Paula Jivén: “Jag tror det är viktigt att man får skriva om sig själv först, för att känna att man gjort det”
Foton: Eveline Johnsson
Paula Jivén tog Sverige med storm när Bianca Ingrosso skickade henne rakt till final under hennes Talang-audition 2018. Kort efter den blev Paula signad, och i höst släppte hon äntligen sin debutsingel What Are You Hungry For. Nu är hon aktuell med sin andra singel, Say That, och vi har pratat med henne om livet efter Talang, TikTok och den kommande EP:n.
Paula Jivén har alltid velat göra musik - och musiken har alltid funnits där. Samtidigt har hon älskat skolan och tänkt att hon kanske blir arkitekt och håller på med musiken vid sidan av. Men något förändrades 2017. Paula såg hur en massa unga fort kunde bli virala, och tänkte: Varför skulle inte jag kunna göra samma sak? Så hon anmälde sig till Talang, utan att prata med sina föräldrar innan, vilket ledde till en del bråk, berättar Paula.
— Jag kan ändå förstå det såhär i efterhand att man vill kanske inte skicka iväg en 13-åring till ett sånt program, för det kan bli väldigt utsatt, men där och då så kände jag bara jag måste synas, jag måste höras, jag måste ta mig in i den här branschen på något sätt - vilket är sant, alltså man måste ha en ingång, du kan inte riktigt bara knacka på Universal och så är du välkommen, utan man måste ha en ingång, på nåt sätt, förklarar Paula.
När jag frågar henne om hur det kändes att faktiskt stå framför juryn och sedan få en Golden Buzzer - som skickar en rakt till finalen - av Bianca Ingrosso säger Paula att hon knappt minns hur det var. På audition var hon mest nervös, och finalen kändes nästan övermäktig - hon var inte säker på vad hon gjorde där, vad ville hon göra av den här chansen?
— Det kändes nästan lite obehagligt att ha den uppmärksamheten utan att veta vad man skulle göra av den. Jag tror också att det var lite det som fick mig att känna att “nej, nu vill jag backa lite här”.
För efter Talang återvände Paula till vardagen och försökte anpassa sig till att hon helt plötsligt hade status i skolan - vilket var en hel process i sig, berättar hon. Samtidigt fick hon också kontakt med sin manager, började gå på sessions och skriva låtar. Låtskrivandet har alltid fungerat som en sorts terapi för Paula, och samtidigt som hon går igenom saker i sitt liv bearbetar hon det i musiken. Åren mellan Talang och Paulas första singelsläpp blev helt enkelt en period under vilken hon försökte svara på vem hon vill vara som artist, och vem hon är som person.
— Jag är väldigt glad att jag fick de åren att få bli lite tryggare i mig själv och veta vad jag vill, säger Paula.
Vem är Paula Jivén?
Namn: Paula Jivén
Ålder: 18
Bor: Göteborg
Gör: går i trean på Hvitfeldtska musikgymnasiet, jobbar som låtskrivare och gör TikToks
Familj: mamma, pappa och lillasyster
Älskar: att skriva låtar, att prata med folk och havet
Hatar: dragläget i bilen
Förebild: min mamma
Den första singeln Paula släppte blev What Are You Hungry For, en tröstlåt hon skrev för ett och ett halvt år sedan till en vän som var sjuk i en ätstörning. Det kändes självklart att det var den låten som skulle ut först, berättar Paula.
— Det [att vännen var sjuk] var ganska svårt för mig att greppa, för jag mindes ju henne som en stark och villig person, som ville mycket, som tog tag i saker och gjorde kul saker och sen så var hon bara helt - tom, som man kan bli. Alla är ju olika, och jag vill inte ta den här sjukdomen på mig, för jag har inte varit sjuk, jag vet inte hur det är, men jag har sett henne och jag tror att det påverkade mig ganska mycket, att se henne så, så jag ville skriva om det.
