Malin Moilanen: "Det hjälper att tänka att även om jag inte själv skulle tycka att mitt verk är det finaste som finns, så finns det antagligen någon som tycker det är fint"

I veckan satte Elvira sig ner med Malin Moilanen på ett café för att prata om Malins skapande. Det blev ett samtal om inspiration, skräck och såklart - kärleken till att teckna.

---

Malin Moilanen har inte alltid velat bli konstnär, hon har pendlat mellan allt från ryttare till mordutredare och en stund funderade hon på att studera psykologi. Men hur svår konstbranschen än är så finns det inget annat alternativ för Malin.

- Jag funderar jättemycket på ifall jag borde utbilda mig till något helt annat så att jag skulle ha en plan B – men samtidigt är jag rädd för att fastna i mitt safety net istället för att ens försöka bygga en karriär på min konst.

(C) Malin Moilanen

För tillfället håller Malin ett mellanår, hon är nyss utexaminerad student och hemma från Lojo. I augusti höll hon sin första konstutställning i Urdiala.

- Det är en skrämmande tanke att tänka på att jag kanske aldrig kommer klara mig som konstnär och istället måste jobba hela mitt liv med något som inte gör mig lycklig på samma sätt.

Jag, som nyligen började studera någonting jag vet typ noll om, kan verkligen relatera till Malins funderingar. Jag har flera gånger om ifrågasatt mitt eget val – jag älskar (ÄLSKAR) att skriva, vad gör jag på en teknisk linje? Men faktum är att jag älskar matematik och fysik i princip lika mycket. Men ändå, hur ska man någonsin veta vad som är rätt och om man tror sig veta, hur ska man våga satsa? Ibland kanske man är så rädd för att misslyckas att man inte ens vågar erkänna för sig själv vad man egentligen vill.

Malin tecknar väldigt mycket feminina figurer och säger att hon ofta hittar sin inspiration på Pinterest, där hon sparar ner bilder hon sen kan använda som referensbilder. Också hösten inspirerar henne.

- Hösten är min favoritårstid, och jag är så lycklig för att det är så härliga färger och jag blir så bekväm.

Men den här hösten har hon ändå inte skapat så mycket som hon brukar. Hennes mående spelar också in på ifall det blir några verk eller ej.

- Om jag har sämre dagar så bara går det inte, det blir inte bra hur jag än försöker.

Jag frågar Malin om hon brukar använda skapandet för att bearbeta sina känslor, vilket hon säger att hon absolut gör.

- Det kanske syns ibland också, i färger och vad verket handlar om. Det kanske speglar mitt mående på något sätt.

Förutom hösten har även Stranger Things och en miniserie som heter Over the Garden Wall påverkat Malins artistiska uttryck. Hon har tecknat en del fanart till framför allt Stranger Things, också sånt som hon inte visat upp på sin Instagram.

(C) Malin Moilanen

Du målar väldigt mycket fantasyväsen, varför målar du hellre fiktivt än realistiskt?

- Det intresserar mig nog bara mer än vardagen och vardagliga människor. Jag har ofta tänkt att borde jag nu rita något mer politiskt, skulle jag kunna bidra mer? Men jag vet inte om jag ändå har det i mig fast jag gillar att diskutera såna saker.

Jag tänker att det säkert är på samma sätt som vissa författare väljer att skriva om rätt trevlig fantasy medan andra skriver mörka dystopier, vissa skriver om väldigt jobbiga, men högst verkliga händelser och andra skriver och shopping. Alla genren speglar ju fortfarande verkligheten, och en artists värderingar och kultur lyser igenom oavsett hur fantasifullt och “overkligt” ett verk är. Då en konstnär målar visar hen en alternativ syn på verkligheten, vare sig det är en djup analys av det politiska läget eller löfte om en ljusare framtid.

Även skräck är ett ämne som Malin gillar och vet mycket om, så jag frågade henne om hennes bästa filmtips, såhär i Halloweentider.

- Jag gillar när det är själva bilden som får en att känna skräck. Jag gillar nog mer det psykologiska och sådär att det liksom ser skrämmande ut.  Jag har egentligen inga specifika filmer som jag går tillbaka till – jag bara ser på skräck sådär som man nu ser på filmer, det är liksom min grej. Men de filmer som har påverkat mig mest är t.ex. Mother med Jennifer Lawrence – alltså jag har aldrig känt sån ångest när jag sett på en film förut.

(C) Malin Moilanen

Ändå sjukt att en film, som är 0% på riktigt, kan påverka oss så som skräckfilm påverkar.

