En resa genom Finland
En vecka i juli åkte Emma iväg på en bilresa med sin pappa. De åkte genom Finlands, förvånansvärt nog, varierande natur och upp till en av våra grannländer, Norge. Följ med på hennes resa!
En regnig lördagseftermiddag startar vi norrut. Efter ett par timmar når vi en by, som är som en från en av alla tonårsböcker jag läst. En plats som man vill bort ifrån. Vi kommer till min mormor och morfar och blir omkramade och matade. När jag vaknar på morgonen springer jag ut i skogen och till sjön. Klockan är 08:30 och skogen bär mina steg.
Jag trodde att det skulle vara svårt att sitta i bil i tiotals timmar, allt som allt 40. Det var det till först, men nu känns redan 3 timmar som en kort resa, tänk. Vi har åkt från en liten by i Nyland upp genom Finland, via Tammerfors, Pallastunturi och små byar och Torneå, till Finlands enda arm och därifrån till Norge. Till några av de nordligaste delarna: Honningsvåg och Nordkapp. Man kan tydligen se ända till Nordpolen därifrån på en klar dag. Vi kan åka hundratals kilometer utan att stöta på en enda bensinstation eller butik. Vi är helt ute i ödemarken.
När jag vaknar har vi korsat norra polcirkeln. Först då kommer myggorna och knotten. I stora svärmar surrar de runt våra mygghattar och suger blod ur våra vrister och vader. En natt tältar vi på en otroligt fin campingplats, där en stor bäck rinner bredvid vårt tält. Den är för kall för att simma i utan bastu. Vi lägger våra drycker i floden för att kallna och kokar upp Blåbands Mexican gryta och steker annars äckliga glutenfria tortillabröd i olja. Duschdraperierna där ser ut som vintageskjortorna 17-åringarna köper på UFF.
Lappland är så vackert. Fjällen, buskarna, de små knottriga björkarna, renarna och alla floder som forsar. Skogen byts ut mot fjäll som i sin tur byts ut mot gigantiska berg på Norges sida. När vi kommit till Norge stannar vi i en butik för att köpa mat. Jag blir så skrattig av att höra norska, eftersom jag enbart hört det i SKAM förut. Killen i kassan ler och skrattar och dansar till musiken.
Jag har alltid varit så fascinerad av berg, alltså stora stora berg, och Norge är fullt av dem. Vi kör runt och genom berg, och i tunnlar många hundra meter under havet. Husen som redan låg väldigt glest från varann, blir allt glesare och glesare ju längre norrut vi åker. Jag ser fiskodlingar i havet och fiskebåtar i hamnarna. Jag undrar hur man kan bo här året runt, utan något. Kanske det bara är sommarstugor. Sommaren här är inte som den jag är van vid. Det är så kallt att när vi ska ut och vandra på ett berg bär jag en långärmad t-shirt, ylletröja, dunrock och en vindtät rock utanpå!
Från berget ser man långt, trots att det dimmigt. Vi går så högt upp att vi rör snön, men inser följande dag att det finns snöfläckar överallt vid vägkanterna! Jaha. Vi åker till en liten fiskarby som marknadsför sig själv som världens nordligaste fiskarby. Min pappa äter för dyr king crab, trollkrabba, och betalar med mynt som luggit flera år i en liten burk i vårt förråd. En stor gosig katt som rullat i sågspån stryker sig mot mitt ben.
Nästa natt sover vi i tält vid Jäniskoski, en forsande flod som döpts efter vita kaniner som springer i natten. Marken är så obekväm att sova på och det finns så mycket myggor och allt känns jobbigt. Min pappa fiskar i floden och jag dricker en uppvärmd Oatly chokladdryck. Sen kommer något så, så lyxigt: en egen stuga med bastu och kök och bäck och renar som går utanför. Jag steker så så goda plättar och äter korvstroganoff. Och där: simmar i en iskall älv.
Vi har kört flera hundra mil och jag är så trött, men jag är så glad för att jag fått se mer av mitt land och komma tillbaka till värmen.
