Oct 16

Oct 16 Flora Wiström: "Jag strävar efter att inte tänka på att jag skriver när jag skriver"

Fotograf huvudbild och inforuta: Frida Vega

Flora Wiström har släppt två romaner, driver en välbesökt blogg, har gjort illustrationsjobb, håller i skrivarkurser … och är bara 26 år gammal. Vi har intervjuat henne om hur hon blivit En Skapande Person, hur hon hittat sitt språk och hur hon tänker när hon skriver om sex. Hon delar också med sig av sin bästa höstkultur!

Är Flora Wiström definitionen av 10-talets influencer? Med sina smoothiefrukostar, yoga-månader och Marimekko-outfits kan man lätt luras till att tro att Wiström bara är “ännu en influencer” - men 1. är någon någonsin bara någonting? och 2. på Flora Wiströms blogg går Wiström mycket djupare än bara skrapar på den där perfekt polerade ytan - hon krossar den. Därför återvänder jag till Wiströms texter - både de i bloggform och i romanform - gång på gång, för det finns någonting kittlande med en person som vågar vara så ärlig.

Råheten känns lite som Wiströms varumärke - från den brutalt ärliga podden hon hade med Frida Vega, till Ester i Stanna som verkligen inte alltid är en karaktär att älska, till en sexnovell som marknadsförts på tunnelbanan. Förutom det har hon ju ett otroligt estetiskt öga. Jag har intervjuat Wiström om hur hon hittat sitt eget kreativa uttryck, att skriva sex och hur processen långt/kort skiljer sig för henne.

Hej Flora! Så kul att få intervjua dig! Hoppas allt är bra med dig, att hösten känns mysig och inte ruggig och att tiden Johan är borta inte känns alltför lång. Jag har följt din blogg ... nej men länge. Vad tror du det är som får oss läsare att stanna kvar, år efter år?

- HEJ Elvira! Egentligen borde frågan kanske vara ställd till dig i stället? Men jag ska göra ett försök. Jag strävar efter en direkthet i mina blogginlägg, jag övertänker sällan utan jag bara gör. Och jag tror kanske att det märks? Jag vill tro att det gör min blogg genuin. Jag går mycket på känsla och skriver om både det som är glatt och det som suger. Jag vill att man ska lämna min blogg med en känsla av inspiration eller igenkänning. Men man kan ju fråga sig varför folk läser bloggar över huvud taget. Jag vill bli överraskad och inspirerad när jag läser andras bloggar, men jag tror faktiskt att det också handlar om avund. Som bloggare kan man ju använda sig av det där, man balanserar på en skör tråd där läsarna ömsom känner avund ömsom känner igenkänning. Vad mörkt det låter. Men så är det ju faktiskt.

Vem är Flora Wiström?

**Namn:** Flora Wiström
**Ålder:** 26 år
**Familj:** stor och brokig
**Gör:** författar, bloggar och håller skrivkurser med Yrsa Keysendal
**Älskar:** att återförenas
**Hatar:** jeans i sängen

Berätta om vad du gör! För du gör ju så mycket - allt känns det som! Men mer specifikt, hur ser dina veckor ut?

- Just nu skriver jag på min tredje roman om morgnarna, fram till 10-11 ungefär. Därefter cyklar jag till mitt kontor och arbetar med min blogg, administrerar grejer och planerar skrivkurser. Det är skönt att bryta upp dagen på det sättet, ladda om. På kvällarna träffar jag hemskt gärna vänner eller familj. Jag håller även i skrivkurser med min vän och författarkollega Yrsa Keysendal och så arbetar jag på andra skrivprojekt. Så man kan säga att mitt företagande står på tre ben: sociala medier, det skönlitterära skrivandet och skrivkurserna.

Har det alltid varit självklart för dig att jobba som En Skapande Person? Eller har det funnits andra drömmar?

- Jag har nog alltid haft konstnärliga ambitioner. På gymnasiet var det bild och form och senare blev det skrivande – och så bloggen som jag ju startade när jag var tolv. Som högstadiekid var jag ofta den "konstiga", den som först bar kjol med hög midja ("är du gravid eller?") och klampade runt i Dr Martens ("ska du slå ner någon eller?"). Jag var tokig i att läsa, skriva, komponera ihop outfits och fotografera. Jag minns tydligt när min mentor sa "jag tycker att du ska gå estetlinjen på gymnasiet" och jag frågade honom vad "estet" betydde. Det var som om en ny värld öppnades för mig, en värld där jag hörde hemma. När jag tog studenten hade jag journalistdrömmar och en idé om att bli grafisk designer. Men jag är glad att det blev som det blev.