Så Paula tog med sig den tanken till en session med Lauren Aquilina och Madelene Eliasson och det blev What Are You Hungry For. Nu är vännen frisk, men Paula säger att låten ändå känns aktuell då ätstörningar är så vanliga.
— Det är en jättejättevanlig sjukdom, framförallt bland unga tjejer men också bland unga killar, och det är en jättestor problematik, det är jättesvårt att ta i det men jag tror att det viktiga är att man pratar om det och visar att det finns - det tror jag är en nyckel, iallafall, säger Paula.
What Are You Hungry For har fått ett jättefint mottagande och har i skrivande stund över 270000 spelningar på Spotify. Jag frågar Paula om det var något hon förväntade sig.
— Jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Jag var jätte jätteorolig, utbrister hon då.
— Jag tror också att jag byggde upp så starka förväntningar av hur det skulle kännas och hur jag äntligen skulle få släppa den här låten och sen när den väl var släppt så stod jag liksom i mitt kök och ba “jahopp, då var det gjort liksom”. Alla de här hundratals timmarna av jobb inför, och så bara står jag där. Det första jag kände vara bara ett jättestort antiklimax - vad är det här, jaha, var det såhär det var?
Men dagarna gick, och Paula började inse att folk faktiskt lyssnade, och gillade, låten.
— Jag tyckte att det var väldigt roligt att få den släppt, att folk fick veta vad jag gjorde och hur jag lät och vad jag ville, det kändes riktigt riktigt roligt faktiskt.
Förra fredagen släppte Paula sin andra singel, Say That. En lite gladare låt och den andra av fem låtar på EP:n som släpps den 6 maj. Paula skrev Say That på sin första låtskrivarresa till Los Angeles tillsammans med Jason Suwito. Allt var egentligen perfekt men Paula kunde ändå inte njuta, för det kändes som hon var där på lånad tid.
— Den låten handlar om att känna att man inte vågar klaga. Jag hade verkligen drömt om att få komma iväg på den här resan och skriva med de här människorna och se alla de här skivbolagskontoren och bara få göra allt det där - liksom vad det innebär att skriva i LA. Men sen när jag väl var där så kände jag att jag inte riktigt kunde njuta av det för att jag blev helt upptagen med tanken av att jag är här på lånad tid, det här är inte mitt liv, det här är bara något jag gör just nu. Den känslan blev rätt intensiv, men jag kände inte att jag kunde prata om det, jag kunde liksom inte skriva till mina vänner att “fan jag mår skit allt suger för jag kommer komma hem”.
Så då skrev hon en låt om den känslan istället, något Paula berättar är ett vanligt sätt för henne att hantera problem på.
— Man blir ju lite hobbypsykolog av att skriva låtar, plockar isär alla känslor. Ibland kan det bli lite jobbigt om man plockar isär något som egentligen inte var en grej och så blir man helt upptagen av det.
EP:n handlar först och främst om Paula själv - hennes närmaste relationer, saker hon upplevt, känslor hon känt. Men också om hur det kan vara svårt att definiera vem man egentligen är.
— När jag tittar på min mamma, när jag tittar på min pappa, när jag tittar på min pojkvän, då ser jag liksom enskilda individer, men när jag ser på mig själv är det så himla svårt att definiera mig själv. Vem är jag, vad vill jag, vad är viktigt för mig? Och så känner man ibland att man som tar olika personer, att man är olika personer i olika rum. Det är lite den känslan jag skrivit om, och lite att fatta det och att växa upp och känna att det är okej, och att acceptera att jag är inte en person, och det är okej, liksom, berättar Paula.
Låtarna har kommit till under en period på ungefär två år, där den nyaste skrevs för runt ett och ett halvt år sedan. Paula har skrivit låtar kontinuerligt efter det också, men hon känner att de här låtarna måste komma först, för att man ska förstå resten sen.
— Jag tycker inte att det make:ar nån sense att jag skulle släppa singlar nu som jag skrivit nu, och sen släppa låtar som jag skrivit för jättelängesen. Det känns väldigt skönt att få det här sagt, för att sen kunna gå vidare. Men det är verkligen låtar som jag har haft med mig jättelänge.
