Varför Bridgerton inte är en särskilt trevlig serie
Stillbild av Simon Basset (Regé-Jean Page) och Daphne Bridgerton (Phoebe Dyner). Foto: Liam Daniel/Netflix
Plötsligt en dag var den bara där, på allas läppar: Bridgerton. Netflix adaption av Julia Quinns bokserie är romantik till tonerna av stråkkvartettcovers av välkända poplåtar - men det är inte bara fluff och vackra klänningar. Ellen Hellström Persson är inte helt övertygad och diskuterar problematiken som gömmer sig bakom det till synes oskyldiga hovdramat.
Triggervarnning: våldtäkt och rasism
Texten innehåller spoilers för den första säsongen av Bridgerton
När jag först började läsa om Bridgerton (2020) så blev jag såld. Min tanke var att det skulle vara som Gossip Girl (2007), men under 1800-talet. Serien är baserad på boken The Duke and I av Julia Quinn, producerad av Shonda Rimes och skriven av Chris van Dursen som båda tidigare har gjort Scandal (2012) och Grey’s Anatomy (2005). Några avsnitt in i serien, började jag tvivla. Serien utspelar under den sociala säsongen, där unga damer och unga män ska paras ihop. Daphne Bridgerton (Phoebe Dyner) förväntas bli säsongens juvel. Det dröjer inte länge innan Lady Whisteldown, den mystiska skvallerskribeten, som görs av Julie Andrews och fungerar som berättare i serien, börjar rapportera om henne.
På en bal (där stråkkvartetten spelar Thank U, Next av Ariana Grande, vilket får mig att sucka rakt ut), träffar Daphne den stilige hertigen Simon Bassett (Regé-Jean Page) som har haft ett svårt liv och komplicerat förhållande till sin familj. De förstår snabbt att de har samma öde, att hitta någon att gifta sig med. För att undvika störiga uppvaktare och jobbiga mödrar, inleder Simon och Daphne ett låtsasförhållande och efter ett tag faller de för varandra. Missförstå mig inte, jag, som vilken romantiknörd som helst, älskar detta, men det är inte där problemet ligger. Det är i rasismen, queerbaiting (där man som tittare luras att tro att en karaktär är queer) och i pinsamma sexscener, för att inte nämna våldtäkt, som det ligger i. Det är inte helt omöjligt att det existerade någon form av svart elit under denna tid, men problemet blir rasblindhet. Förhållandet mellan hertigen, som är svart, och Daphne som är vit och i behov av mer status och pengar, ignorerar till största del historien gällande hur svarta människor blev behandlade under denna tid. Seriens skapare Chris van Dursen, menar att serien inte är en historielektion och att det helt enkelt är en fantasivärld. En bit in i serien ifrågasätter hertigen hans och Daphnes förhållande. Här framgår att karaktärerna faktiskt ser ras, då Lady Danburry (Adoja Andoh), Simons modersfigur, säger att kungen gifte sig med drottning Charlotte, som i serien spelas av en svart kvinna. Lady Danburry menar att kärlek övervinner allt (Simon håller dock inte med), och helt plötsligt verkar rasismen vara löst. Det talas senare ytterst lite om rasism under resten av serien.
I början av avsnitt 6 ser man Daphne och hertigen, som nu är ett gift par, ha sex på många olika platser på sin nya herrgård och Simon avslutar alltid sexet innan han kommer. Han har innan sagt att han inte kan få barn, men det framkommer senare att han inte vill. Daphne inser att hon inte kan något om hur barn blir till och frågar därför sin kammarjungfru om detta och förstår då varför Simon inte avslutar akten. I slutet av avsnittet har paret sex och Daphne sätter sig över Simon så att han inte kan röra sig. Upprepade gånger säger han “vänta”, och skakar på huvudet men Daphne fortsätter tills han kommer.
Det är otroligt jobbigt att se på, och serien fortsätter som att ingenting har hänt.
Hertigen går med på att ha sex, men Daphne gör det omöjligt för honom att dra ur, vilket också kan riskera att hon blir gravid, mot hans vilja. Även här blir det en fråga om ras, Daphne är en vit kvinna som våldtar sin svarta man. Detta nämns inte vidare i serien, utan paret bråkar om att Daphne känner att Simon ljög för henne, då hon trodde att han inte kunde få barn av sjukdomsskäl, utan att nämna att hon gjorde illa honom.
Visst, Daphne och henne systrar har inte fått någon typ av sexualkunskap. Sex är något som händer när man gifter sig. Hon våldtar Simon, men hon vet absolut ingenting om sex. Hertigen säger också att han inte har förklarat för henne varför han avslutar sexet, för att han trodde att hon visste hur det gick till. Daphne ska gifta sig och få barn, det är det hennes liv går ut på. Simon ljög inte för henne, han sa att han inte kunde få barn och gav även henne chansen att gifta sig med någon annan.
Och även om han hade ljugit, så är det inte lika illa som att hon våldtar honom.
Skaparna av serien väljer att helt ignorera detta och det håller inte. Jag förstår inte hur en serie från 20-talet väljer att blunda för dessa ämnen och väljer att normalisera dem. Våldtäkt som drabbar män ignoreras ofta och suddas bort i media. Det ses som ett skämt eller någonting som inte hände. Detta leder till att män som blir utsatta inte vågar tala om det. Vissa saker i serien är helt underbara att se på, som kostymen och håruppsättningarna (som dock är helt fel för tiden), men inte det ovannämnda.
