Recension: Vänligheten - John Ajvide Lindqvist
Sveriges regerande skräckkung är tillbaka med en tegelstensroman. Författaren John Ajvide Lindqvist har skrivit succeén Låt den rätte komma in, men även flertalet romaner, manus och novellsamlingar. Guldbaggevinnande spelfilmen Gräns är även baserad på en av hans noveller. Med andra ord, en jobbigt framgångsrik författarkarriär. Det är med ivrig förtjusning och kittlande förväntan som tar jag mig an Vänligheten.
En gul container. Helt oannonserat står den i Norrtäljes hamn. Dess innehåll är ännu oklart, men den skapar stor uppståndelse. Vad som däremot står klart är att i och med containerns oväntade ankomst i hamnen, sköljdes även något annat med i det mörka vattnet. Främlingsfientlighet, våld och ilska gror i dess närvaro. I Norrtälje finns även 6 personer i 30-årsåldern som vi får följa från barnsben i John Ajvide Lindqvist Vänligheten (Ordfront 2021). Deras historier är sammanflätade, deras livsöden beroende av varandra. Övernaturliga förmågor varvas med helt mänskliga egenheter såsom den eviga hungern efter kärlek och tillhörighet. Tonårstiden beskrivs häpnadsväckande igenkännande. Menande blickar i korridoren, glåpord som slängs hejvilt. Jag kastas åter in i mitt tonårsjag, en liten gänglig kropp i en stor skolbänk med hela livet framför sig.
Inte helt oväntat finns även i denna bok inslag av våld, mystik och paranormala fenomen. Den efterlängtade skräcken däremot har dämpats och ersatts av mer invecklade karaktärer, relationsbeskrivningar och bottenlös ångest. Flertalet invecklade parallella liv omnämns i detalj, jag som läsare kastas regelbundet mellan dåtid och nutid. Resultatet blir rörigt, stökigt och emellanåt tilltrasslat. Jag väntar in i det sista på att fyllas av den där tillfredsställande uppiggande känslan som när du äntligen färdigställt ett tidskrävande pussel, får svaret på en gäckande gåta eller i slutet av filmen till sist begriper vem som faktiskt är mördaren. Den känslan fattas mig när boken nått sitt slut. Ajvide Lindqvist ger mig inte den gåvan, berövar mig den. Istället lämnas jag frågande och lite snopen. Det strösslas friskt ut ny information. Fler och fler livsöden läggs på hög tillsammans med fler frågetecken, som inte sällan lämnas obesvarade. Den röda tråden är att alla karaktärer, inklusive jag som läsare, envist letar efter svar.
Däremot, tack vare alla oklarheter så förblir jag ständigt nyfiken. Jag bläddrar angeläget vidare. Jag värnar om karaktärerna, jag lär känna dem innerligt på det sätt som man gör i en tegelstensroman. Genuint längtar jag efter att frågor ska förvandlas till svar. Temat är klass, framtidsdrömmar och tillhörighet - inte renodlad skräck. Ajvide Lindqvist prövar på att ta temperaturen på samtiden, låter karaktärerna argumentera med varandra. Klasskillnader och åsikter drar åt olika håll. Det skaver och sliter isär dem. Olika samhällsfrågor genomsyrar hela tematiken. Han försöker inte predika för någon speciell åsikt, snarare lyfta kontroversiella åsikter och låter diskussioner täcka sida upp och sida ner. Huruvida han faktiskt lyckas föra fram aktuella samhällsskildringar är däremot oklart. Stundtals upplevs de övernaturliga krafterna skohornade, som att det “måste” finnas något paranormalt element enligt bokförlaget. Genren är diffus, syftet likaså.
Men. På det stora är det här en bok att ta sig an. Den alstrar värme, omtanke. Jag mjuknar inombords. Den är värd att läsas, trots sina tillkortakommanden; det eviga hoppandet i tid och rum, alla lösa trådar och inkvoterade övernaturligheter. Om du inte orkar läsa den, lyssna på den i valfri ljudboksplattform. Om inte bara för att det är just Ajvide Lindqvist, så för att temat om klass och tillhörighet kommer nå dig. Du kommer bli berörd.