Förutom att skriva låtar och gå i på Hvitfeldtska musikgymnasiet gör Paula också TikToks, vilket från början var hennes managers idé och något Paula inte var så peppad på, men som nu har blivit en stor del av hennes vardag. Till en början gjorde hon mest covers, men nu fungerar TikTok främst som en plats hon kan prata om sin musik på, även om hon också gör “vanliga” TikToks. Sommaren 2020 blev hon rätt viral och fick en hel del nya följare där, men att hon har en så stor följarskara är inte något som känns konstigt, berättar hon.
— Jag tycker typ man vänjer sig. Men det är väl lite det här att alla kan bli virala, om man bara är kompis med algoritmen liksom.
Just algoritmen var något som skrämde Paula från början - att det inte bara är ens egna följare som ser ens innehåll, utan att det kan vara vem som helst. Men nu har hon vant sig, och ser istället TikTok som ett jättefint verktyg att vara i kontakt med sin generation på.
— TikTok är verkligen en plattform för min generation och det känns väldigt fint att få vara så investerad i den plattformen tillsammans med mina jämnåriga.
Förutom att skriva låtar älskar Paula möten med nya personer och att prata om sig själv och sina känslor, alltså är sessions något av det bästa hon vet.
— En så stor del av låtskrivandet kommer ur just den här personkemin som blir när man träffar en ny person - liksom att vem är du? och vad vill du? Det är som att leka och sen helt plötsligt har man en låt.
Paula förklarar att det verkligen har märkts hur stor inverkan personkemin har under de senaste åren, då de ofta varit tvungna att träffas online och den där kemin och jargongen som uppstår av att vara i ett rum tillsammans inte funnits där.
Jag frågar Paula hur en session brukar gå till.
— Det första brukar ju vara att man sitter och pratar i en och en halv timme, catchar upp lite, lyssnar på lite musik och ser vad man vill göra idag. Men det börjar oftast med en ganska oklar idé - man kan till exempel ha ett ord eller någon sorts hook, antingen en text eller melodi eller att man typ hittar ett ljud som man tycker är roligt. Oftast kommer texten rätt sent, jag brukar skriva texten mot en färdig låt, nästan. För jag gillar att sätta en känsla som jag sen beskriver, mer än att jag gör musiken runt en text.
Ofta träffar Paula personerna hon skriver med för första gången i en session, och i och med att hennes låtar är väldigt personliga och ofta utgår från hennes känslor frågar jag henne hur det känns att vara så personlig med nya personer.
— Jag har nog aldrig tyckt att det har varit jobbigt att skriva om saker som är nära, kanske till och med tvärtom. Till någon jag aldrig kommer träffa igen kan jag ju säga vad jag vill, så det kan nästan vara lite skönt att man har lite distans, säger Paula då.
I och med att låtskrivandet är grunden för allt Paula gör - det som allting utgår ifrån, har Paula också funderat över om det faktiskt är artist hon vill vara, eller om hon vill satsa fullt på låtskrivandet. För tillfället känner hon ändå att hon vill uppträda med sina egna låtar, men hon har också börjat jobba som låtskrivare för andra artister och sitter då på sessions för att hjälpa artisten.
— Det är så mycket saker att hålla koll på, och det är jätteintressant.
Förutom Los Angeles har Paula rest runt till en hel del andra städer för att skriva musik tillsammans med andra - London, Stockholm, Paris, Berlin. Jag frågar henne vilken stad hon gillar mest.
— Jag tycker det är någonting ganska skönt med städer som Stockholm, Berlin, Paris, där det liksom inte är en så bred stad, det är ju en packad stad, så du kan cykla, du kan ta tunnelbanan, du kan promenera ganska mycket. Jag älskar London, men jag vet inte om jag hade pallat bo där, för det är så mycket och det tar så lång tid att ta sig ut själva stan, svarar hon först, men så kommer hon fram till att hon kanske ändå gillar Paris mest.
