2023 - Ett år av konserter
Foto: Unsplash
Emilias år fylldes av musik, dans och glädje under 24 olika konserter och festivaler i Finland och världen över. Hon delar med sig av höjdpunkterna, både välkända artister och nya favoriter.
2023 var för mig året då jag upptäckte min absoluta favoritsak här i världen: att gå på konserter. Under det här året har jag gått på 24 olika konserter och festivaler och under dessa sett 32 olika artister, varav nio artister fler än en gång. Det har därmed rymts med en hel del konsertupplevelser som alla varit speciella och minnesvärda på sitt sätt, och nu när vi börjar närma oss 2024 tänkte jag reflektera lite över konsertåret som gått.
Den första av två konserter som stack ut för sin setlist är den Louis Tomlinson höll i Helsingfors i september. Louis har aldrig riktigt varit känd för att vara den starkaste sångaren, men när det kommer till låttexter är han enormt underskattad. Han har också vid flera tillfällen nämnt att han alltid har liveframförandet i åtanke då han skriver musik, vilket absolut märktes nu och låtarna lyfte till en helt ny nivå. Setlisten var en perfekt kombination av låtar med högre tempo, såsom Kill My Mind och Silver Tongues, mer lugna och emotionella stunder, exempelvis Chicago och Angels Fly, och fanfavoriter man kunde hoppa och skrika till, med låtar som Written All Over Your Face och Night Changes.
Foto: Emma Reijonen
Den andra artisten som lyckades väldigt bra med sin setlist är KUUMAA, som jag såg på Viking Grace i november. Jag var inte så bekant med deras musik innan det här året, och tycker att setlisten gav en utmärkt introduktion till deras diskografi och gjorde det oundvikligt att inte bli ett fan efteråt.
Under det här året såg jag Benjamin live vid tre olika tillfällen, och det jag funderade på efter varje konsert var hur otrolig stämning det var i publiken. De bristerna som fanns i Benjamins sång, kompenserades för av en otrolig show med dans (i imponerande höga klackar) och enorm energi, vilket varje gång matchades av publiken. Atmosfären präglades av en slags glädje, öppenhet och bekymmerslöshet, som jag nu känner varje gång jag lyssnar på hans musik. Också Käärijäs framträdande på den första dagen av Ruisrock förtjänar en omnämning i denna text. Känslan jag upplevde som en i publiken då han började sjunga Cha Cha Cha går inte att beskriva med ord, och volymen var definitivt väldigt hög.
Bild: Emilia Perander
Beyoncé, Friends Arena, Stockholm, 10.5.2023
Priset för den bästa showen som helhet under det här året kan jag inte ge åt någon annan än Beyoncé, som jag såg på Renaissance-turnéns öppningskonsert i Stockholm. Det märktes tydligt på allt från scenens uppbyggnad till både hennes och dansarnas otroliga kläder att den över tre timmar långa showen hade planerats i många år. Beyoncés sång var precis lika fantastisk som alltid, dansarna tillförde en energi till scenen som passade låtarna perfekt och rekvisitan på scenen gjorde att det hela tiden fanns något att titta på och fascineras av. Varje nummer verkade så enormt genomtänkt och det var nästan svårt att förstå att man själv var där och upplevde allting i stunden.
2023 bjöd också på en del överraskningar. En artist som jag blev väldigt positivt överraskad av är ABREU. Biljetterna till hennes konsert på Tavastia i Helsingfors köptes ganska spontant bara några dagar innan och jag hade inte speciellt höga förväntningar, men hela showen var verkligen superbra. Trots att Tavastia har en väldigt liten scen, hade hon fått plats med både band, en trappa och fyra dansare. Allt detta i kombination med en dansvänlig setlist och mycket stabil sång resulterade i en väldigt bra konsert och rolig kväll.
En annan konsert jag nog aldrig kommer glömma på grund av antalet överraskningsmoment är Olavi Uusivirtas set på Ruisrock. Han hoppade inte bara ner från scenen ett antal gånger, utan tog sig också över själva stängslet vid publiken för att dansa bland dem i de första raderna och för att crowdsurfa. Ännu mer surrealistiskt var när programledaren Heikki Paasonen på en uppblåsbar enhörning crowdsurfade från bakkanten av publiken ända fram till scenen, för att sedan spela trummor under följande låt. Det var en underhållande show med jättebra stämning, men ibland funderar jag på om hela konserten egentligen var en enda stor hallucination.
