Lxandra: “Det känns nu som att jag gått full circle”
Alla foton är tagna av Anuk Rohde
Idag släpps den finlandssvenska artisten Lxandras länge efterlängtade debutalbum Careful What I Dream Of. Emma Reijonen diskuterade med henne om skivsläppet, pinch-me-moments, hennes skapande och musik.
Jag sitter i ett gammalt, tomt klassrum och försöker få nätet på datorn att fungera i tid. Punktligt börjar det äntligen fungera och Lxandra ansluter till Zoom-mötet. Lxandra, Alexandra Lehtis artistalias, är en finlandssvensk popartist bosatt i Berlin med rötter i sjöfästningen Sveaborg strax utanför Helsingfors centrum. Där är hon också vid intervjutillfället.
Lxandra är aktuell med debutalbumet Careful What I Dream Of som släpps idag. I år har hon släppt två singlar från albumet: Sabotage och Sideways. Albumets process har varit lång. Vissa av låtarna är tre, fyra år gamla och mycket har ändrats på vägen - hon har helt enkelt gått igenom mycket genom processen. Så det har varit en stor och lång väg att gå.
Jag frågar henne hur det känns att släppa ett album för första gången.
- En tid kändes det lite skrämmande, men nu jättebra. Jag har nu vant mig vid idéen av att jag inte kommer ändra någonting. Jag måste bara njuta av det här nu, bara vara och se vad som händer.
Med visuella saker kommer idéer väldigt starkt till henne och de är lätta att genomföra. Lxandra berättar att det aldrig blir exakt så som hon hade det i huvudet - idéer går genom sin egen process och blir till något annat fint. Med musik är det oftast så att hon utgår från en känsla och ser vad som händer. Det är oftast en lite längre process än med skapandet av visuellt material, men ibland känns det nästan som att låtar bara kommer till henne och sedan kan göras på en timme eller två.
- Ibland så känner jag att jag inte helt säkert vet vad den [låten] handlar om, utan jag måste själv lyssna tillbaka på den och tänka på vad den är. Det är som att den bara går igenom en själv då den kommer, idéen. Man bara nappar den från vinden. Då är det ganska nice att man, på ett bra sätt, är rätt så fristående från låten och kan se på den utifrån. Förstås kommer det från en själv, men det känns som någon slags kreativ vind som bara går igenom en.
- Så vissa låtar på albumet är sådana, vissa har jag tänkt på jättemycket. Jag försöker nu själv komma till ett mer intuitivt skrivande och att skapa på det sättet att det mest bara är något som kommer ur en och först sen när det har kommit ut funderar man på vad det är. Det blir oftare något originellt och speciellt desto mindre man funderar.
Men när vet man att en låt är klar? När vet man att man måste låta den gå?
- När jag känner att det här är bra, måste jag verkligen sluta. För sedan om jag inte bestämmer att det är färdigt, så då börjar jag hitta alla konstiga grejer jag borde ändra, trots att den egentligen redan är bra. Det tar aldrig slut om man inte bestämmer sig för att det är färdigt. För mig är det intuitivt. Om jag kan vara stolt över det som jag gjort, så är det en bra tid att släppa det.
Vem är Lxandra?
Namn: Alexandra Maria Lehti
Ålder: 25 år
Arbetar som: Låtskrivare, artist, kreativ all-arounder
Bor: Berlin
Älskar: Sina vänner, god mat, sommarens dofter, att skapa musik, vara kreativ
Hatar: Våld, rasism, sexism, homofobi, transfobi & då någon tror att de inte kan växa och lära sig nytt.
Lxandra finner inspiration i allting omkring henne. Livet, relationer, vänner och deras storyn, gamla filmer, hennes egna upplevelser, det som händer i världen. Hennes sätt att göra musik på har påverkats av den musik hon växt upp med: Joni Mitchell, Aretha Franklin, Prince, Carole King, Bon Iver. Starka kvinnoartister, otroliga sångare, metal, alternativ rock, punk. Det har genom åren varit en ganska blandad mix av musik.
- Det som gör att min musik har en annan ton och spice i sig trots att det är pop, är att jag inte har lyssnat på så mycket mainstream pop när jag växte upp. Jag tycker jättemycket om pop, men började lyssna på det först då jag själv började skriva låtar. Det som jag skriver är väl naturligt poplåtar - men jag orkar inte alltid med genren. Jag vill skriva och göra sån musik som människor kan få något ut av och relatera till.
