Rhys: “Jag är mycket mer bekväm i min musik nu”
Pressbilder: Warner
I fredags släppte Rhys sin EP Thanks a lot now I can’t smile och i samband med det även singeln Butterflies. Ellen Hellström Persson har pratat med henne om släppen, hur uppväxten i Portland gav inspiration till EP:n, hennes resa till där hon är idag och framtiden.
Det är en solig förmiddag i Stockholm när jag och Rhys ses över Zoom. Det är två dagar innan EP:n och singeln släpps och jag ställer favoritfrågan: Hur känns det?
– Det känns bra med innerst inne känns det mest ångestfyllt. Man mår ju verkligen piss innan släpp. Men samtidigt känner jag mig lite bedövad ändå, det är en blandning av många olika känslor.
Singeln som Rhys släpper heter Butterflies. Hon berättar att det var den sista låten som skrevs för EP:n och från början var tanken att den inte skulle vara med. Tanken var att en annan låt skulle bli singeln från EP:n.
– Jag kände att den låten inte kändes som en singel. Så jag, Elias Kapari och Anton Engdahl skrev Butterflies som jag älskade. Jag har också gjort världens sjukaste musikvideo till den! Den är väldigt hemmagjord! Mina killkompisar utklädda till fjärilar och sedan dödar jag och mina tjejkompisar dem, säger Rhys och skrattar.
Hon fortsätter:
– Jag tar handlingen av låten väldigt literally: I’m better off just killing the butterflies. Mitt skivbolag blev lite skeptiska, de är vana vid att göra glammiga musikvideos där man är snygg typ. Jag tror att det blir ganska kul! Jag vet inte hur det kommer tas, det kanske blir lite för “memeigt” eller TikTok.
Inför EP:n har Rhys experimenterat mycket med sitt sound, och enligt henne själv handlar det mycket om att hon har hittat det soundet som hon ville göra från början. Hon tycker själv att hennes röst passar bäst till en gitarr och en mer simpel produktion.
– Jag har alltid älskat att spela live, när man får ha ett band. Jag var aldrig trygg i “popdropsen” - när jag stod på scenen så såg jag att publiken var peppad men jag visste inte hur jag skulle röra mig. Jag blev alltid lite ställd. Jag har hämtat inspiration från musiken jag själv växte upp med. Det blev självklart och naturligt och jag behövde inte leta efter det. Direkt när jag började igen så kände jag att det var det här jag skulle göra.
Rhys tog också en paus från musiken på grund av depression och för mycket stress.
– Jag började att göra musik i gymnasiet och jag kastades bara in i det. Till en början gick det väldigt bra. Men jag tror inte riktigt att jag förstod vad det var som hände. Jag hann inte riktigt tänka på vilken typ av musik jag ville göra eller hur jag ville framstå. Jag kände inte att jag var mig själv och då behövde jag ta en paus.
Hon känner också att hon har åldrats mycket under pausen.
– Jag har varit i den här branschen i fem år nu, jag är fan gammal! Men pandemin bidrog ju också till att mycket var på paus.
Vem är Rhys?
Namn: Rhys Clarstedt
Ålder: 24
Bor: Sumpan
Gör: Sjunger
Älskar: Biskvier, laserdome och ceasarsallad
Hatar: Kommer inte på nåt? Men vet att det är mycket!
Förebilder: Jennifer Lawrence,Adele och Avril Lavigne (innan hon byttes ut mot sin doppelganger)
Många känner igen Rhys från hennes låt Last Dance, som spelades flitigt på radio 2017. Den blev P3s mest spelade låt under året, men just då förstod inte Rhys själv riktigt vad det innebar.
– Idag blir jag jätteglad när jag hör mina låtar på radio, men då visste jag inte vad P3 var. Jag är inte riktigt uppvuxen i Sverige och hade inte heller lyssnat på radio. Jag fattade liksom inte att det var coolt och jag blir lite arg på mig själv! Men jag är glad i efterhand och jag hoppas att det blir så igen!
Du är ju född och uppvuxen i Portland och jag förstår det som att mycket av inspirationen till EP:n är hämtad därifrån, på vilket sätt?
