Betydelsen av queer representation inom hiphop
Lil Nas X Foto: Kelia Anne
Kayla Dahlberg Pimentel applåderar Lil Nas X och skriver om vikten av representation inom hiphop-genren.
Som barn hatade jag när folk jämförde hiphop med poesi. Det kändes som en krystad liknelse alla hippa svensklärare brukade dra till med för att vinna pluspoäng hos oss hiphop-älskande förortskids. Först på senare år har jag insett att det finns mycket sanning i jämförelsen: både hiphop och poesi kräver kreativitet, språklig lekfullhet och ett fantasifullt bildspråk. Dessutom är båda två som bäst när de används till att berätta en historia. Till att beröra och göra skillnad.
En artist som fattat det här är den amerikanska rapparen Lil Nas X. I slutet av mars släppte han sin nya låt Montero (Call Me By Your Name), ett svängigt musikstycke som hela internet - eller åtminstone alla jag följer på TikTok - pratar om. Dessutom är låten om jag förstått det rätt den första i vilken Lil Nas X uttryckligen rappar om sin sexualitet och sin attraktion till andra killar. Heja honom! Det är nämligen otroligt värdefullt varje gång en hiphop-artist vågar komma ut för allmänheten och göra musik om sin erfarenhet av att vara queer.
Lil Nas X är förstås inte den första rapparen att göra så. En som var tidig med att komma ut och som banade väg för många andra är Frank Ocean. En annan personlig favorit som varit öppen med sin sexualitet sedan tidigt på sin karriär är Kevin Abstract från hiphop-kollektivet Brockhampton, som ofta rappar om att vara homosexuell med självdistans och humor (I could’ve got a job at McDonalds, but I like curly fries / That’s a metaphor for my life, and I like taller guys). På rak arm kommer jag också att tänka på Tyler, the Creator, KAYTRANADA, Jaden Smith och Silvana Imam. En sökning på google ger många fler exempel och på wikipedia finns en lång lista med icke-straighta rappare. Denna öppenhet är en mycket välkomnad utveckling eftersom vi är många som växte upp utan att känna oss representerade inom hiphop-världen. För trots att raptexter oftast avhandlar svåra ämnen som klass, rasism och utanförskap tenderar perspektivet att vara både heterosexuellt och väldigt macho. Det är därför alltid lika fint att se när unga rappare vågar bryta mot normen och berätta om sina upplevelser av att vara queer!
Jag vill avsluta med att säga att jag inte är någon expert när det gäller hiphop och rap, vårt förhållande är tvärtom väldigt av-och-på. Trots det betyder hiphopen mycket för mig! Den var alltid närvarande när jag växte upp och har en särskild plats i mitt hjärta. Att dagens unga har såna ärliga och normbrytande idoler att se upp till gör mig både glad och stolt.
