TOVE nr. 2: HÖST

TOVE nr. 2: HÖST

Det här är första gången någonsin jag inte upplever en, för mig, vanlig höst. En höst med skola, löv i alla höstens färger, frost och mörka tidiga morgnar. I skrivande stund sitter jag framför ett öppet fönster i Deià, Mallorca, och skriver medan jag lyssnar på sorlet av människorna på gatan. Några dagar sedan satt jag och skrev i ett ångande varmt vandrarhemrum i Bordeaux, och en vecka sen var jag i ett slott på den franska landsbygden. Vanligtvis är hösten en ny början för mig, men ändå likadan varje år. Det här året var det också en ny början, men utan skola: jag gav mig iväg på tågluff i Europa. Jag är två månader in i ett mellanår, utan en plan för vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag har många, många idéer, men det har inte gått så bra med att väcka dem till liv än så länge, så vi får väl se.

Det jag mest älskar med hösten hemma, är kylan och löven och höstkläder. För det mesta är det en mysig årstid, men tidiga morgnar, mörkret och långa skoldagar tröttar ut en snabbt. Det är så viktigt att kunna ta pauser och verkligen slappna av i allt det hektiska. För tre år sedan började jag gymnasiet, och det var en väldigt tung höst. Men att läsa, spela fotboll och ta pauser i vardagen för att göra något roligt, var verkligen guldvärda för mig. Så kom ihåg att ta pauser, även om de bara är tio minuter långa. 

Detta nummer av TOVE har temat höst. Vi har bland annat med ett par underbara recept, en intervju med konstnären och vännen Malin Moilanen, en resedagbok från min tågluff, dikter skrivna av Julia Westerholm och Elvira utmanar alla att delta i NaNoWriMo, för vad är väl bättre än att sätta sig ner med en kopp te och skriva tills tangentbordet glöder och teet blivit kallt? Jag hoppas verkligen ni njuter av detta nummer. Vi hörs snart igen, i Halloweens tecken!

Tack till:

Malin Moilanen

Julia Westerholm

Novell: en kväll i oktober

Novell: en kväll i oktober

Malin Moilanen: "Det hjälper att tänka att även om jag inte själv skulle tycka att mitt verk är det finaste som finns, så finns det antagligen någon som tycker det är fint"

Malin Moilanen: "Det hjälper att tänka att även om jag inte själv skulle tycka att mitt verk är det finaste som finns, så finns det antagligen någon som tycker det är fint"