Jag frågar henne om vad hon skulle säga till hennes yngre jag som höll på att ta de första stegen in i musikbranschen - eller någon annan i en liknande sits?
- Säkert bara att lita på dig själv. I början gjorde jag mig själv mindre och respekterade inte mig själv, min kunskap och min talang så mycket. Sen blir man ju jätte påverkad av människor runt en som har visioner. Så kanske bara att lita på sig själv, lyssna på sig själv och göra sin grej. Det kommer nog att föra en någonstans.
- Det känns nu som att jag gått full circle med hur jag skapade och gjorde då när jag började göra musik. Random demon jag har gjort på Logic typ 2014 på min gamla dator, har samma sound som jag nu har på albumet. Fast jag har gjort albumet tillsammans med andra människor, så märker jag att jag har kommit tillbaka till de där sounden. Jag är jätteglad över det, för att det känns att jag gick lite på en random fel väg och nu har kommit rätt.
Det har varit en lång väg att gå för att komma till den punkt hon nu är på. Hon känner att hon nu skapar det hon vill och att det mesta av albumet är sådant hon ville göra då hon började med musiken.
- Jag är jätteglad över det. Det stör inte att jag gått hela den vägen - det var väldigt lärorikt.
- Vissa av låtarna jag tidigare släppt har inte varit helt precis det jag har velat göra. Jag var påverkad av människor runt omkring mig och lost med vad jag ville göra. För det fanns så mycket åsikter och människor. Jag var bara jätteosäker själv, jag visste inte vad jag ville göra. Jag vågade kanske inte heller lyssna på det intuitiva, vad det är som kommer från mig, så att säga.
Lxandra beskriver albumet som en drömresa genom olika motgångar och känslor, där hoppet kommer till slut. En helhet. I de låtar från albumet som redan släppts, har hon försökt vara väldigt sårbar, öppen och ärlig - det tycker hon också att resten av albumet är.
- Jag vill inte säga för mycket om albumet, för jag vill att människor själva får hitta det de vill hitta i musiken. Det är det fina med musik - man får relatera till någonting och det byggs en egen story.
Förutom musiken, regisserar Lxandra musikvideor för andra artister och fotograferar. Hon har också skådespelat ett antal gånger. Just nu drömmer hon om att få fortsätta göra musik, få göra mer musikvideor och andra visuella saker samt skådespela. En stor dröm hon har är att ha med hennes låt i någon stor film - kanske också skådespela i den filmen. Låten ska bli nominerad för bästa låt i Oscarsgalan. Hon skulle också vilja göra en show tillsammans med en symfoniorkester.
- Jag försöker få några sådana shows ordnade till nästa sommar!
Jag frågar vad hennes senaste pinch-me-moment var.
- Då jag spelade på Tavastia 2020! Och det var otroligt då jag signerade min vinyl och lyssnade på testpressen av den - det var nog senaste.
- Det är sjukt att mina låtar finns på vinyl. Att mitt album finns på vinyl. Att människor kommer lyssna på den. Överhuvudtaget det att de här låtarna kommer ut som ett album och att jag ska släppa mitt första album.
Lxandra önskar sig mera spelningar. De inbokade festivalerna från förra sommaren flyttades till den här sommaren, men har sedan annullerats - men i augusti ska hon spela på alternativ- och indiemusikfestivalen Kesärauha.
Hon avslutar intervjun med en reflektion om världstillståndet och sitt album.
- Världen är i ett så konstigt ställe, det händer så mycket hemska saker och det är en så jobbig situation allmänt. Jag känner att musiken har en viktig roll just nu - att ge hopp och en undanflykt. Musik har ofta hjälpt mig att hantera emotioner och saker jag gått igenom. Jag hoppas att det här albumet kommer ha en sån effekt för människor och ge nån slags hopp och energi.
Vi får verkligen hoppas det. Vi får också hoppas på att få se henne nästa sommar där hon är i sin dröm, på scen med en symfoniorkester, i färd med att fånga världen i sitt grepp.
Careful What I Dream Of ute nu
