Recension: WandaVision

Recension: WandaVision

Elisabeth Olsen och Paul Bettany i WandaVision Foto: Marvel Studios

Den första säsongen av WandaVision, MCU:s senaste tillskott, är ute i världen. Elvira Niemi har sett, förundrats, längtat efter nästa fredag, och recenserat.


Om det är någonting jag saknat under denna arma tid av isolering, nedstängning och evenemang efter evenemang som skjuts fram på obestämd tid, så är det att gå på bio. Att riktigt sugas in i en värld helt olik vår egen, att tappa andan av fantastiska CGI-landskap och skratta tillsammans med en hel biosalong.

Framförallt har jag saknat Marvel Cinematic Universe. Denna värld av möjligheter, av krig, magi, humor och kärlek som sträcker sig över decennier. Det har sagts förut, men det tål att sägas igen: MCU är någonting alldeles eget, filmindustrins största triumf - inte bara för den enorma enhet MCU faktiskt utgör, utan också för att man faktiskt inte behöver gilla action alls för att gilla en Marvel-film.

Men turligt nog tajmades släppet av Disney+ och alla löften det förde med sig med världens nedstängning. Nu skulle vi få serie efter serie om våra älskade actionhjältar! För att inte nämna alla MCU-filmer på en och samma streamingtjänst.

Tyvärr blev det ju en del framskjutningar även här, men nu har äntligen en hel säsong av den första av dessa serier släppts: WandaVision (2021). En serie på nio avsnitt som tidsmässigt utspelar sig mellan Avengers: Endgame (2019) och Spider-Man: Far From Home (2019). I WandaVision blir både Wanda och Vision mycket mer än två karaktärer som ofta bara råkar vara tillgängliga då kaos urartar och the original Avengers behöver lite hjälp. Här får Wanda en (inte särskilt vacker) bakgrundshistoria och förhållandet mellan Wanda och Vision utvecklas.

WandaVision är både en sitcom och en actionfilm, en deckare och ett familjedrama. WandaVision är en explosion av färg, excentriska karaktärer, spänning, intrig och wow-moment. Hur många gånger jag tappade hakan? Så många. Jag är inte en skeptisk tittare - det är lätt att överraska mig och lätt att imponera på mig med färg och magi och humor - men fortfarande: jag har aldrig sett någonting liknande, och jag är så så tacksam för att WandaVision släpptes precis nu och gjorde mina fredagar så mycket mer lysande.

Till en början är WandaVision något långsam - det tar absolut en stund för serien att komma igång, och jag satt mest som ett frågetecken och undrade när det skulle börja hända något, för det visste jag ju att det skulle. I de första avsnitten var de underbara vinkningarna till gamla sitcoms och svunna tider vad som höll mig kvar framför skärmen, tillsammans med Wanda och Visions charmiga förhållande. Jag läste recensioner som tyckte att Marvel Studios nog hade gjort bättre i att släppa serien som en säsong, och höll med. Men jag fortsatte se avsnitten, vecka efter vecka - tills vi kom till avsnitt fyra och saker äntligen började hända. Nu fanns det plötsligt någonting bitterljuvt i att vara tvungen att vänta en hel vecka och jag fick en inblick i hur det var att följa med serier då inte Netflix fanns.

Elizabeth Olsen är fantastisk som Wanda i de olika tidsperioderna och Paul Bettany gör en underbart älskvärd Vision. Teyonah Parris Monica Rambeau är ett välkommet tillskott till MCU tillsammans med myndigheten S.W.O.R.D. och hon gör en övertygande insats som seriens sidohjälte, som jag hoppas kommer byggas vidare på i kommande filmer och serier. Kathryn Hahns Agnes är finurlig, käck och explosiv, även om karaktären i sig gärna hade fått utvecklats lite mer - motiven för hennes handlingar i slutet förblir nu något oklara. Överlag ÄLSKAR jag att kvinnorna äger showen och är både starka och förtvivlade och arga samtidigt som Vision är mjuk och förnuftig.

Även om WandaVision är en hyllning till skapande och kreativitet genom att vägra passa in i någon ensam genre är det i kärnan en berättelse om en familj, om kärlek och sorg och om att våga leva vidare. Samtidigt introduceras vi till en ny superhjälte på ett sätt jag sällan skådat - Wandas “klädombyte”? Ugh. Gives me chills. Allt detta skapar en mix av klassiska actionfilmer, pusseldeckare och relationsdraman som påminner mig om varför MCU faktiskt har förtjänat sin plats som filmhimlens starkast lysande stjärna.


Den första säsongen av WandaVision kan streamas på Disney+. 19 mars släpps även det första avsnittet av The Falcon and the Winter Soldier på Disney+.

Peppar peppar ta i trä

Peppar peppar ta i trä

Recension: Där kräftorna sjunger - Delia Owens

Recension: Där kräftorna sjunger - Delia Owens