Som en fluga på väggen på P3 Guld
Foton: Oliver Sollier
“Denna kväll nöjer jag mig med att ha sett Felix Sandmans benhår i barkön och allt det andra som gav tillräckligt med intryck för en helkväll”. TOVE blev inbjudna till P3 Guldgalans officiella viewing party och efterfest. Agnes Koskinen har skrivit om upplevelsen.
En snöblandat-regnig fredagskväll står jag i min lägenhet och försöker bestämma mig för vad jag ska ha på mig, som så många andra kvällar. Under denna dag har jag varit förkyld men har nu i ren hälsokost-friskvårdsanda tryckt i mig några Ibuprofen och en ingefärashot eftersom jag vägrar att missa kvällens evenemang. Jag är på väg för att möta upp några andra TOVE-skribenter och fotograf, för att vi sedan ska bege oss till P3 Guldgalans officiella viewing party vid Sergel Hub.
I en stabil svart blazer och halsduk virad i försök att skydda sminket från regnet så beger jag mig ut. Jag träffar de andra och vi alla medger att vi känner oss lätt handfallna i vad vi ska göra, vad man tänkte att man skulle ha på sig, hur galan kommer vara, vem som kommer vara där och var vi ska hitta oss själva i det hela? I en nervositet blandad med förtjusning så tar vi oss in till Sergel Hub. Tur att namnet fanns på nån slags lista och att man inte blev utkastad direkt - för det är lite känslan vi går in med, nån slags imposter syndrome. Vad ska VI göra bland alla dessa människor i Sveriges musikbransch? Frågan lugnar sig lite när vi sedan är inne. Trots att man känner sig aningen stel så inser vi snabbt att vi inte är de enda som känner så, flera andra ser frågande ut om man behöver gå över röda mattan och få sin bild tagen för att ta sig in i själva lokalen.
Influencers och musiker verkar vara de som främst befinner sig på galans viewing party. I mitt egna huvud gör jag upp en liten, endast baserad på mina förutfattade åsikter om att man kan se vem som tillhör vilken grupp, beroende på vad de har på sig. Vissa i t-shirt och jeans (avslappnade musiker) och andra i glittriga långklänningar (mer satsande influencers). Jag går runt med spanings-blicken som aldrig förr, och försöker se vem som är vem, vilka som kanske tillhör samma band och huruvida folk pratar med varandra - det gör de. Men känslan är på nåt sätt att alla känner alla. Eller, rättare sagt, de som känner varandra (kan alltså vara allt från att de följer varandra på Instagram till att någon är någon annans bekantas bekanta) går frimodigt fram och pratar och minglar med varandra. För det är väl ändå därför man är här!
Det som är själva tanken med viewing partyt är ju att se på själva livesändningen. Vi missar en stor del av den, eller så hör vi den inte, eller så står man i kö till baren och ser den inte. Galan sänds från Radiohuset och tanken är sedan att de två festerna ska sammanstråla. Inne i Sergel Hub lokalen, som känns väldigt stor och till en början ganska tom på folk, rör sig de allra flesta mot baren samt pizzan, som är gratis (som uppskattas stort av oss frilansare och studeranden). Jag lutar mig in mot Johanna, och konstaterar att det känns lite som att vi är på ett lågstadiedisco. Man står mest i hörnen och pratar med dem man känner. Snacksborden är överfulla och dansgolvet halvtomt. Än så länge.
När själva gala-ceremonin och Torbjörn Averås Skorups fantastiska programledning är över så börjar de “riktiga” gästerna anlända till festen. Vi hittar ett bakre rum som även har bar och dit det verkar som de allra flesta nu begett sig. Där inne står vi en god stund med varsin öl i handen och inspekterar röda mattan som är alldeles bredvid. Det är någonting väldigt absurt med att se människor som man tidigare sett på TV eller sociala medier. På nåt sätt så blir det lite overkligt men allra mest så chockas jag av känslan hur alla bara känns så otroligt normala. Vanliga människor precis varenda en. Många klädesplagg som kanske inte gemene man har i sin garderob och förstås en stor musikalisk talang som kanske inte alla besitter, men utöver det: precis som oss alla andra.
Kvällens sista officiella punkt är ett uppträdande av Cleo och Stuzzi. Jag som denna höst verkligen fått mersmak för Cleos musik är otroligt taggad och hoppas på att kunna stå långt fram. Och det gör vi också, utan desto större svårighet. Är så van vid att behöva tränga mig fram bland högljudda fans då det kommer till de flesta konserter, men i ett rum fullt av vana musiker så kanske de flesta vet hur man vill att folk ska bete sig på en konsert. Cleo och Stuzzis musikaliska framträdande är fantastiskt. De båda två har en sån närvaro och ett så roligt samspel sinsemellan. Stuzzi drar fram en spontan gitarrist från publiken - som förstås kan spela gitarr som en gud. De båda två höjer kvällens stämning till skyarna. Nöjda och belåtna börjar vi sakta men säkert avsluta denna intressanta kväll.
Hela vägen hem lyssnar jag på Stuzzis fantastiska partymusik och filosoferar över vilka platser man lite omotiverat ibland befinner sig på. Som en äkta fluga på väggen så har jag och min förkylda skalle observerat kvällen. Någon annan kväll eller under andra omständigheter hade jag nog försökt hitta efterfestens efterfest, eller snappat upp skvallret inifrån badrummet. Denna kväll nöjer jag mig med att ha sett Felix Sandmans benhår i barkön och allt det andra som gav tillräckligt med intryck för en helkväll. Tack för denna gång P3 Guld!
