Ida Gratte: “Det har varit magiskt att släppa album!”
Foton: Ida Hammar
Ida Gratte skapar svenskpop med hjärta och berättar nu om hur det var då drömmen om ett album äntligen blev sann, att skapa musikvideofilm i 40 graders feber och vilka svenska musiker som är hennes största inspirationer.
Det är en sprudlande glad Ida Gratte som möter mig på Zoom för en uppdatering kring vad som hänt sen vi senast hördes, i juli 2021. För det har hänt en hel del! Ida har äntligen fått släppa sitt debutalbum Visor inga ord, turnera Sverige runt med låtarna och dessutom göra en musikvideofilm där den berättelse som albumet bildar får blomma ut i bildform.
— Det var två av de bästa kvällarna i mitt liv, säger Ida om kvällarna då hon släppte albumet och när hon såg filmatiseringen på bioduken.
— Det har varit magiskt att släppa album!
Ida firade släppet av Visor inga ord med ett releasegig på Scalakällaren i november 2021, och släppte en bonusversion av albumet i mars 2022. Genom albumet löper berättelsen om en kärleksrelation som en röd tråd, och de motstridiga känslor som ett liv där musiken alltid går först ger upphov till. Men många lyssnar inte på album i sin helhet nuförtiden, utan klickar på shuffle eller råkar fastna för någon enstaka singel som de lägger till i sin spellista, vilket lätt gör att historieberättandet går förlorat.
— Jag kände att jag inte riktigt nådde ut med helheltshistorien på det sättet som jag ville - det finns en röd tråd: jag sjunger om samma gula dörr, samma relation i de här låtarna, säger Ida.
Lösningen på problemet blev Ida Grattes Visor inga ord (filmen) - en musikvideofilm på 38 minuter i tolv kapitel, där varje låt bildar sin egen estetiska helhet, men binds ihop av att Ida och hennes motspelare Joel Franzén återkommer som kärlekspar filmen igenom.
Idén till filmen kom redan innan albumet var släppt och projektet drog igång då Idas bästa vän tog kontakt med Simon Pettersson, som slutligen filmade hela alltet. Simon var genast taggad på projektet, då “musikvideofilm” är en konstform som inte görs så mycket och kopplade vidare in Harvest film som produktionsbolag.
— De fick fram filmen genom musiken medan jag fick fram musiken via filmen - jag är så tacksam att de gjorde min dröm om ett filmatiserat album verklig, säger Ida om samarbetet.
Ida beskriver hela processen som väldigt häftig och lärorik. Hon fick lära sig filmtermer och jobba med stora team på runt tjugo personer för varje shoot.
— De senaste åren har jag varit helt indie och bestämt allt själv. Så det var läskigt men så bra för mig att våga ge ifrån mig lite ansvar. Jag fick alltid ha sista ordet, även om det var viktigt för mig att deras vision också skulle få komma fram.
Vissa saker visste Ida att hon ville ha med redan från början - som dansteamet i Kommer vi få ett lyckligt slut? men en stor del av det visuella har hon utvecklat tillsammans med regissörerna Ebba Clausén, Gustav Ahnelöv, Sofie Bergh, Wilma Sjögren och filmaren Simon. Jag frågar henne om hon har någon favorit bland musikvideorna.
— Siluettbilden [från Bara en gång till] är min favoritshoot - när jag såg den så tänkte jag genast att den ska bli filmaffischen. Man ser hela albumet i en blick, det känns som om många har förstått albumet genom den bilden, svarar Ida men säger att det är svårt att välja en enskild favorit bland kortfilmerna.
Kan vi gå? är ändå en annan favorit.
— När jag såg den så kände jag att det blev en så fin start, så mycket bättre än vad jag kunde föreställa mig när filmatiseringen bara var en tanke!
Ida berättar också att filmandet inte bara var en dans på rosor. Lyckligt slut var tänkt att utspela sig i en sommaridyll vid vattnet, men då teamet anlände till stugan de skulle spela in vid så bjöd april verkligen inte på någon simulerad sommar.