Just Paris har Paula mycket koppling till, eftersom en stor del av hennes team kommer därifrån. Det är också där musikvideon till både What Are You Hungry For och Say That har spelats in, tillsammans med videokonstnären SJD, Sérapis Joël Dirat.
Jag frågar Paula om det finns några artister som speciellt sticker ut som inspiratörer för hennes eget skapande.
— Jag är det sämsta fanet - jag hittar en artist jag älskar och så väljer jag två låtar och så lyssnar jag bara på dem. Jag menar AURORA är en av mina favoritartister, men jag kan bara fyra av hennes låtar, för jag gillar inte att lyssna på många låtar utan vill bara lyssna på de jag vet är bra.
Paula säger ändå att Labrinth är en stor inspiration och hon drömmer om att en dag skriva ett soundtrack tillsammans med honom. Flera europeiska poptjejer, som Charli XCX, Angèle, Zara Larsson och Sigrid är också stora inspirationer då det kommer till liveframträdanden och hur de skapat sin persona.
— Jag är jätteinspirerad av hur Sigrid hållit kvar sitt nordiska arv i sitt låtskrivande även om hon har ett ganska europeisk, nästan lite amerikanskt sound, så tycker jag det är jättetydligt varifrån hon kommer, och det är också viktigt för mig. Jag har aldrig velat låta amerikansk utan jag känner att jag har lite brytning när jag sjunger, och det tycker jag är fint.
Paula berättar att den musik hon skriver nu och kommer släppa i framtiden är mer politisk och handlar om större saker än Paula själv.
— Jag har steppat ur min bubbla lite för att ta mig ut och skildra världen jag lever i på ett lite större sätt. Jag tror det är viktigt att man får skriva om sig själv först, för att känna att man gjort det innan man kan gå dit, för att känna att man kan ge nånting.
— Just nu skriver jag väldigt mycket om klimatfrågor, faktiskt. Jag har ganska mycket ångest över det [klimatet] - och jag tycker att alla borde ha klimatångest, faktiskt, jag tycker man är dum i huvudet om man inte har det, ärligt talat. Och det är väl lite en sån skrika någon i öronen - “VARFÖR HAR INTE DU DEN HÄR KLIMATÅNGESTEN SOM JAG GÅR OCH BÄR PÅ”, det är någonting som jag kan prata om i all evighet, just klimatfrågor, utvecklar Paula.
Tankar kring hållbarhet och klimatmedvetenhet är något som Paula till stor del har fått hemifrån, hennes pappa jobbar som forskare och mamma med miljöanpassning av vattenkraft. Samtidigt är det också ständigt närvarande i vardagen på skolan och bland hennes vänner - de pratar om hur de klär sig, vad de äter, deras fotavtryck. Paula poängterar också att något den enskilda individen kan göra är se över sin kost och sin klädkonsumtion, eftersom det ger upphov till diskussion och samtidigt signalerar till politikerna att vi bryr oss.
Paula berättar att hon i princip har två klara album hon skulle kunna släppa, ifall hon ville, men att hon gillar EP-formatet just nu och låter det ta tid.
— Ett helt album känns lite tungt, därför tycker jag att EP:n är ett ganska bra format idag. Sen skulle jag absolut inte säga att jag aldrig kommer släppa ett album, men jag känner att med tanke på hur vi lyssnar idag - industrin har inte riktigt hängt med, man skriver på avtal på album när det egentligen bara är singlar som säljer. Det betyder ju absolut inte att man bara ska släppa singlar, för det är ju konst vi gör - det viktiga är att man känner att man gör vad man vill. Men jag tycker det är intressant, att det fortfarande är normen.
Förutom att skriva mer politiska låtar drömmer Paula också om att samarbeta med R&B- eller rapartister för att lära sig om en annan sorts musik, och att uppträda live, något som länge har känts väldigt avlägset.
Say That ute nu