- Och Silent Hill, där finns det monster som ser äckliga ut. The Conjuring-serien gillar jag bara för ploten – de är ju baserade på verkliga händelser. Jag älskar också att se på sånt på YouTube, jag ser på såna videon hela tiden. Sen kanske den här The Babadook, den var både psykologisk – eller den hade liksom en djupare tanke också, förutom den ytliga skräcken - och så var det också ett monster, som såg äckligt ut. Och The Ring! För Samara är så äcklig. The Ring har också en bra plotline, det gillar jag. Det ska liksom vara mer än bara skräck. Och sen den här The Haunting of Hill House, så det var som en skräckfilm som bara fortsatte och fortsatte – det var härligt.

Jag, som inte är särskilt insatt i skräck, kan såklart inte låta bli att undra: Vad är det som fascinerar dig?

- Skräckfilmer inspirerar mig en hel del, allting syns kanske inte men det finns alltid där i bakhuvudet. Jag ser på skräckfilmer för att jag gillar hur de får mig att känna. Antingen får man en adrenalinkick eller så blir det och gnagar på ens sinne, typ? Man blir liksom och tänka på det.

Ja, det påverkar en ju onekligen mer än t.ex. romcoms … men det övernaturliga överlag, då, varför tror du att du är så fascinerad av allting som är lite udda?

- När jag var yngre hade jag upplevelser som jag skulle beskriva som övernaturliga – men jag vet inte, kanske det nu finns någon logisk förklaring. Från det kanske mitt psyke har utvecklat ett intresse för att undersöka och läsa om liknande upplevelser.

(C) Malin Moilanen

Men hon tror att hon ändå inte skulle klara av att skapa direkt skrämmande bilder, att hennes verk ändå alltid har något mjukt över sig, men det finns alltid där, det lite konstiga, oavsett om det är medvetet eller ej.

Jag frågar om själva processen – från skiss till färdigt verk. Malin jobbar i väldigt olika medium, hon gillar både vattenfärg, akryl och att jobba digitalt. Beroende på vilken sorts verk det är tar det såklart olika länge – från några timmar till flera dagar.

- Jag blir väldigt snabbt uttråkad, så om jag lämnar en teckning som jag har påbörjat ordentligt så kan det hända att jag aldrig mer går tillbaks till den, vilket är jättedåligt, jag kanske borde öva på det mera … Men jag har alltså ett skissblock där jag ritar helt jättesmå så kallade thumbnails, jag bara skissar jättesnabbt någon idé som jag får. Sen ritar jag den genast ordentligt eller så går jag tillbaka till den senare. Då börjar jag rita den större och mer detaljerat.

Förutom att vara särskilt kreativ på hösten är Malin också en morgonmänniska – vilket jag verkligen inte känner igen mig i … Jag frågar henne om något av hennes verk betyder särskilt mycket för henne.

- Alla mina akrylmålningar är jag faktiskt ganska stolt över, alla av dem är för mig ganska stora verk. Jag är ju stolt över att jag har fått det gjort, och jag är nog nöjd med dem alla. Speciellt den första av dem, som är från 2017 tror jag. Den betyder mest för mig av någon orsak.

Målningen hon menar föreställer en kvinna med blomkrans och ett öga i pannan, båda återkommande teman i Malins konst.

Är du väldigt självkritisk?

- Med varje grej som jag gör så finns det alltid någonting som jag ser är fel, men antingen kan jag inte sätta fingret på vad det är som inte är rätt eller så bara kan jag inte göra det bättre mer.

(C) Malin Moilanen

Med all konst – oavsett om det är en bok, en dikt, en film, en låt eller en illustration är det ju väldigt svårt att veta när man är klar. Man måste väl bara lite på sig själv, eller: då man inte vågar ändra på något längre av rädsla för att det ska bli sämre, kanske det är då det är klart? Såhär tänker Malin:

- Det hjälper att tänka att även om jag inte själv skulle tycka att mitt verk är det finaste som finns, så finns det antagligen någon som tycker det är fint. Men det är nog något som hela tiden kräver jobb, att tänka så.

(C) Malin Moilanen

Vad får dig att fortsätta rita och måla?

- Alltså, det har blivit en så stor del av mig att jag inte kan se min vardag utan att jag skulle sätta mig ner och rita. Jag behöver det. Det är en så stor del av mig att jag inte vet om jag skulle klara mig utan det. Ibland behöver jag uttrycka mig och för mig är det genom konsten. Ibland ritar jag bara för att det gör mig lycklig.

Har du något mål med ditt skapande?

- Någon gång skulle jag vilja illustrera en bok, kanske till och med skriva själv och illustrera till det, det skulle kanske vara mera för barn då. Och att livnära mig på min konst, det är det där största målet, såklart.

Tusen tack för att jag fick prata med dig Malin! Ni glömmer väl inte att följa hennes väg till målet på @malinartt?

Malins hösttips

- Klä dig i tjocka skjortor och tröjor.

- Tänd ljus och brasa.

- Varm choklad med kanel!

- Jag älskar när man går ut och man behöver mera kläder och det doftar löv och rök …

Foto: Emma Reijonen