— Det var jättemycket snö, jag har aldrig sett så mycket snö! Så vi fick filma in allting inomhus. Man såg ju snön i fönstren, men det har de fått fixa efteråt så det blev ju väldigt somrigt till slut. Jag är också jättesjuk på den inspelningen, hade typ 40 graders feber. Så på den videon var allting kaos, men det är inget man ser i efterhand.
I juli 2022 var det äntligen dags för filmpremiär på Biograf Victoria i Stockholm. Ida fick bjuda in vänner och folk från branschen och äntligen visa upp vad hon jobbat med i ett och ett halvt år.
— Det var så coolt att få se sig själv på biograf! Jag grät hela visningen igenom. Jag är så stolt över vad jag och teamet har skapat, säger hon.
Ida berättar att albumet och filmens mottagande varit varmt och att hon ofta möts av personer som undrar hur hon inte fått ett större genomslag än, men Ida säger att just marknadsföringen online är svårast för henne. Och att det är så som indie-akt.
— Min musik kanske inte är gjord för klimatet i musikbranschen 2023 där allt ska gå fort fort, singlar efter singlar. Jag gillar albumformatet, att möta folk live och få dem att känna saker via min musik - för mig är det det viktiga, och så får det komma fler och fler med tiden, tänker hon.
I och med filmen hittade Ida också en ny passion: skådespeleriet, som hon nu gärna vill utforska vidare. Hon har redan en roll i en kortfilm men säger ändå att musiken alltid kommer att gå före allt annat.
I allt som Ida tar sig an är det viktigt för henne att involvera så många icke-män som möjligt, vilket redan reflekteras i namnet på hennes skivbolag: Sisterhood Studio. I filmarbetet var bästavännen Ida Tosh en viktig stöttepelare, som också sminkade Ida inför inspelningarna och tre av fyra regissörer är kvinnor. I arbetet med Idas andra album, jobbar hon tätt med Agnes Hjalmarsson som också är gitarrist i bandet Ida har med sig på turné.
— Det är så häftigt att få dela sin vision med någon och prata om hur vi ska göra det live, kommenterar Ida.
Det är just upplevelsen av hur det är att spela musiken live som till stor del influerat det lite annorlunda sound som kommer höras på Idas andra album, även om det fortfarande är väldigt syntigt och popigt så introducerar hon nu ett mer organiskt sound. Na na na som Ida släppte i höstas är hennes första singel med livetrummor och fortsätter på tematiken från Idas debutalbum.
— Jag sjunger om att jag under min uppväxt har försökt så mycket att vara någon som den jag umgås med ska tycka om. Men ju mer man umgås så inser man att “men gud vi passar ju inte alls, jag försökte ju vara någon du skulle tycka om och jag måste ju få vara den jag vill i mitt skapande och mitt kaos”. Den handlar väldigt mycket om att jag har bestämt mig för att vara som jag är och så får du gå om du vill, men om du vill stanna så blir de fest - som jag sjunger i låten: borta bra men hemma fest.
Idas senaste singel, den otroligt vackra Kanske, fungerar som en mellansingel och blir som en övergång mellan plattorna. På Kanske sjunger hon om osäkerheten i en ny relation, och hur hon inte kommer lova för mycket för snabbt.
Idas andra album är nästan klart, men innan albumsläpp är aktuellt släpper Ida några singlar, varav den första kommer redan i nästa vecka. Har du kommit hem? släpps på Kvinnodagen den 8 mars och är en duett mellan Ida och Lovisa Niklasson.
— Jag tror att många kvinnor kan känna igen sig i historien vi berättar i låten.
Ida har saknat att skriva om just feminism och kvinnofrågan, och säger att det blir mer av det på nästa album. Där Visor inga ord skildrade en kärleksrelation är det dessutom en vänskapsrelation som står i fokus på det kommande albumet.
— Jag vill få in det att man kan behöva prata med en vän och att det inte nödvändigtvis betyder att den vänskapen då tar slut, utan det kan göra den relationen mycket starkare. Alla är så rädda om sina vänskapsrelationer - de får inte ta slut. Men man måste väl ha en dialog där också tänker jag, för att det ska vara hälsosamt.
