Filmrecension: Little Women
I december 2019 kom den sjunde filmatiseringen av Louisa May Alcotts Unga Kvinnor ut. Med skådespelare som Saoirse Ronan, Timothée Chalamet, Emma Watson och Meryl Streep, var vi väldigt ivriga över att få se filmen. Sedan började diskussionen.
Diskussionen innehåller spoilers.
Emma: Det var en vackert gjord film som berättar sin saga väl! Jag älskade kläderna, miljön och skådespelarna.
Elvira: Jag kände mig typ... lite tom efteråt, kanske? Av berättelser som är jättefina blir jag oftast så, det är svårt att låta bli. Men jo, den var så vacker! Helt underbara miljöer och kläder och fotot överlag. <3
Olivia: Jag tyckte att berättelsen var fint ihopsatt och slutet var tillfredsställande, samtidigt som den var smart. Jag älskade fotot och kulisserna, och inga av de viktigare karaktärerna lämnades endimensionella. Det som jag speciellt kände rakt efter att jag sett filmen, var hur extremt rörande den var. Och överlag så vacker och fin, man blev typ varm av den!
Foto: Wilson Webb/Colombia Pictures/Regency Enterprises/Pascal Pictures
Elvira: Jo, den va så hjärtlig och kändes så genuin. Jag tyckte att alla skådespelare var jättebra, så inne i sina roller - och alla karaktärer kändes så fyllda av liv. Jag tyckte om att de inte är snälla hela tiden, utan ofta ganska barnsliga och helt enkelt mänskliga.
Olivia: Ja, alla karaktärer hade sina brister eller konstiga sidor. Jag tyckte speciellt Saoirse Ronan nog var superbra!
Elvira: Jo! Jag gillade också Meg, Emma Watsons karaktär, för trots att hon är rätt så ytlig, så känns hon ändå verklig och är älskvärd.
Emma: Jag tyckte det var jobbigt att filmen inte var kronologisk, för trots att man på det visuella såg i vilken tid de befann sig i vid varje scen, kändes det lite jobbigt att försöka hänga med.
Elvira: Det var ett lite intressant val att göra den så, jag har bara läst typ hundra sidor av boken, men den är väl inte skriven alls så, utan helt kronologiskt? Å andra sidan väckte det okronologiska nyfikenhet om det förflutna i berättelsen, och så kunde man dra paralleller mellan de olika historierna, så det var snyggt gjort. Men ja, det var lite jobbigt. Jag skulle ha varit lika investerad i handlingen även om den hade varit i helt kronologisk ordning.
Foto: Wilson Webb/Colombia Pictures/Regency Enterprises/Pascal Pictures
Emma: Exakt, boken är kronologisk, likaså de tidigare filmatiseringarna - och det igen kanske är just en av orsakerna till varför Greta Gerwig valde att gå en annan väg med den här versionen?
Elvira: Jo, det tänkte jag också, att man vill ju säkert sätta sin egen twist på det, men samtidigt vara trogen storyn, så det var ju ett sätt att göra den lite annorlunda.
Olivia: Jag tyckte att det var en av filmens brister, att det hoppade i tiden så snabbt. Och vissa scener tyckte jag blev lite korta, de hann inte riktigt sjunka in. Kanske det fungerar bättre i en film att göra så istället för i en bok, just för att det ska bli lite typ spänning?
Emma: Ja!! Scenerna hoppade hit och dit, vilket gjorde att filmen kändes mycket längre och mer innehållsrik än vad den var (och den var ju väldigt innehållsrik med mycket olika händelser redan från början).
Olivia: Och alltså Timothée Chalamet är så bra på att göra känslosamma scener! Hur scenen var filmad när SPOILER Laurie bekänner sin kärlek till Jo SLUT PÅ SPOILER är så fint och effektfullt tycker jag. Och Lauries kläder passar superbra till hans karaktär tycker jag, haha!
Elvira: Jo, han känns väldigt närvarande i sina roller, han blir verkligen den personen han spelar.
Olivia: I slutet av filmen kände jag mig väldigt träffad, när de pratar om att läsaren av Little Women förväntar sig att Jo ska gifta sig, för som den romantikern jag är, ville jag ju också att det skulle sluta så.
Elvira: Haha sant! Jag höll typ med förläggaren.
Elvira: Emma, du har ju läst boken. Hur tycker du filmen fungerade som adaption? Finns det något du tyckte saknades? Kändes känslan likadan? Tillförde filmen något?
Foto: Wilson Webb/Colombia Pictures/Regency Enterprises/Pascal Pictures
Emma: Jag läste boken för fyra år sen, så ärligt talat kommer jag inte ihåg så mycket att jag kan jämföra dem ordentligt … Förutom känslan! Jag kommer ihåg att den kändes leksam tack vare flickornas, och Lauries och deras, relation, med en gnutta allvarlighet p.g.a. inbördeskriget. Och det tyckte jag fanns i filmen också! Filmen är mer modern än vad boken är, med tankesätt osv.
Elvira: Okej - jo det är ju mycket fokus på kvinnors rättigheter, det tycker jag är fint då det samtidigt på ytan verkar vara bara en skildring av fyra systrars uppväxt - den får en till dimension i.o.m. att feminismen känns stark.
Olivia: Ja, det var fint tyckte jag när Meg pratade om att man måste respektera att kvinnor har olika drömmar. Det är en viktig sak inom feminismen tycker jag: att man har rätten att välja hur man lever sitt liv och att, speciellt, kvinnor stöder andra kvinnor, även om deras drömmar och liv skulle se helt annorlunda ut och man kanske inte ens förstår dem. Och det kändes så ÄKTA när Jo berättade för sin mamma hur trött hon var på kvinnans roll, men att hon ändå kände sig ensam. Man vill kanske inte leva enligt samhällets regler, men oftast vill man ändå känna sig som en del av det.
