Recension: Fältstudier i ukrainskt sex - Oksana Zabuzjko
Norstedts förlag har återutgivit en bok som skapade stora rubriker då den publicerades för första gången för 26 år sedan. Sedan dess har mycket hänt i världen, men kanske inte så mycket som man kunde önska sig. I sin roman skildrar Oksana Zabuzjko en ung ukrainsk kvinnas upplevelser av hemlandet, världen och män(niskorna) i den. Boken inleds med ett nyskrivet förord direkt till de svenska läsarna.
I mina akademiska studier har jag läst ett antal böcker som baserar sig på fältstudier. Varje bok har fascinerat mig stort. Men ingen av dem har varit så fascinerande som Oksana Zabuzjkos bok Fältstudier i ukrainskt sex (Norstedts 2022). För Zabuzjkos bok är ingen klassisk fältstudie. Boken är en roman som skickligt blandar skönlitteratur med analyser av jämställdhet och självständighet, både på personlig och på nationell nivå.
Boken utkom för första gången 1996, då den slog igenom stort i hemlandet. Efter det har den översatts till 17 olika språk. Jag, samt Zabuzjko själv, anser att det är aningen lustigt att boken översatts så aktivt, eftersom den är en mycket svår bok att översätta. Huvudpersonen i boken nämner ett antal gånger hur svårt det är att översätta hennes dikter till engelska. Dikterna är en viktig del av boken, eftersom huvudpersonen är en poet. Tillsammans med den huvudsakliga texten, huvudpersonens tankar, målar de upp en bild av en ung kvinnas kamp med identitet, kärlek och psykiskt välmående. Att boken översatts känns ändå fint, eftersom fler människor då får ta del av orden som revolutionerade ukrainsk litteratur.
Boken utspelar sig huvudsakligen i USA, där huvudpersonen gästar olika universitet som gästföreläsare. Huvudpersonen är poet, litteraturhistoriker och akademiker, inte olikt Zabuzjko själv. Ett förhållande med en ukrainsk konstnär har nyligen tagit slut, och huvudpersonen befinner sig i ett tillstånd av misär. Hon har tappat livslusten. Zabuzjko skriver:
“En halv burk sömnmedel och ett rakblad – jag ber om ursäkt för en misslyckad debut. Jag har verkligen försökt, uppriktigt, det har inte blivit något vettigt av det, och då är det nog bäst att lägga korten på bordet – inte ens idag sköter jag mina kort väl, och längre fram blir det förmodligen bara värre: allt mörknar, och mina krafter är inte vad de en gång var – jag är ingen ungdom längre.”
Ett återkommande tema i boken är funderingar kring ålder och skönhet. Kring skönhetsidealet för en ukrainsk kvinna. Ett annat tema är förtryck och våld. Zabuzjko beskriver förtryck av en kvinna i en nära relation, samt förtryck av ukrainare under polisstaten och hur omvärlden inte uppmärksammar ukrainare. Zabuzjko hoppar skickligt mellan olika ämnen, snabbare än jag sett någon författare göra förut. Texten känns verkligen som någons strömmande tankar, som hoppar hit och dit. För mig personligen passade denna stil av text mycket bra. Jag fastnade och ville veta vad huvudpersonen skulle fundera på till näst. Vad hon argt skulle klaga på, eller vilka dystra barndomsminnen hon skulle erinra sig.
I denna återutgivning får den svenskspråkiga läsaren ta del av ett förord skrivet av Zabuzjko i egen hög person. Förordet förklarar både varför boken var viktig då den utgavs för första gången, samt varför den fortfarande idag är aktuell. Zabuzjko berättar om hur boken var fullständigt revolutionerande för ukrainarna som läste boken då den kom ut. Det fanns ingen liknande litteratur. I dagens läge finns feministisk litteratur att tillgå på många olika håll, men Fältstudier i ukrainskt sex förblir ändå en av de mest inflytelserika böckerna inom ukrainsk litteratur. Än idag pågår en aktiv diskussion om dess innehåll. Speciellt efter att Ryssland åter förklarade krig. Det självständiga landet som sakta men säkert började försöka återfå sina krafter och skapa sin identitet är åter under förtryck.
Zabuzjko avslutar sitt förord med att tala direkt till läsaren. “Just så, mina damer och herrar. Just så. Med ett tillägg: det gäller inte bara ukrainare, utan alla, absolut alla och allt levande på den här planeten. Vi sitter i samma flygplan allihop. Som min huvudperson säger i slutet: trevlig resa”. För mig fungerade dessa ord som en tankeställare. Efter att ha läst boken till slut läste jag förordet på nytt. Jag funderar nu på om inte finländare kan relatera till en hel del av innehållet i boken. Även vårt land har länge fått leva i skuggan av större makter. Även vi har en historia av repression av identitet och egen vilja.
Avslutningsvis kan jag konstatera att Fältstudier i ukrainskt sex var en ytterst fascinerande läsupplevelse. Jag förväntade mig en akademisk text, men fick istället läsa en brutalt ärlig roman. Något som känns som en hybrid mellan skönlitteratur, historia och biografi. En unik läsupplevelse som fick mig att inse att litteratur inte behöver följa alla regler.