– Jag i person är ju “hämtad” därifrån. Men jag känner att det är viben, från den typen av musik jag lyssnade på när jag bodde där. När jag var liten tvingade min pappa mig att lyssna på extremt mycket musik i bilen och när man är liten tycker man ju ofta inte om att ens föräldrar styr musiken. Men nu kan jag ändå uppskatta musiken han spelade för mig, det var väldigt mycket folk music och vi åkte till Vancouver Folk Festival i Kanada. Jag är också väldigt skämtsam i låtarna, och det är nog min amerikanska sida som kommer fram.
Vad tycker du att de största skillnaderna mellan Sverige och USA är?
– När jag kom hit som liten så var det främst maten. Det fanns inte bagels, och då fanns det inte bra thaimat. Jag kunde inte dricka min varma choklad på Starbucks. Alla var också blonda, det var så konstigt för mig! Folk var också lite elakare här, det fanns en hårdare jargong. När jag kom till Sverige började jag i fyran och alla barnen höll på och säga att man var ful och sedan säga “SKOJA!” Amerikaner är mycket mer utåt, min pappa är ju verkligen definitionen av det! Han är lite känd som en väldigt social amerikan, säger Rhys och skrattar.
Vi hoppar tillbaka till Last Dance. Rhys berättar att det är den enda låten som hon inte har varit med och skrivit. Låten är skriven av Jörgen Elofsson (som bland annat har skrivit låtar till Britney Spears.) Rhys spelade in låten som en demo, och den var först tänkt som en ballad.
– Vi gjorde låten snabbare när jag hade sjungit in låten och så kände vi “Wow vilken hit!”. Jag kunde relatera mycket till låten när den släpptes, för att jag var så heartbroken. Men den handlar om att vara hjärtekrossad och att vilja ha en sista chans med den personen.
Jag frågar Rhys vad hon tycker har hänt sedan låten släpptes.
– Allt känns ganska mycket som en blur. Men jag känner mig mycket mer bekväm i musikbranschen. Jag kände ingen förut så hela branschen kändes väldigt skrämmande för mig. Jag kände mig väldigt lost i vad jag ville göra. Jag kommer ihåg att jag gick på Fashion Week men jag har inte känt mig så glammig och jag har inte känt mig bekväm i de delarna av det.
Idag har Rhys insett att hon inte behöver göra saker som hon inte känner sig lika bekväm med. Hon kan exempelvis välja vilka uppträdanden hon vill göra, istället för att göra allt och bli jättestressad.
– Jag känner mig mer bekväm i min musik nu. Den får stå för sig själv och jag behöver inte gå in i en roll. Jag känner att jag kan vara mig själv och att jag har växt upp, helt enkelt. Det märks nog också i min framtoning.
Många av dina andra låtar handlar ju också om breakups och olycklig kärlek, varför har det blivit så tror du?
– Jag har funderat på varför jag inte kan skriva om lite djupare saker, typ världsfred! Thanks a lot now I can’t smile handlar ju dock om depression, men den kan ju också tolkas som att den handlar om kärlek. Kärlek är det enda jag vill skriva om, och jag känner mig lite som en platt människa. Men det blir väldigt universellt, alla kan relatera till att ha kärlek, inte ha kärlek eller vilja ha kärlek. Det finns så mycket att ta ifrån när det kommer till kärlek.
Rhys berättar att låtarna på EP:n dock inte bara handlar om kärlek.
– Låtarna handlar om en viss person, men också mycket om mina egna flaws. Att jag själv är bitter och orimlig i mina känslor. Det är en självanalys också! Det är kul att skriva om känslor, jag är som Taylor Swift if you may!
Vi närmar oss slutet av intervjun. Jag frågar Rhys hur hon ser på framtiden.
– Jag försöker ta reda på vad jag vill göra. Jag vill att jag ska kunna hålla på med musik för evigt och jag vill ta det utomlands nu och jag vill att min musik ska kunna funka utomlands. Jag hoppas att jag kan spela på stora scener och bli mer bekväm live igen för det var så länge sen! Jag vill vara glad i det också, istället för att bara se all press, utan bara hitta ett lugn och en ro i det för alltid.
Jag såg att du skulle spela på Lollapalooza i Stockholm i sommar, hur känns det?
– Det känns jättekul och sjukt! Jag har typ mardrömmar om det, att jag går upp på scen och inte har hunnit repa. Men det är jättekul, men också nervöst för att jag har inte spelat på så länge och att det första jag har inplanerat är något så stort. Men jag ska fan jobba hårt och göra en jävligt bra show, det har jag bestämt!
Thanks a lot now I can’t smile ute nu
