Intervju med boss babe: Siri Fagerudd
Februaris boss babe är Siri Fagerudd! Aktuell med bl.a. tv-serien Vakuum och föreställningen Projekt Moder, är Siri en finlandssvensk skådespelare som lyfter fram bl.a. ämnen som mental hälsa och mänskliga rättigheter. Emma Reijonen fick chansen att intervjua Siri för detta nummer av TOVE. De pratar om hennes karriär, drömmar, Vakuum och orkandet inom skådespelarbranschen.
Fotograf av huvudbild: Melody Parker
Hej Siri! Vad härligt att du ville göra den här intervjun. Jag måste börja med att säga att ditt Instagram-konto skänker mig ljus i mörkret, haha, jag älskar det! Och även: gud vad bra du är. Inspirerande och stark.
Hej! Åh så glad jag blir, kul att höra!
Premiären för Projekt Moder var för några dagar sedan. Grattis! Uppvisningen utgår från August Strindbergs texter om mamma-dotter relationer och moderskapet. Hur har det varit att jobba med detta? Och du spelar ju med Gunnel Lindblom! Hur var det?
Precis, stort tack! Det har varit fruktansvärt kul och väldigt svårt. Strindbergs texter är ju såna klassiker att det är lätt att känna sig rädd inför dem, men vi har haft en suverän regissör - Anna Pettersson som också är chef för teatern. Och Gunnel är ju helt otrolig. Både fantastiskt och skräckinjagande att spela mot en sån gigant med över 60 års erfarenhet då jag själv är nyutexaminerad från teaterhögskolan. Men hon är supersnäll. Och cool.
Du har talat öppet om problem du haft med din mentala hälsa, bl.a. din depression och utbrändhet. Hur tycker du att konversationen kring mental hälsa är inom teater- och filmbranschen idag? Tar man ofta detta i beaktande vid filmningar och övningar? Finns det nåt man kan göra bättre?
Jag hoppas och tror att klimatet kring just dessa frågor har blivit bättre, särskilt efter metoo. Ibland upplever jag dock en tendens att psykiskt illamående hos just skådespelare romantiseras, som att det ”hör till” när man jobbar med känslor på det sätt som vi gör. Det i kombination med att man som ung skådis på väg ut i branschen inte vill ses som krånglig eller oprofessionell genom att flagga för sin mentala hälsa kan vara förödande. Men som sagt så tror jag verkligen att jargongen håller på att förändras. Särskilt kollegor emellan.
Foto: Marika Hill/YLE/SVT
Jag binge-watchade Vakuum till slut samma dag som den kom ut. Älskade den! Jag tycker det är så härligt med en tv-serie som skildrar ungdom i svenskfinland. Det är sällan man ser något sådant, och ännu till på svenska, här i Finland. Astra, segelbåtar, hankeiter, världar som krockar, feminism, sommar, humor, ångest. Så bra. Hur tyckte du det var att gå in i rollen som Linnéa? Kunde du som finlandssvensk känna igen vissa av seriens händelser eller karaktärernas beteendesätt? Det fanns ju en del rätt så stereotypiskt finlandssvenska karaktärer!
Roligt att höra! Jag älskade den också, även om jag eventuellt inte är HELT objektiv haha. Och jag har fortfarande sjukt svårt att se mig själv på film. Att göra rollen som Linnéa var otroligt roligt och utmanande. Jag hade egentligen provfilmat för en mindre roll, så jag blev svinglad då det blev som det blev eftersom jag verkligen kan relatera till henne. Att flytta från en småstad till en ort där man inte känner någon alls och försöka hitta sitt sammanhang utan att kompromissa med sig själv och det man står för. Eller vill stå för. Jag känner tyvärr igen mig i det att måla in sig själv i ett hörn genom vita lögner, det är så onödigt att försätta sig själv i det och ändå gjorde man det. Det är svårt att gestalta utan att döma karaktären man spelar. Jag tycker också att serien använder sig skickligt av stereotyper man känner igen och samtidigt gör dem mer komplexa än bara en moraliserande nidbild. T.ex. Vickes mamma som ju själv är övertygad om att hon faktiskt är till stor hjälp. Superfin gestaltning av Nina Hukkinen. MEN jag måste erkänna att jag inte hade någon aning om att seglandet var en så här stor grej i svenskfinland?! Är ju uppvuxen i Österbotten så hade missat det..
Du kan se Vakuum på Yle Areena och SVT Play.
Foto: Jonas Jörneberg
Vem har influerat dig mest inom din karriär?
Min pappa. Han är en fantastisk skådespelare med otrolig arbetsmoral. Han hjälper och stöttar mig så mycket. Sen har jag alltid älskat att se på Susan Sarandon och Cate Blanchett, de är bra i allt.
Vad tycker du det absolut bästa är med ditt jobb?
Att det är så mångsidigt. Jag tillåts leka och vara galen, ha full kontroll och samtidigt släppa den. Att spela med andra. Och att ha kostym. Det gör så mycket.
Vad är dina mål och drömmar för den närmaste framtiden?
Att fortsätta jobba både i Sverige och Finland, både på scen och framför kameran. Jag vill hela tiden göra allt, så jag måste aktivt säga åt mig själv att vila också. Jag har jobbat nonstop sedan jag gick ut skolan - vilket är superroligt men det ska bli skönt med lite semester.
Skådespelarbranschen är en tuff bransch att få jobb i, speciellt för dem som inte fått en fot in ännu. Vad är dina bästa tips för någon som drömmer om att arbeta med skådespeleri?
Försök definiera för dig själv varför du verkligen vill det. Det hjälpte mig i alla fall. Så fort det blev konkret för mig så var det tusen gånger lättare att jobba mot något. Och jobba jobba jobba. Maila ditt cv till castare, säg att du finns. Om du vill in på en skola, jobba med någon som kan fungera som ett yttre öga inför proven, någon att bolla texter med. Mig hjälpte det också att gå en förberedande utbildning, det finns många bra folkhögskolor i både Finland och Sverige.
Foto: Sarah Yasdani
Vad vill du göra som skådespelare som du inte än har gjort?
Det här låter så fruktansvärt töntigt men eftersom all genetisk skicklighet inom boxning gått till min lillasyster så är min dröm just nu att jag ska få slåss på film och att det sedan klipps så att det ser proffsigt ut så att jag också kan känna mig lite cool. Spela skurk vill jag göra!!
Trots att den här intervjun främst koncentrerat sig på dig som skådespelare, vill jag inte att den enbart ska fokusera på dig på ett prestations- och yrkesmässigt plan, för det är ju inte det enda man är. Jag har nu ett tag tänkt mycket på det, att vi ofta kopplar vår identitet ihop till vad vi arbetar med eller studerar, till exempel då vi presenterar oss för nya personer. Om du skulle presentera dig för mig, men låta alla yrkestitlar gå, vad skulle du säga?
Väldigt sant! Och svårt. Just kreativa yrken blir ju så lätt ens identitet. Jag skulle nog säga typ: ”Hej! Jag heter Siri, är 24 år och bor just nu i Stockholm. Läser Ellen Strömberg och Alice Munro då jag längtar hem”. Lagom pretentiöst kanske?
Och en sista fråga: NÄR ska de bortklippta Bondbrudarna bli inklippta Bondbrudar? Vad tänker de ens på??
Hahah alltså det är nog faktiskt mina favoritsketcher att göra. Jag växte upp med den bilden av den ”ultimata kvinnan” från den typen av filmer, så det är otroligt tillfredsställande att slå sönder det.
Siri finns på Instagram under @sirisofiaa.
