Tre generationers kärleksförklaring till Östersjön

Jag har alltid bott nära havet, och kan inte föreställa mig att inte göra det. Simma, sola, dyka, leka. Jag älskar havet. Den här texten, med blandade tankar och minnen från mig, men också min farmor Birgit Reijonen, och min pappa Niclas Reijonen, är en hyllning till havet, till Östersjön. En påminnelse om hur den varit och hur den mår nu. Vi måste värna den. Den, som idag tyvärr är ett av de mest förorenade haven i världen.

#VÅRTHAV är en kampanj lanserad av Moomin Characters Ltd och John Nurminens Stiftelse för att samla in pengar för beskyddandet av Östersjön och dess kulturarv. Då det största miljöproblemet i Östersjön är övergödning med blågröna alger som det mest förekommande symptomet, fokuserar #VÅRTHAV mest på just dem. Övergödning visar sig i former av grumligt vatten, algblomningar, slemmiga stränder och syrebrist på botten. Klimatförändring förvärrar också detta. För mig har alger varit norm hela mitt liv. Jag har vuxit upp med extremt grumligt vatten och badförbud i juli-augusti. TÄNK vad underbart det skulle vara att simma i klart, Medelhavslikt vatten här hemma i Finland. Jag frågade min pappa och min farmor om hur Östersjön var när de var unga, och åh vad annorlunda den var.

Foto: Birgit Reijonen

Birgit Reijonen, år 1956

“Mitt första minne av skärgården? När jag var liten, en tioåring, så var jag på landet där ute i Sibbo skärgård och vi körde långt ut till Pörtö. I Pörtö frågade båtens kapten mig om jag har en aning om hur djupt vattnet är vid bryggans kant. Jag tittade ner i havet. Det var helt och hållet kristallklart, och jag tänkte att tack vare den goda synligheten skulle det kunna vara en meter djupt. Kaptenen svarade: Vet du vad flicka, kom ihåg att här är 10 METER djupt!! Det var helt otroligt att det var kristallklart. Det syntes stenar, tång och fiskar. Allt. 

Vi var en gång med hela familjen vid Landsort med båten, och det började blåsa upp till storm. Vi hade jollen på släp, och min man räknade ut att den var 7 meter högre upp än vi, på grund av de stora vågorna. Landsort lär vara en plats med enorma vågor, men det visste vi inte då. Jag var skräckslagen. Barnen var inte alls rädda, och hundarna såg på mig som om jag vore en galning. Sedan satt vi tre dygn bakom en holme, hade ätit upp allt vad vi hade ungefär, och aldrig efter det har jag ätit blodplättar på påse igen.”

Foto: Pertti Reijonen

Niclas Reijonen, 1970-1980-talen

“Det varmaste minnet jag har från Östersjön, är när vi hade båten i fast vid en ö, alla sov, och jag steg upp klockan sju till en skinande sol. Det fanns ingen skugga då det var en kobbe. Så tog jag metspöet och vadade ut till en stor sten, där jag sedan satt i två timmar och metade vid det kristallklara, spegelblanka havet.

När jag var ung kunde vi, jag och min familj, vara flera veckor ute på havet om somrarna. Vi började sommaren med att packa alla våra saker och köra ner dem till båten med skottkärror. Det fanns inga blågröna alger om somrarna då. Östersjön var som Medelhavet på en del ställen, man kunde se flera meter ner. Sjögräset dansade vackert i vattnet och bergskanterna var tomma på det slem man ibland kan se nuförtiden. När vi var på Åland stannade vi hos gamla fiskare, som hade rökt stora flundror, som vi åt med skärgårdslimpa och smör. Det bästa jag vet. Nuförtiden skulle man ju kanske inte vilja äta fiskarna som kommer från Östersjön, för att de är så förorenade.

Bevaringen av Östersjön är viktig för mig för att jag tycker att den och dess skärgård hör till de finaste haven i världen, den är helt unik. Östersjöns förstörelse betyder hela skärgårdens förstörelse.”

När jag var liten var jag med min familj ofta på min farmor och farfars sommarstuga vid havet. Där, bredvid vassen, dök vi runt, åkte ner för det hala berget i vattnet och lekte sjöjungfrur (#H2Oforlife). Vi åkte ut med en roddbåt, gjorde små statyer av sjölera och plockade små, vita snäckor. Jag drömmer om att en dag ha ett litet hus helt vid vattnet, ute i yttre skärgården. Leva Saltkråkanliv. Simma, ligga i solen, snorkla runt, hänga i hängmatta. Bo där om somrarna. Åh. En dag. Östersjön är ett av världens mest förorenade hav, men den måste inte vara det. Den kan läka. Jag vill se hur vi med kust till detta vackra hav vidtar konkreta åtgärder för att ändra kurs. Gå in här för att läsa om hur du kan göra skillnad i din vardag. Jag vill kunna simma i ett oförorenat hav, jag vill att kommande generationer ska kunna göra det, och jag vill att vi arbetar aktivt för att det ska ske.

Mera om #VÅRTHAV:

För att stöda kampanjen och Östersjöns välmående, kan du donera (med 10€ kan man avlägsna 40 kg blågröna alger) eller köpa en Muminprodukt från nätbutiken. TOVE tipsar också speciellt om den superfina nyutgåvan av Pappan och havet - av varje såld bok går en euro till #VÅRTHAV - köp här!