Möt: Kone Mara
Pressbilder: Gustav Johansson | Bild från spelning: Emma Pagrot
Kone Mara har släppt sin EP Nomad och i samband med det spelade även bandet live i Stockholm. Vi har pratat med dem om hur det känns att spela igen, om EP:n och debutalbum och spelningar i sommar.
Grattis till EP-släpp, hur känns det?
– Tack! Det känns asfett, det har varit en lång resa för de där fem låtarna och nu känns det både kul och sorgligt då det är början på något nytt och samtidigt som det är slutet på en era för oss.
Berätta mer om EP:n, hur kom den till? (Produktion, låtskrivandet, teman m.m)
– När vi startade bandet så hade vi bara våran första singel The Ordinary Place klar, de andra låtarna på Nomad började vi skriva för ett år sen samtidigt som vi började jobba med Northbound. Alla kom till lite olika, ibland kom någon in med en låtidé som vi jobbade vidare på, ibland skrev vi tillsammans från start. Vi tycker alla om att göra allting, så alla tre producerar, skriver, och spelar olika instrument på EPn. Alla låtar har väldigt skilda backstories och olika personligheter så det bidrog till att vi valde just namnet Nomad, vilket även spelar in i EPns tema. Då vi skrev den mitt i pandemin så blev den röda tråden att resa, både in- och utvändig.
För dem som inte har koll på er sedan tidigare, vilka är Kone Mara? Hur länge har ni spelat ihop?
– Kone Mara består av Ida Rehnberg, Gustav Mejhammar och Christoffer Zetterlund. Två tredjedelar Östergötland i Ida och Gustav och en tredjedel Värmland i Christoffer. Trots våra gemensamma nämnare i stil och känsla bygger också vårt skapande mycket på olika erfarenheter och preferenser och är djupt invävt i vårt sound. Den första låten skrev vi ihop för 1,5 år sen, sedan blev det ett litet uppehåll tills i mars/april 2021 då vi började skriva resterande låtar. Men vi har bara spelat live ihop med vårat liveband sedan augusti 2021.
Vilka är Kone Mara?
Namn: Christoffer Zetterlund, Ida Rehnberg och Gustav Mejhammar
Ålder: 33 (Christoffer), 29 (Ida), 22 (Gustav)
Bor: Snösätra (C), Älvsjö (I), Vällingby (G)
Gör: Pluggar musik- och ljudproduktion på AP Academy (C), Producent/låtskrivare (I), Spelar keys, skriver och producerar (G)
Förebilder: Alex Turner, Rutger Gunnarsson, Julia Fischler (C), Salem Al Fakir, Josef Ask och Aretha Franklin (I), Mike Dean, Kevin Parker och Daniel Hedberg (G)
Älskar/Hatar: Katten Oskar och missunnsamhet (C). Hundar och bilköer (I). Smackiga och kreativa trummor och fisk (G)
Hur skulle ni beskriva ert sound?
– En kombination av allt från hemmasnickrad indiepop till hiphop till psykedelisk rock. Detta är resultatet av vår förkärlek för ljudbilder som känns esoteriska och abstrakta, men samtidigt jordnära och varma. När vi skrev våran första låt så hade vi inte känt varandra så länge, så vi var inte helt med på vad vi alla lyssnade på och vart vi connectade. Då valde vi ut tre låtar var som referenser, och det blev alster från The Cardigans, Madison Cunningham och Tame Impala. Men oftast när vi skriver så startar vi med att checka in i varandra, hur mår vi idag, vad vore kul att skriva om och hur skulle det kunna låta?
Den 17/3 hade ni realese-gig för EP:n, hur var det? Hur kändes det att spela låtarna live?
– Det var superkul, både att få spela låtarna som vi håller så nära hjärtat i sin helhet för vår närmaste vänner och att sedan få fira in det rejält och släppa allt för en kväll. Vi har spelat låtarna live ganska många gånger innan, men det känns extra kul nu att ha ute ett gäng låtar där tanken är att de ska verka i samma värld. Att folk som kommer och ser oss live numera också kan gå hem och fortsätta lyssna på alla våra låtar i sin egen bergsprängare.
Är det någon låt som är extra rolig att spela live, varför?
– Bubble är väldigt kul att spela. Vissa låtar tenderar att bli svåra att få till exakt som vi har proddat dem, men Bubble är en låt som direkt var självklar när vi började spela den live. Will You Live känns alltid väldigt speciell eftersom den både är den mest nakna låten i vårt set, men också en av de mest bombastiska och tunga. Just den låten brukar få en stor del av uppmärksamheten efter gigen och det känns som ett fint sätt att avsluta helheten på. Samtidigt kan den vara lite svår, då det ultimata med den är att få till den sköra sårbarheten som låten speglar. Men vi ser alltid våta ögon i publiken på olika håll när vi har spelat den, så något rätt gör vi nog!
Vad har ni själva för förebilder och inspirationer när det kommer till musik?
– Tillsammans lyssnar vi på väldigt mycket olika musik, så vi sträcker oss hela vägen från Burt Bacharach till Frank Ocean till Royal Blood.
Gustav: Jag är definitivt spretig i min smak och det går under olika perioder vad jag gillar och dras till men det kommer ofta tillbaka till sounds som befinner sig någonstans inom hiphop och indiepop. Stora förebilder är Devonté Hynes, Mike Dean och Kevin Parker.
Vad händer i framtiden? Blir det att spela mer live, kanske ett album?
– Absolut! Vi har redan börjat skriva låtar till vårat debutalbum. Det är riktigt spännande att se vad den nya eran har att erbjuda. Det kommer bli en del gigs också, det första officiella för året blir den 26e mars på Hilma som support till Martin Masarov. Sen är vi även bokade till Vinterviken Sunset Session den 20e augusti. Efter restriktionerna så har det börjat trilla in förfrågningar om gig så det ser ut att bli en rolig vår och sommar!
Nomad ute nu
