Recension: Det är en märklig plats jag kommit till – Dimitris Alevras
I Det är en märklig plats jag har har kommit till undersöker Dimitris Alevras den vrede och sorg som får en människa att söka sig till radikaliserade sammanhang. Aurora Holm har läst och recenserat.
Det är Linus dåvarande flickväns föräldrar som ger honom inträde till Stockholms innerstad. Han kan inte minnas varför det blev just Zinkensdamm, precis vid Tantolunden. Men det var då, och nu harvar han sig fram på frilansjobb inom förlagsbranschen. Linus lever ett ganska vanligt liv som går i varannan-vecka-rytm med sonen Herman.
Tills han hittar sin barndomsförälskelse och klasskompis Lisas sociala medier, där hon noggrant dokumenterar sitt liv medan cancern tar över hennes kropp.
“Man låter det glömmas. Och när man sedan minns igen får minnet marken att gunga.
”
Det är genom en minnessida för Lisa som Linus får kontakt med Adam, också han en gammal skolkamrat och pojkvän till Lisa. Snart har Linus och Adam snärjt sig in i varandras historia, ibland till den grad att Linus knappt vet var han själv slutar och Adam tar över. Medan Linus får i uppdrag att göra en film om Adams livsöde söker Adam den stora sanningen. Snart hittar han andra likasinnade i högerextrema kretsar och medan Linus genom det gemensamma projektet får en större insikt i Adams livshistoria förstår han också den vrede och sorg som driver adam till radikalisering.
Dimitris Alevras Det är en märklig plats jag kommit till (Norstedts 2021) är en studie i mänskligt beteende och en skickligt berättad historia som rör sig på flera plan. Genom handlingen undersöker Alevras den vrede och sorg som får en människa att söka sig till radikaliserade sammanhang, vilket främst tar plats genom handlingen. Minnet undersöker han genom berättartekniken där historien rullas upp i efterhand.
“Åstadkom jag något som andra beundrade tillät jag mig att känna deras kärlek.”
Romanen utspelar sig i jag-form från Linus perspektiv och när vi bjuds in till berättelsen har den redan utspelat sig. Linus får gräva i minnet för att försöka förstå de senaste månaderna och vad som ledde fram till Adams flykt till det han beskriver som sanningen. Vad sanningen riktigt är vet Linus inte, men han vet att sökandet efter den beror på Adams behov av uppgörelse med sin pappas historia. Boken jag läser är alltså den bok Linus skriver om Adam och medan greppet med att undersöka minnen är något av romanens drivkraft, kan jag känna att skriva historien genom huvudpersonen som författare är gjort.
Alevras är inte rädd för att gräva i människans inre i både högt och lågt. Samtidigt som han undersöker radikalisering behåller han historien bland oss, till exempel i det han beskriver som det anonyma området kring Ringvägen. Radikalisering, högerextremism och prepping möter frilansliv, kärleksvåndor och dåligt pappasamvete. Och det som först känns spretigt fungerar snabbt riktigt, riktigt bra.
