Midsommardrömmar

Dikter: Elina Rapp

Foto: Emma Reijonen, Elvira Niemi och Olivia Niemi

Alla midsommaraftnar är samma natt.

Alla regnen vattnar samma kraft.

Våra rörelsemönster följer samma spår som plöjts i ängarna varje morgon

i månader, år.

Mörka sjöar. Sägner som kan veta hur man dödar.

Hör du hur kyrkklockorna ringer ut, ringer in eller ringar in?

Natten som rinner ut.

Från vilken vägren kommer dragspelsmusiken ifrån?

Bakom vilka överväxta kyrkogårdsmurar kommer flest sånger ifrån?

Starkast krusmynta? Kraftfullast kärleksört?

Vem fyller korgen med blommor?

Får jag lov? Får jag lov att dansa med dig?

Får jag lov till att greppa tag i din nacke i valsen då för att återfå balansen?

Får jag lov att fläta ditt hår och binda dig kransar? Får jag lov?

Får jag lov att hålla handen här?

Lovar du att inte skratta när jag trillar, snubblar och bryter mina ben när vi dansar? 

Tack, för orden du gav mig mot halsen.

Skillan så stilla skola skrida till korset.

Dimman som lättar över kärlekstunga ögon- och överkast.

Midsommarnattens kafferast.

Från hettan i snapsen, från armen kring barmen och från solen som bara lätt smeker vattnet över håret.