Rebecca Riggo: "Musiken håller många människors drömmar och fantasier"
Foton: Andreas Ferrada-Noli & Lilja Fredrikson
Rebecca Riggo skapar musik som tar lyssnaren med på en magisk resa bland otaliga vackra stämmor. Riggos debutsingel släpptes i december och på Alla hjärtans dag släpps redan den tredje versionen av låten - den här gången akustisk i samarbete med flera queera artister. Sofia Lindholm hade äran att intervjua Riggo om släppet och livet.
Vem är Rebecca Riggo?
Namn: Rebecca Riggo
Ålder: 29
Bor: Göteborg
Gör: artist, musikproducent, skådespelare
Älskar: empati och att ha mozzarella i mina snabbnudlar
Ogillar: hur patriarkatet förstör för så himla många runtom i världen hela tiden
Efter att ha hört Rebecca Riggos debutsingel Näckrosdammen för första gången visste jag genast att jag ville intervjua henne. Den 7 februari fick vi äntligen till en intervju, en vecka före Alla hjärtans dag då den akustiska versionen av låten släpps. Förutom låten släpps även en film där Riggo uppträder med låten tillsammans med en kör bestående av Paulina Delin, Lindis Ekström och Alma Cornelia Ludvigson samt Boel Mogensen på bas, Louisa Palmi Danielsson på gitarr, Klara Goliger på orgel, Kristin Rosendahl på piano och Frida Simmons på trummor.
Vad handlar Näckrosdammen om?
— Den handlar om kärlek och längtan och begär och drömmar. Jag försökte typ fånga det ögonblicket då man förstår att man inte kan rymma från sina känslor. Det är en frustration men det finns också ett livsbejakande i det, en längtan efter en framåtrörelse. Livet händer och man måste gå vidare.
Riggo berättar om hur hon skrev och producerade låten alldeles själv. Hon hittade en pianoslinga som hon någon gång spelat in på sin dator, och började sedan brodera ut soundet med synthar och stämmor.
Jag lyssnade på låten fyra gånger på vägen till intervjun, och flera gånger innan det. Jag förklarar för Riggo hur jag som lyssnare upplever låten mer som en musikalisk berättelse utan delar och gränser, snarare än en traditionell låt med vers och refräng och andra delar. Riggo instämmer att det var just så som låtskrvningsprocessen såg ut eftersom hon improviserade texten och delarna.
— Jag kommer ihåg att jag hade så himla många spår med sång som jag hade improviserat i flow. Sen skulle jag strukturera vad som skulle vara med och kunde inte ha med allt, för jag är en expert på att bara lägga lager på lager och lager. Det var svårt, men jag känner mig nöjd.
Varför släpps den nya versionen på Alla hjärtans dag?
— Det kändes självklart på något sätt. Dels för att det är en låt om kärlek. Och så är det sällan lätt med kärlek, och det ryms så mycket känslor kring den dagen. Och dels för att det finns så mycket kraft i videon. Att vi bara är kvinnor och queera musiker som är med och spelar. Det finns en styrka i det som gör mig väldigt varm. Alla hjärtans dag har för mig handlat mycket om kärleken till vänner. I filmen finns bara människor som jag tycker om så himla mycket och jag vill ge det som en Alla hjärtans dag-present till alla.
Riggo berättar vidare om hur viktiga hennes vänner är för henne, både privat och när det kommer till musiken. Riggo har tillsammans med två vänner en “managergrupp” som träffas för att äta middag och dricka vin och fungera som varandras managers. De hjälper varandra med allt från presstexter till albumcovers och sociala medier. Gruppen är ovärderlig för Riggo, som släpper sin musik själv, och har lärt henne att våga be om hjälp.
När jag intervjuar Riggo har hon just kommit hem från en lång dag på jobbet. Hon är utbildad skådespelerska och övar just nu på Backa Teater i Göteborg med föreställningen Vilda inuti som är en rörelsebaserad föreställning som främst kommer spelas för lågstadieelever.
— Scenografin är en 14 meter lång docka av ett barn som har dött i skogen. Ur den här dockan kommer alla hennes fantasier, drömmar och känslor, och det är vi som är skådespelare som kryper ut ur dockan. Det är utgångspunkten, men vi håller ännu på och skapar och är väldigt tidigt i processen. Det kommer också finnas musiker på scenen, och så jobbar vi med olika ljud och körer.
Jag frågar Riggo om hon vill dela med sig av några låtar som inspirerar henne. Ni hittar dem i spellistan nedanför.
Har du något favoritminne från barndomen som har att göra med musik?
— Ja, det är en så kul fråga som jag verkligen har tänkt på. Jag har så många men jag kom på ett minne som har etsat sig fast. Det här minnet är när jag och min bästa vän var elva eller tolv och var i mitt rum och dansade och satte på Toxic av Britney Spears. Jag kommer ihåg att vi dansade var för sig och blundade. Vi var själva men tillsammans och fick utforska någon slags sensualitet, och lekte med något som kändes förbjudet.
Riggo berättar hur de efteråt pratat om hur fint det var att de genom låten kunde gå in i ett rum som de ville utforska. Och hur hon ofta tänker på hur viktig musiken är, hur den håller många människors drömmar och fantasier. Hur alla människor har någon låt som tar dem tillbaka i tiden till ett specifikt ögonblick.
När intervjun rör sig mot sitt slut diskuterar vi budskap och vad Riggo vill förmedla till dem som lyssnar på hennes musik. Riggo poängterar att alla förstås tar med sig det som de själva behöver ur musiken. Hon hoppas samtidigt ändå att hennes musik kan skänka tröst och ge styrka.
— När man lyssnar på min musik vill jag ge en känsla av att allt är möjligt. Och något som jag skulle ha viljat säga till mig själv när jag var ung är: hitta människor som gillar samma sak och ta hjälp av varandra. För om man tror på sina vänner och ens vänner tror på en och man jobbar för att få upp varandra och inte tävlar, så då kan man gå hur långt som helst.
Vi håller båda med om att det är speciellt viktigt i dagens värld att våga be om hjälp. Alla framhäver att man ska vara självständig och klara sig själv och släppa musik själv. Men man kan inte klara sig själv. Här nedanför kan ni se filmen som Rebecca Riggo skapat genom att våga be om hjälp, och genom att jobba tillsammans med människor som hon tycker om.
