Från skådespelare till konstnärlig ledare: Andreas T Olsson träder i ny kostym
Foton: Matilda Rahm
Den 1 augusti i år får skådespelaren Andreas T Olsson en ny arbetsplats på Soppteatern i Stockholm. Han parerar mellan Dramaten, tv-rutan, det egna skrivandet till att nu testa på en helt ny roll.
— Att tänka på en repertoar för en scen över tid, det känns väldigt roligt!
Andreas T Olsson är skådespelaren och dramatikern som förenar humor med svärta. Från scenskolans examensprojekt Sufflören 2012, blev han senare fast anställd på Dramaten och har under åren synts både i tv och på scen runt om i Sverige. När Andreas fick veta att han skulle axla rollen som den nye konstnärlige ledaren för Soppteatern var reaktionen glädjefylld.
— Min reaktion var att jag blev väldigt glad och road över tanken på att få det utrymmet att kunna programlägga och tänka till vad som kan attrahera en publik över tid.
Han tar över stafettpinnen efter Sara Jangfeldt som haft uppdraget sedan 2019. Soppteatern bjuder in till ett rikt teaterliv i Sveriges huvudstad och där olika konstnärliga uttryck samspelar. Arbetet med att fylla Soppteaterns scen är ett uppdrag på daglig basis. Det ska produceras teater dagligen, året runt förutom ett sommaruppehåll och lediga måndagar.
— Annars ska den vara fylld med saker och det ska vara fullt varje dag. Det är viktigt, att det ska vara fullt när man håller på med teater och att föreställningen lockar en publik.
Soppteatern är en institution som funnits under dryga trettio år och det har alltid varit utsålt i salongerna, menar Andreas och talar energiskt om Soppteatern, även kallad för "Soppan". Tjänsten som konstnärlig ledare innebär att Andreas både figurerar som chef, liksom skådespelare eller regissör. Han talar entusiastiskt om de olika delarna när TOVE möter honom över skärm, en gråmulen fredag i januari.
— Det är en del av jobbet att själv vara med och profilera verksamheten. Ge sig själv konstnärliga presenter som man direkt kan förverkliga.
De konstnärliga presenterna kan vara att antingen regissera en enaktare av Tjechov eller göra en nyskriven satirisk kabaré. Möjligheterna är många och för Andreas är det viktigt att skapa en bredd i programmet.
— Jag hoppas kunna hitta en repertoar som gör att människor tycker det är roligt att komma dit.
Det räcker inte att vilja bli skådespelare
Intresset för teaterkonsten fann Andreas redan som barn. Han berättar att han, ihop med kompisar under skolans roliga timme, imiterade Lasse Brandebys karaktär Kurt Olsson. Efter det har han fortsatt arbeta med humor på olika sätt.
Hans intresse och imitationer fick honom att börja åka till Göteborg och se farser på Lisebergsteatern och Galenskaparna på Lorensbergsteatern. Det blev hans väg in i det han nu arbetar med på något sätt. Och den unge Andreas tyckte snart att det var lika roligt att se saker på Stadsteatern som att sitta i publiken när det spelades fars och revy.
— Mitt intresse för teater breddades väldigt snabbt där under högstadiet. Sen är det ju så med åldern, att jag nu söker mig tillbaka till det jag kommit ifrån. Jag inser att om det är någon styrka jag har i skrivande eller skådespeleriet är det från där jag kommer ifrån: Galenskaparna, Tomas von Brömssen, Kent Andersson, som är en satirisk bohuslänsk tradition på något sätt.
Efter gymnasiet sökte han in till scenskolan men det gick inte hela vägen. Istället bestämde han sig för att utbilda sig till gymnasielärare och skrev under den tiden både i tidningar och skapade revy och kabaré nere i Bohuslän. Men - teatern kallade på honom och han sökte återigen in till scenskolan det år han skulle fylla trettio. Han gjorde ett uppehåll på tolv år och i efterhand menar Andreas att det var bra att han gjorde annat under de tolv åren innan han kom in.
— Alla val man gör påverkar. Att jag hittade teatern var ett medvetet val, och sen under flera år var det ett icke val som jag behövde hjälp att hitta in i igen men jag hade tidigt en dragning till teatern och jag kan inte riktigt förklara vad det kom av. Det är som lyckliga slumpar som gör att man råkar träffa personer och energier stämmer. Det vet alla som någon gång har varit förälskade, man känner när det stämmer.
En av hans förebilder är den brittiske skådespelaren Simon Callow som Andreas som femtonåring såg i filmen Fyra bröllop och en begravning. “Filmen definierar på något vis min generation”, säger Andreas och menar att det som präglar uppväxten, vare sig det är litteratur, film eller teater, påverkar val och diverse processer som vuxen.
— Anledningen till att han betytt mycket är för att jag fick fatt i honom just där och då och såg honom. Sen var det nog minst tio femton år senare som jag insåg att han skrivit mycket om teater som har inspirerat mig.
Andreas tar upp att Callow en gång sagt att “It´s not enough to want to be an actor, you have to mean to be an actor”. Ett citat som definierar Andreas egen resa.
— Det räcker inte att vilja bli, man måste behöva bli skådespelare och det tog ett tag för mig att förstå att jag behövde bli skådespelare och att inse att det fanns möjlighet att bli det.
Andreas tips för unga som vill följa sina drömmar
— Att aldrig nedslås att tro att saker och ting ska vara på ett visst sätt
— Skaffa sig en plattform där man kan testa sin begåvning
— Våga ta kontakt med människor som man beundrar
En bred repertoar att vänta
Trots att vi möts digitalt är det fortfarande möjligt att förnimma energin som flödar ur Andreas. Han talar med inlevelse och det märks att passionen för teaterkonstens olika rön inger sann lycka. Vi kommer in på den nyskrivna dramatikens roll för Soppteatern framöver och det är något som har en central roll för verksamheten.
— Sara som varit chef nu har gjort en fantastisk programläggning med nyskrivna pjäser.
När han själv kommer att börja lägga repertoaren för Soppteatern ser han den nyskrivna dramatikens position som oerhört viktig. Soppteatern har en lång och fin tradition där dramatiker skriver för det lilla formatet, där en föreställning får vara max en timme. Och det är ett stort och roligt arbete, säger Andreas, och det gäller att hitta dramatik och dramatiker som passar.
— Goethe har en gång sagt att, scenen och salongen, skådespelarna och åskådarna utgör tillsammans ett helt. Jag tycker det är väldigt vackert formulerat. Och jag ser Soppteatern som paradexemplet på detta.
För den som bor eller reser till Stockholm och är intresserad av att besöka Soppteatern, kommer det under Andreas styre att finnas ett axplock för flera smaker.
— Jag är förtjust i att vi ska kunna spela ännu mer "Teater Teater" vid sidan av kabaréer och musikprogram. Jag vill att man ska kunna komma ner på lunchen och möta en klassiker som Doktor Glas ena dagen och sedan komma tillbaka några dagar senare och se en nyskriven pjäs. Det vore vackert.