““Ett av mina favoritminnen är när majoriteten av publiken lämnade sina sittplatser för att dansa framför den lilla scenen hon spelade på””
En nyfunnen favorit som jag upptäckt tack vare konserterna jag gått på i år är Aliisa Syrjä, som släppte sitt debutalbum i oktober det här året. Hon har en otrolig närvaro och energi på scenen, som verkligen fångade mig. Många av hennes låtar har väldigt fina ord och de låter precis lika bra live som på de inspelade versionerna. Jag såg henne för första gången på festivalen Provinssi, där ett av mina favoritminnen är när majoriteten av publiken lämnade sina sittplatser för att dansa framför den lilla scenen hon spelade på till hennes största hit 2:02. Den stunden satte verkligen tonen för hela festivalen, som var helt fantastisk. En annan favorit jag fastnat för lite mer i år är rapparen jambo, mest för att han verkar ha en superhärlig personlighet och energi som verkligen lyser igenom när han uppträder.
Året har också några “honorable mentions”, som jag haft lite svårt att placera in i någon kategori men som ändå var väldigt minnesvärda för mig. Ruisrock bjöd på två av dessa, nämligen Zara Larsson och The 1975. Zaras setlist innehöll både många lite nyare hits och mer nostalgiska låtar, men det som imponerade mig mest var hur hon kunde dansa energiska koreografier felfritt och samtidigt träffa alla höga toner perfekt. The 1975 har jag precis som många andra fått upp väldigt mycket på min Tiktok under året, och deras set levde verkligen upp till förväntningarna som byggts upp av det. Matty Healys sätt att uppträda tillsammans med den glada stämningen i publiken och det att konserten hölls på strandscenen gjorde den till en av veckoslutets bästa.
Slutligen var Måneskin ett band jag länge velat se live, vilket jag äntligen hade möjligheten att göra i Tallinn i maj. Trots att de kanske främst är kända för sina rockigare och mer upbeat låtar, var min personliga favoritlåt från kvällen Vent’anni. Framförandet var väldigt avskalat och intimt, med endast en akustisk gitarr och sång. Telefonficklamporna skapade ett hav av ljus i arenan och den tysta publiksången i bakgrunden skapade en av konsertens finare stunder.
Bild: Emilia Perander
Harry Styles, Deutsche Bank Park, Frankfurt, 5.7.2023
Trots många galet bra konserter under 2023, hade året ändå två självklara höjdpunkter. Den första av dessa är Harry Styles första kväll i Frankfurt, med Wet Leg som öppningsartist. Det var den andra gången jag såg honom live och trots att vi satt nästan längst bak i hela stadion var det en av årets bästa kvällar. Den rena euforin och tryggheten i atmosfären på hans konserter är något jag aldrig upplevt tidigare och Love On Tour kunde inte vara ett mer passande namn för turnén. Främlingar som slog ihop sina fjäderboor till långa hopprep, hur alla glatt dansade den så kallade “boot scooten” till Treat People With Kindness och lade sig ned hand i hand på golvet tillsammans för att ta in Fine Line är bara början på att beskriva gemenskapen på Harrys konserter. Setlisten bestod främst av Harry’s House-låtar, vilket råkar vara mitt favoritalbum, och varvades med spontana och humoristiska interaktioner med publiken. I setlisten fanns även plats för överraskningar, den största i form av den osläppta låten och fan-favoriten Medicine, som endast spelats på en bråkdel av turnéns konserter. Ljudnivån av glädjeropen i stadion när man kunde höra trumpinnarna slå mot varandra i låtens intro går inte att beskriva.
Den andra höjdpunkten för året var de konserterna Haloo Helsinki! ordnade på Tavastia i augusti och september. Det som för mig skulle vara bara en konsert, blev under veckornas gång till fem. Inför den sista konserten köade vi i 13 timmar på gatan tillsammans med ett flertal andra fans, som vi under den här tiden nu blivit vänner med. Detta gjorde att upplevelsen var en helt annan jämfört med den första konserten och blev så mycket mer speciell. Under de totalt elva showerna Haloo Helsinki! gjorde på Tavastia fanns det tre olika setlists i rotation, vilket innebar att ingen konsert var den andra lik och att många fler av ens favoritlåtar fick plats (i mitt fall till exempel Tulikärpäset och Terveisin mä).
Det finns många orsaker till att dessa shower hör till årets favoriter, men något som gör Haloo Helsinki! extra speciella är deras sätt att ta kontakt med publiken, både undan och mellan låtarna. Det kan vara allt från att sångaren Elli Haloo innan Kuussa tuulee frågar publiken om någon råkat hitta kärleken på deras konserter eller ber de som kan vissla att göra det till en refräng av Maailman Toisella Puolen, och skrattar lika mycket varje gång det totalt misslyckas. Avståndet mellan fan och artist minskar rejält och det känns på ett helt annat sätt som att alla är där tillsammans.
Sammanfattningsvis har jag alltså haft ett otroligt år av konserter och är enormt tacksam över alla dessa upplevelser. Tack vare dem har jag fått otaliga fantastiska minnen och upptäckt artister som jag kanske aldrig hade börjat lyssna på annars. Känslan på en riktigt bra konsert är helt enkelt oslagbar. Sakta men säkert börjar även konsertåret 2024 ta form och jag kunde inte vara mer taggad på ett till år av minnesvärda musikupplevelser.
