten fann hon i pianospelandet och sjungandet, och musiken blev vännen som fanns där när ingen annan var. När Sofia var sex år började intresset för musikskapande, efter att låten Für Elise spelades under eftertexterna på serien hon tittade på. Sofia började ta pianolektioner och efterhand började hon skapa melodier, instrumentala stycken och skriva låtar.
— För mig har det varit självklart att jag måste spela och göra musik, men det har inte alltid varit självklart att jag ska ha yrket musiker. Det är fortfarande en dröm som man hoppas kunna köra heltid på och försörja sig på. Jag har haft perioder när jag tvivlat, men jag har bara någon gång verkligen tänkt “skulle jag kunna leva utan musiken?”. Sedan har det gått kanske två, tre dagar, och därefter har jag känt mig helt tom och bara “nej det här går inte”.
Vad för framtidsdrömmar har du inom musiken?
— Jag vill ut och turnera, det är den stora drömmen. Älskar att spela live, det är det roligaste. Mina två stora drömmar är dels att kunna turnera i Sverige eller utomlands, att ha sitt band och köra alla sina låtar och få vara med publiken. Det är det finaste som finns. Det andra vore att kunna leva på att skriva låtar i studion, både för mig och för andra artister. Det tycker jag är så kul, att få skapa i stunden. Om jag hade kunnat leva på det på heltid - då är jag klar, skrattar Sofia.
Det bästa med att spela live är publiken, och att se dem uppskatta och känna musiken, berättar Sofia. Att se publiken ryckas med och ha roligt blir att omvandla deras energi för att ge tillbaka energi i form av musik. Jag avslutar med att fråga Sofia vem hon hade velat samarbeta med om hon fick välja vilken artist som helst.
— Jag hade så gärna, gärna velat jobba med Quincy Jones, han är ju både producent och artist. Jag hade också sagt Michael Jackson, men det går ju inte. Men om jag får välja Michael Jackson då tar jag honom!
Något sista du vill säga till de som läser?
— Håll ögon och öron öppna för EP:n Tsunami som kommer i höst!
Singeln Genie in a Bottle ute 19 augusti
