Varför "Anne with an E" är det bästa Netflix gett oss
Bild: Netflix
Elvira Niemi skriver om en serie som blev nedlagd alldeles för tidigt.
Att Anne with an E inte blev förnyad för en fjärde säsong är årets största tragedi - ja, det är bara februari, men - tro mig. Det är katastrof att Netflix lägger ner det bästa de någonsin haft på sin plattform. Såklart finns det anledningar - som att Netflix ogärna kör långa serier eftersom det inte genererar fler tittare till tjänsten och att Anne with an E antagligen hade en rätt snäv publik. Vilket egentligen är ett icke-problem - Anne with an E borde och ska och MÅSTE ses av hela världen, Netflix borde bara bli bättre på att marknadsföra det så. För likt Downton Abbey lär Anne with an E tittaren vad det faktiskt innebär att vara människa.
Anne with an E är alltså en nyversion av klassikern Anne of Green Gables, baserad på böckerna av L. M. Montgomery. Jag har varken sett originaladaptionen eller läst böckerna och har därmed ingenting att jämföra med, men för mig är Anne with an E så nära perfektion det går att komma med rörliga bilder på en skärm. Varför då? kan man ju fråga sig. Vad har denna lilla serie på 27 avsnitt som så många andra av alla hundratals serier som dyker upp på streamingtjänsterna saknar?
Jo men, det är rätt enkelt.
Hjärta, bara.
Trots att Anne with an E utspelar sig i en tid väldigt olik vår egen är det - sorgligt nog - så mycket som inte har förändrats. Anne with an E tacklar allt från rasism till HBTQI+ till kvinnors rättigheter till … utsatthet och utanförskap överlag. Anne är rätt olik de flesta i sin närhet och har aldrig känt sina föräldrar och därmed ingen aning om varifrån hon kommer, vilket medför en vilsenhet som ibland är svår att hantera för Anne. Trots att hennes fosterföräldrar älskar henne över allt annat finns det alltid någonting hon saknar; någon att spegla sig i, någon att tillhöra, påriktigt.
Anne är alltså föräldralös och har under en lång tid svävat från ett barnhem till ett annat. Överallt blir hon illa behandlad - för Anne är inte som andra; hon har hopp. Hon berättar historier för sig själv, fantiserar om en annan verklighet, en verklighet där hon är prinsessan Cordelia. Ingenting lyckas bryta ner henne - vilket hemskt nog får alla att försöka än hårdare. Anne with an E börjar dock med att Anne äntligen får en familj - syskonen Matthew och Marilla Cuthbert. På Green Gables hittar Anne äntligen hem.
Jag kan förstå att det här inte låter särskilt spännande, kanske rentav tråkigt, men tro mig - det är bättre än det allra mesta jag sett. Okej, typ allt, faktiskt. Och jag har sett en del. Grejen är - det handlar inte bara om Anne, utan om allt runomkring. Om klass, om trångsynthet, om vad familj är och inte är … det är kärlek och drama och ibland väldigt väldigt sorgligt men oftast fint och hoppfullt. Och fotot! Helt utsökt, är det. Så otroliga vyer och underbara kostymer. Men, det viktigaste av allt: karaktärerna är så mångdimensionella. Ingen är perfekt, det uppstår missförstånd gång på gång och ibland är de rentav elaka. Men de förlåter och försöker prata om det och hjälper och finns där för varandra.
Det sämsta är att Netlix är dumma i huvudet som inte gör en fjärde säsong.
Kanske jag får jag försöka crowdfunda den själv bara? Hursom: se Anne with an E - sträcktitta, det är okej, bygg en koja med ett snacksförråd, häng där i 27 timmar och kom ut som en bättre människa.
