Dikter, spellistor, målning och text - det här skickade ni in till oss under juni
Illustration: Malin Moilanen
Del två av bidragen till månadens motiv: Vatten! En dikt, en illustration med text och ett gäng spellistor. Njut!
Text och foto av Daniela Ikäheimo.
En varm vindpust på kinden
stillhet
omgiven av naturens
kraft
små små vattendroppar
som fångas på min arm
spelet på ytan som klyver sig
små bubblor flyter på ytan
vattnets lugnande ljud
ger nästan en sömnande effekt
som samtidigt fyller jorden
min och din kropp
utan dig vattnet
skulle livet
inte finnas
Spellistor med havstema skapade av Elina Rapp.
Text och målning av Malin Moilanen.
Barfota följer jag stigen som leder till dammen. Jag är inlindad i min badhandduk, men natten är varm och vinden står stilla. Jag minns inte ens hur kylan känns. Jag hör gräshopporna monotont stämma in med längtan efter kärlek, och en ensam gök gala långt inne i skogen. Mina fotsulor blir ömma av stenar och grus, men stigen är väl formad och bekväm att följa. En mygga biter mig på armen. Jag närmar mig dammen. Vattnet står stilla. Det är mörkt, nästan otäckt. Det hotar att svälja mig, att dra mig under ytan, och aldrig låta mig komma upp igen. Jag viftar bort de otäcka tankarna. Himlen är stjärnklar och månen är full. Den speglar sig i vattnet, och lyser upp hela omgivningen. Jag stiger på bryggan, och viker ihop handduken. Jag fiskar upp termometern som flyter under ytan, för att ta reda på vattnets temperatur, och bestämmer mig snabbt för att det är varmt nog. Jag förbereder mig, tar ett djupt andetag, blundar och hoppar i. Jag låter mörkret svälja mig. Jag glider. Vattnet känns som len sammet mot min hud, och lika snabbt som jag dök i, är jag uppe på ytan igen. Jag andas. Jag ler. Det enda jag hör, är mina egna simtag och lätta andhämtningar. Jag vänder mig om på rygg, och låter min kropp flyta planlöst. Vattnet brusar i öronen, och jag låter mig själv glömma bort tiden. Jag glömmer bort mig själv en stund.
