Årets litteratur - 2022
Illustration: Malin Tegendal
TOVE delar med sig av det bästa de läst 2022 - poesi, en Augustvinnare och två matiga titlar finns bland de åtta böcker vi valt ut.
När du dör ska jag vara nära av Annie Reuterskiöld
Vad händer med en människa när minnet försvinner? Den frågan ställer Annie Reuterskiöld sig i När du dör ska jag vara nära. Reuterskiölds mamma bor på ett demensboende på Lidingö i Stockholm och ett tag efter att coronaviruset skakat om samhället, tar det sig in även där, till dit där de allra sköraste bor, de som skulle skyddas. Viruset sätter Reuterskiölds tillvaro på vänt och gör att hon bestämmer sig för att göra upp med sitt förflutna, med relationen till sin mamma och varför saker har varit som de varit, blivit som de blivit. När du dör ska jag vara nära är en historia om livet, om döden och om demens. Men allra mest är det en berättelse om en stark kärlek, mellan en mor och en dotter.
Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
Karolina Ramqvists roman Bröd och mjölk har väckt stor entusiasm, många samtal och starka åsikter under året. Ramqvist skriver om mat på ett sätt vi aldrig tidigare sett i svensk litteratur. Det är en uppväxtskildring och en generationsroman, där kvinnor från olika tider sammanstrålar, med en gemensam nämnare: maten. Maten som trygghet, också som missbruk. Det är en berättelse där mat är kärlek och kärlek är mat. | Läs också Toras recension!
Tora Hansson
Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti
I Kaffe med mjölk följer vi Agneta som genom bokens gång försöker berätta om sin cancersjukdom för sin dotter. Kaffe med mjölk är en debut med fängslande språk som överraskade mig väldigt positivt!
Cornelia Lelinge
Babetta av Nina Wähä
Åh, Babetta, som du fångade hela mig och liksom vägrar släppa taget. Att läsa Babetta känns som att omfamnas av den franska rivieran och filmstjärneglans, men här finns också: filmindustrins mörka sida och giftiga vänskapsband. Nina Wähä skildrar den aviga vänskapen mellan Katja och Lou utan något filter, det känns nästan jobbigt ärligt. Men framförallt är det känslan som ligger över hela romanen som stannar hos mig: den kvalmiga hettan, att något snart kommer hända, kroppsvätskor, maten, miljöerna. Åh. Liknar på många sätt en annan favorit, E. Lockharts We were liars från 2014. | Läs också Auroras recension!
Elvira Niemi
Vi ska ju bara cykla förbi av Ellen Strömberg
Ellen Strömbergs ungdomsdebut har varit en succé från början till slut: från hyllande recensioner till Finlandia Junior-nominering och Augustpris går det liksom inte att säga ett ont ord om denna lilla bok. Och det kan ju inte jag heller, jag sållar mig till hyllningskören men känner på sätt och vis att det blir en liten paradox, då den här boken, som jag känner att framförallt lyckas skildra oss på utkanten, i de små samhällena, hyllas så stort. För den känns nästan som en hemlighet: aldrig har vänskap och inte-barn-inte-vuxen-tiden skildras med sådan känsla för detaljer. Här får alla små saker som då känns Mount Everest-stora just det utrymme de förtjänar. Strömbergs karaktärer är helgjutna och språket bara porlar på. Men också, framförallt: det hade kunnat vara min by hon skrev om. Med mopeder och pizzaställen och små kiosken och ingenting ingenting alls att göra.
På glid av Moa Romanova
Moa Romanova fortsätter på den autobiografiska linjen med sin andra serieroman På glid, och likt debuten Aldrig fucka upp är det rått, roligt, och så otroligt snyggt. Här fastnar jag ändå ännu mer för själva storyn än i föregångaren - för här är vänskapen i fokus, och rent dramaturgiskt lyckas Romanova skapa en så himla fin, hjärtskärande berättelse.
Elvira Niemi
Time Is a Mother av Ocean Vuong
Än en gång lyckas Ocean Vuong fånga mig med sitt otroliga sätt att formulera sig. Diktsamlingen Time Is a Mother behandlar stämningsfullt ett sökande och bearbetning i en tillvaro i sorg efter författarens förlust av sin mor. Jag återkommer ständigt till dessa dikter och Vuongs andra texter, och blir lika förundrad varje gång.
Cornelia Lelinge
Utopiska ögonblick - Om Unga Klaras praktiska teaterarbete av Erik Uddenberg
Dramatikern och dramaturgen Erik Uddenberg som varit verksam hos Unga Klara, scenen för alla livets stora frågor gestaltandes inför en ung publik, skriver i sin bok om hur deras filosofi ser ut. Det är ett innehåll som för en teaterarbetare - eller ja för vem som helst egentligen som är intresserad av teater och scenkonst för barn- och unga - är en guldgruva med fakta och fångande frågeställningar om vad, hur, om, varför, till vem de spelar och det viktiga arbete som aldrig får stoppas: att göra scenkonst för barn och unga i en föränderlig tid.
Emilia Brodén