Jag kan inte annat än hålla med - ibland måste man få skrika lite, eller lugnt berätta om hur man känner kring en relation, för att “rensa luften” lite. Oftast är det så himla skönt efteråt.
Vi får ändå vänta på album nummer två en liten stund till - i vår är det singelsläpp som gäller.
Vem är Ida Gratte?
Namn: Ida Elisabeth Gratte
Ålder: 26 år
Familj: Har en Smålandsfamilj och så bandfamiljen här i Stockholm
Gör: Är låtskrivare, producent, artist och feminist
Älskar: Att sjunga för er och när ni sjunger för mig
Hatar: Krig, de flesta mellolåtarna och hovrättsdomare som inte vet vad en snippa är
Förebilder: Listan är lång men två av mina favorit-queens är Mia Skäringer och farmor
Jag frågar Ida vilka svenska musiker som är hennes största inspirationer, och Ida berättar att hon, likt många andra, upptäckte svenskpopen genom Veronica Maggios Satan i gatan - “hela det albumet är skitbra”. Molly Sandén upptäckte Ida å andra sidan då hon såg henne live, och hörde hur Mollys låtar samverkar tillsammans, vilket gett Ida mycket inspiration till produktionen.
— Jag vill åt det popiga, syntiga soundet som Molly har - samtidigt är hon lite för mycket pop, jag vill ändå väva in min akustiska gura för att man ska fatta att där sitter Ida med sin gitarr och har skrivit den här låten, inte att jag suttit i en studio med en producent och skrivit.
Den tredje Ida nämner är Thomas Stenström, “indiekillen från en mindre stad”.
— Hans texter är helt fantastiska, säger Ida.
Ben Howard ger också Ida mycket inspiration, även om deras sound inte liknar varandra så mycket så älskar hon sättet han skapar atmosfärer på.
— Every Kingdom lyssnar jag på säkert fyra gånger i veckan.
— Sen har jag så många bra vänner som är så himla inspirerande och skriver så bra texter. Man blir helt galen när man står på något litet gig och ser dem och tänker “varför står inte de i Globen?” - men det kommer nog, säger Ida.
Sedan vi hördes sist har Ida också hunnit bli kär. Hennes tjej bodde i Frankrike när de träffades så de har fått åka fram och tillbaka en del men Ida känner att det inte varit så farligt - hon har ju fått åka en himla massa till Frankrike!
— Jag tror det är jobbigare för folk som varit tillsammans nära varandra innan att vara på distans, nu började vi så. Vi tänkte, antingen har vi det så och gör de kompromisserna eller så är vi inte med varandra, och det hade ju varit ännu jobbigare, så man fick bara ta det för vad det var.
— Och vi lyckades ju hålla det så i ett år, och nu har hon precis flyttat hit!
Jag avslutar intervjun med att fråga Ida om hon känner sig lycklig nu.
— Ja. Jamen det gör jag verkligen. Det känns som om hela livet har man svarat “ja” men när jag var yngre sa jag det mycket för att man skulle svara så. Många tror att man drömmer så himla stort och att man måste stå på de största scenerna, men jag känner att det bästa för mig är där jag är just nu. Sen vill jag ju längre, jag vill uppträda i Globen och vara med i tv-produktioner, men jag är så nöjd nu. Jag jobbar med folk som bryr sig om mig som person och tycker om min musik, som inte bara ser mig som en vara att tjäna pengar på utan de hade kommit på mina gig ändå för de gillar det jag gör. Jag har en jättefin familj i Småland som jag kan åka till och känna stöd av och ändå göra det här. Det känns som om många som haft det bra när de vara yngre lätt stannar kvar i den bubblan, jag har ändå vågat ta mig därifrån och dom har alltid låtit mig göra vad jag vill. Det är jag tacksam för. Och jag saknar dem mycket men jag är jätteglad i det jag gör just nu.
— Sen är jag ju kär och det är ju trevligt men ja, åh, kärlek är alltid så läskigt, tycker jag, när man håller på med musik och reser mycket och så. Men just nu känns det fantastiskt.
Ida kommer till Helsingfors i mars: den 1.3 spelar hon på Tenho Restobar och 3.3 på Luckan
