Verklighetsflykten
Illustration: Malin Tegendal
Malin Tegendal skriver om då allting blir för överväldigande, och du bara måste fly.
Ibland blir verkligheten för svår, känslan kryper sig på och så känns det som att man inte kan finnas mer. Det går inte att hantera verkligheten längre och hjärnan säger ifrån att nu klarar du inte det här mer och det som händer då är att verkligheten måste bytas ut.
Det är inte att dagdrömma eller att bygga upp en fantasi, det är att skapa en ny tillvaro en ny verklighet, att gå helt in i denna, låta den ta över. Det finns inget annat än denna nya verklighet. När hjärnan stänger av kopplingen till verkligheten kan du inte själv välja att gå tillbaka, du måste helt ge dig hän till detta nya. Det är en överlevnadsmekanism, om du stannar kvar i verkligheten vet hjärnan att du kommer dö, det har den sagt åt dig.
Den motarbetar sig själv på så vis. Varje vaken stund säger den åt dig att du måste dö. Dö dö dö du måste dö du måste dö dö du måste måste. Den prövar dig. Och precis där du bor, finns motorvägsbron, därifrån kan man se solen gå ner. Och när hjärnan etsat fast dessa tankar i dig, när du ska ta på dig skorna och gå, då förstår hjärnan vad den gjort och gör istället allt för att överleva och det enda den kan göra då är att ta bort den outhärdliga verklighet den placerat dig i.
Du är inte längre själv, och när ni öppnar dörren finns där inte längre ett trapphus, där finns istället havet och solen. Bekymmersfritt går ni ut och du kan till och med känna sanden mot fotsulorna, hur solen bränner dig på näsan, en bris genom håret och en hand i din. Där ligger du nu på stranden och blundar och inget av det som fanns förut finns längre kvar. När det blir kväll så dansar ni till någon som spelar vacker musik och du är så lycklig att det pirrar i hela kroppen. Det är detta som är att leva! I sängen är lakanen av satin, någon kliar dig i hårbotten, och du kan verkligen känna det, håller om dig och du somnar och du är lycklig.
Kanske vaknar du i verkligheten igen eller så har du tur. Men är det så att du är tillbaka i verkligheten är det hjärnan som vet att nu har den lyckats överleva en dag till. Och så börjar det igen. Dö dö dö du måste dö du måste dö dö du måste måste.
