Recension: Unge Mungo - Douglas Stuart
Unge Mungo är en roman om religon, sexualitet och förbjuden kärlek. Cornelia Lelinge har läst Douglas Stuarts senaste roman och är inte besviken.
Efter att jag förra året läste Shuggie Bain, var det för mig givet att jag skulle läsa allt Douglas Stuart hädanefter skrev, för atmosfären och karaktärerna han i romanen byggde upp med ord skapade en oerhört minnesvärd sentimental läsupplevelse, vilket är min favorittyp av läsning. Så om jag fick chansen att kanske uppleva något i närheten av det igen, skulle jag absolut ta den. Hans senaste roman Unge Mungo (Albert Bonniers Förlag 2022) har nyligen utgivits på svenska, och trots de höga förväntningar jag hade efter den första romanen, blev jag motsatsen till besviken efter att ha läst Unge Mungo.
Unge Mungo utspelar sig i Glasgow under det sena 1900-talet och följer femtonåriga Mungo som växer upp i ett protestantiskt hushåll. Mungo är sin mammas närmsta vän, han är den som tar hand om henne när alkoholismen tagit över henne, och den som väntar på att hon ska komma tillbaka när hon slutar vara närvarande. Hans två syskon har sedan långt tillbaka mist sitt förtroende för henne. En dag möter Mungo den ett år äldre James, som blir Mungos uppvaknande på flera sätt. James är katolik och de båda bekräftar varandras kärlek, vilket strider mot samhällets uppsatta normer för vem som ska få älska vem och över vilka gränser. Unge Mungo berättar två historier parallellt. Att få älska någon över religionens, men också sexualitetens gräns. Den religiösa konflikt som pågår mellan protestanter och katoliker skildras i det våld som Mungo och James hotas med, och eventuellt utsätts för. Den sexuella identiteten utforskas och exploateras genom Mungo. Parallellt som Mungos relation med James växer sig större och intensivare, skildras en annan period i Mungos liv där hans sexualitet inte utforskas utan utnyttjas, och där han tvingas växa på andra sätt.
“Ytterligare en person som sa till honom vad han behövde, hur han borde bete sig, vem han borde vara. Ytterligare en person som inte tyckte att han dög precis som han var”
Hur mycket är man villig att offra för den man älskar? Kan kärleken övervinna samhällets förakt? Romanen ger inga svar, men den reflekterar dem i sina karaktärer. Både Mungo och James tvingas iklä sig samhällets normativa fasad. För James innebär det att skaffa sig en flickvän och för Mungo att bete sig mer som en i samhällets och sin familjs ögon, riktig man. När samhället inte tittar drömmer Mungo och James sig bort och planerar en möjlig framtid tillsammans utanför dess strama gränser.
Jag har läst diverse recensioner som jämfört Shuggie Bain med Unge Mungo. Även om de har en del likheter, som att de båda har en ung manlig queer protagonist vars mamma är alkoholberoende och behöver omhändertas av sin yngsta son, så bör romanen inte dömas utifrån det. Det är en egen bok som berättar en helt egen historia. Unge Mungo målar upp en annan värld inuti samma Glasgow som Shuggie Bain befinner sig i. Det är en värld av dikotomier, där allt delas upp i rätt och fel, gott och ont. Stuart är inte sparsam med språket eller detaljerna i någon av sina romaner, utan använder det för att ytterligare kunna förmedla en historia och ett budskap. Som läsare ser vi bara inte våldet och kärleken, vi känner det också. Unge Mungo berättar gripande om när individers kärlek inte accepteras på grund av ett samhälles strukturer och värderingar. Den berättar också om att ofrivilligt bygga upp en fasad för att skydda sig mot samhällets våld och fördomar, men att låta fasaden falla för den man älskar allra mest.