Finns det någon konstform du ännu inte testat på, men vill? Eller någonting som bara glömts bort på sistone, som du gärna skulle hinna med?

- Teater, film, teve. Jag vill skriva något som kan gestaltas visuellt.

Hur blir man säker i sitt skapande och vågar "put it out there"?

- Säker blir man nog aldrig. Det är åtminstone inget jag strävar efter. Däremot måste man lita på processen, att man lär sig något nytt av varje ny grej man tar sig för, så för att utvecklas (och bli bra på något) så måste man våga yngla av sig. Det underbara med skrivandet är att man aldrig blir färdiglärd – och man kan hålla på med det tills man dör. Jag längtar efter den dagen då jag skrivit 20 romaner. Då kanske jag kommer känna mig liiite mer säker. Jag försöker tänka att inga bra konstnärer hittar rätt direkt, det är ett långt sökande – och den tiden måste man bara ge sig själv. Men en viktig fråga är: varför gör jag detta? Om skapandet bara är till för en personlig njutning så MÅSTE man ju inte trycka upp den i andras ansikten.

Du har skrivit både romaner och noveller - hur skiljer sig processen långt/kort åt för dig? Kan du producera en novell "bara sådär"?

- Romanerna jag har skrivit har tagit ca 2,5 år styck, men en novell kan jag skriva på en vecka. Så det är stor skillnad! Det kan också göra novellen mer direkt, mer konsekvent, mer skriven i ett rus. Jag tycker om att ha olika projekt parallellt, och det är också därför det passar mig så bra att jobba med ett långt projekt (skriva en roman) och kortare projekt (skriva tre blogginlägg i veckan). Då första kan jag låta ta tid och det senare kan jag få kickar av. Men nej, jag kan inte producera en novell "bara sådär", det krävs såklart en massa energi och tankeverksamhet. Däremot tycker jag att novellformen är tillåtande för att den kan vara ett stycke mänskligt liv, den behöver inte vara så trogen den traditionella dramaturgin.

Du skriver - och pratade i podden - en del om sex, du har till och med skrivit en erotisk novell! Hur tänker du då du skriver sex? För det finns ju verkligen en hårfin gräns mellan för explicit och bara tråkigt - hur balanserar du?

- Det är SÅ roligt att skriva om sex. När jag fick förfrågan om att skriva en sexnovell för RFSU blev jag först superskraj. Sen tänkte jag på hur roligt det kommer bli när jag är gammal, när jag kan säga "mormor skrev en sexnovell när hon var ung, som minsann marknadsfördes i tunnelbanan". Att skriva om sex är svårt i och med att preferenser är så subjektiva, men jag såg det som en bra utmaning. Jag tror på att vara rak, inte för metaforisk och utblommande, och att skriva om sånt som jag själv känner något för. Det som känns i mig känns förhoppningsvis i någon annan också. När det kommer till Hålla andan var sexet en viktig del av boken eftersom berättelsen också behandlar ämnet sexuell makt.

Hur har du hittat till ett språk som känns som du? Finns det något du rakt kan pinpointa som influerat det?

- Jag strävar efter att inte tänka på att jag skriver när jag skriver. Det vill säga, inte vara för fixerad vid "vackra meningar" eller "snygga formuleringar". Återigen: en direkthet, och en kontinuitet (vilket jag har genom såväl bloggen som det skönlitterära skrivandet). På så vis tror jag att man lättare kan nå sin egen röst. Men jag influeras mycket av vad jag läser, när jag skrev Hålla andan var Bodil Malmsten en stor förebild.

Vad skriver du på nu?

- Inte en ung vuxen-roman denna gång. Men en roman.

Har du några höstläsningstips att dela med dig av?

- Läs Antiken av Hanna Johansson, Halv elva en sommarkväll och En fördämning mot stilla havet av Margurite Duras och Vända hem av Yaa Gyasi.

Vad läser du själv i höst?

- Just nu läser jag Basquiats änka av Jennifer Clement och Händelser vid vatten av Kerstin Ekman.

Och serier! För hösten är ju ändå seriernas tid. Vad ska vi se på?

- Har ni sett High maintenance på HBO? Gör det annars. En underbar serie med fristående novelliknande avsnitt som kretsar kring olika New York-bor som köper gräs av en och samma kille.

Flora Wiström bloggar på baaam och instagrammar på @florawis

Hennes debutroman Stanna går att köpa här och Hålla andan finns här.