Recension: Skrotad
Foto: Fenomen/NRK
Elvira Niemi har sett den norska ungdomsserien Skrotad (i Sverige Bø) och är positivt överraskad!
Efter att ha sett YLE göra reklam för Skrotad (orig. Rådebank, NRK 2020) på Snapchat några gånger om började jag till slut se på serien igår. En norsk ungdomsserie om fester och relationsproblem? Vi vet ju redan att det är ett succékoncept.
Men Skrotad är verkligen inte SKAM - och det är heller ingenting serien strävar efter att vara. Skrotad är något alldeles eget - och som så ofta då någonting känns nytt och fräscht visste jag inte att det var det här jag behövde förrän jag fick det. Det känns lite som då jag läste von Kügelgens Nationen - för här är återigen en grupp jag kan känna igen mig i! Men som ofta blir lite bortglömd. Produktionsbolagen verkar tänka Vem vill hänga med lantisar, vad är det för spännande med det? Vi vill följa med lyxliv i storstäder! Eller?
Skrotad utspelar sig i Bø, en liten by/nästan stad i Norge, känd utanför Bø för Sommarland (en badpark) och raggarna utanför Esso. Så mycket mer vet jag inte, förutom att: ungdomarna har liksom inte så mycket att göra i Bø, annat än att, ja, just ragga. De sitter på Esso och spelar hög musik och gör borgmästaren förtvivlad. De kör och kör och mekar lite på bilarna mellan varven, ja och så festar de ibland. Men även om det för mig hade varit tillräckligt att bara följa ett gäng ungdomar i den här miljön som bara lever så finns det såklart en ramhandling. Glenn Tore är nämligen vår huvudperson, en killarna vill va han, tjejerna vill ha han-kille. Tills hans flickvän sedan tre år tillbaka dumpar honom och flyttar bort för att plugga till sjuksköterska. Då vänds plötsligt GTs annars rätt trevliga vardag upp och ner, för hur är det ens möjligt att känna en sådan smärta? Men så kommer Ine, som exet heter, tillbaka till Bø för att skriva uppsats, och trots att GTs vänner avslöjat att de “aldrig riktigt gillade Ine” så gör GT allt i sin makt för att vinna henne tillbaka - och det är då det börjar gå utför.
Ja, okej, själva premissen är inget nytt. Men hur det är gjort! Dialogen är så trovärdig att jag vet inte vad. Jamen, allt är så trovärdigt. Okej att GT är lite vilsnare än de flesta i.o.m. att han saknar närvarande föräldrar, men det är liksom bara en bisak som skapar lite extra drama. Annars hade det här kunnat hända typ de flesta som kommer från en liten ort som mest består av åkrar och där valfri parkering är bygdens främsta samlingsplats. På ytan verkar GT hård och macho men med Ine funkar inte det, för han älskar henne och hon får honom att känna saker som han inte vet var han ska göra sig av med. Självklart är det omöjligt att prata om något av det här med hans närmaste vänner, för GT är cool och hård och klarar sig själv. Att säsongen slutar som den gör bidrar också till att Skrotad blir mer än vad den kan verka på ytan, den känns liksom viktig på så många sätt. Trots att GT är den stereotypa killens urtyp, så känns det nytt i.o.m. att just raggarna sällan porträtteras på det här sätter i mainstream-tv - han är liksom ingen VD på ett storföretag, utan bara … GT.
En norsk recensent skriver att Skrotad “Tar rånerne på alvor” - och det är verkligen så det känns. Så många dömer folket som inte har mycket mer än sina bilar, och hur ofta får de vara hjälten i storyn? Här får de äntligen stå i rampljuset, och de gör det med stil. Jag älskar att GT och gängets story berättas, jag älskar att här finns en Ine och en Hege och en Malene. En Sivert! Okej att handligen hade kunnat vara lite originellare, men samtidigt är det nog just den här handlingen som gör att det finns så mycket att känna igen sig i och jag har höga förväntningar på en säsong två.
Skrotad går att se på YLE arenan i Finland och NRK i Norge.
