En nästan helt vanlig sommar
Illustration: Malin Tegendal
Kayla Pimentel skriver om immande ölglas, ringlande glasskioskköer och sol som lockar en ut i värmen och önskar att den här sommaren ska få vara nästan helt som vanligt.
Sommar i Göteborg.
Nakna axlar i parken vid vattnet, immiga ölglas på uteserveringarna. Ringlande köer till glasskioskerna, snabbt in på apoteket för att köpa mer solskydd. Spårvagnarna ut till havet är fyllda till bredden.
Om morgnarna vaknar jag av att solen tränger sig in i sovrummet genom en glipa mellan rullgardinen och väggen. Dagens första känsla: jag vill ut, måste ta till vara på värmen. Solkatterna spinner i fönsterblecket. Jag glömmer alltid att livet kan kännas så här. Ljust, lättsamt, lustfyllt. Vissa dagar sänker sig ett grått täcke över staden och då slår stora, ljumma regndroppar ner i Göta älv. Men det brukar snart gå över. Går alltid över. Solen letar sig alltid fram igen.
Jag skickar in vårterminens sista hemtenta. Sommarlov, oaser av tid som sprider ut sig framför mina fötter. En lista över böcker jag tänkt läsa i sommar som ständigt blir längre. Kanske är det nu jag ska läsa mer på andra språk? Kanske är det nu jag ska ta upp intressen som fått ligga vilandes till förmån för livets alla måsten? Stickningen, musicerandet. Alla filmer jag velat se men aldrig haft tid för.
Extrapass i bokhandeln, timmarna flyter långsamt fram: alla är på stranden, ingen vill vara inomhus. När klockan slår stängningsdags hamrar hjärtat i bröstkorgen vid tanken hur många soltimmar som är kvar av dagen. Jag tar en fika med en kompis från gymnasiet. Tre år sedan vi tog studenten. Tiden har gått så fort, flugit förbi, vi pratar om hur våra småbröder är vuxna nu, vuxna människor med egna liv och erfarenheter. Och hon, hon har växt så mycket som människa, hon har alltid varit smart men nu är hon klok. Vis. Tänk att man kan bli så glad och stolt över en vän.
Restriktionerna lättar äntligen. Pubarna på andra långgatan har öppet till halv elva nu. Jag köper biljetter till konserter som äger rum i sommar och i höst och nästa år, är så mån om att göra allt som verkar roligt. Samla upplevelser på rad som pärlor på ett pärlhalsband. Jag går på Liseberg, åker karuseller och berg-och-dalbanor, äter churros och spunnet socker. I ett par timmar känns allting nästan helt som vanligt.
Och jag hoppas att resten av sommaren blir precis så här;
nästan helt som vanligt.
