Ida Johansson: "Jag vet inte om man kan säga att vi började vara bästisar eller om vi började med att vara Isle of You"
Alla foton i artikeln är tagna av Martin Landl
2019 debuterade bästisduon Isle of You med skivan Party Until We’re in Love, men sedan blev det tyst. Nu är Ida Johansson och Elina Danielsson tillbaka med singeln Fallback, starkare än någonsin. Elvira Niemi har pratat med duon om hur det är att jobba med sin bästis, att uppträda i ett Colombianskt fängelse och vad det är som är så bra med musik från 80-talet.
Ida Johansson och Elina Danielsson var tio år då de började göra musik ihop. De kommer från en liten ort på Öland och kände till varandra men kände inte varandra förrän Idas gitarrkompis skulle sluta och Ida behövde en ny. Då sprang hon in i ett klassrum och frågade ifall någon ville spela med henne - där fanns Elina, vars gitarrkompis också precis skulle sluta.
Och resten är historia.
- Jag vet inte om man kan säga att vi började vara bästisar eller om vi började med att vara Isle of You, men det har ju alltid varit ett sätt för oss att umgås på, att vi håller på med det vi tycker är roligast, säger Ida.
Vilka är Isle of You?
Namn: Ida Johansson och Elina Danielsson
Ålder: 23 år
Familj: Ida: pojkvän, mamma, pappa, tre brorsor och Elina. Elina: mamma, pappa, pojkvän, två brorsor, föräldrarnas två katter, en katt som jag vill ha, Ida.
Gör: Pluggar media jobbar med Isle of You
Hatar: I: När folk är onödigt taskiga, jag tycker man kan vara snäll. E: orättvisor när det kommer till skapande och att inte skapande kommer i först hand tycker jag är tråkigt. Många gånger känns det som om det är viktigare vilka instagraminlägg man lägger upp än att man gör en bra låt. Det förtjänar lite hat ändå.
Älskar: E: att göra musik, spela live, jordgubbar och sommar I: att träffa människor, att dansa
Förebilder: Tjejer som gör sin grej och inte kompromissar med det, som Tove Lo, Little Jinder och Zara Larsson.
När jag träffar Isle of You befinner sig Elina på Öland medan Ida har en dag av plugg bakom sig. I pauserna har de haft andra intervjuer och stunderna som blir över klipper de musikvideon som är på kommande. Så blir det lätt när man gör allting själv, och gör någonting man tycker är roligt. Förutom att hålla på med Isle of You läser både Ida och Elina media just nu, för att kunna sköta allting ännu bättre själva. Isle of You debuterade 2019 med det elektroniska albumet Party Until We’re in Love, de nominerades till Framtidens artist på P3 Guld och deras singel hamnade på SIAs spellista, men sedan dess har det varit väldigt tyst kring bästisduon. Jag träffar dem en vecka före deras comeback-singel Fallback ska släppas, och frågar dem vad som hänt i pausen.
- Vi har utsatts för mycket prövningar. Mycket har hänt på personliga plan, och det är hög press när man släppt något så stort som en skiva, liksom. Så då ska man släppa något nytt -, berättar Elina.
- Det blev mycket på samma gång, fyller Ida i.
- Vi har ju känt varandra sen vi var tio och umgåtts på samma sätt hela tiden. Vi växte väldigt fort på väldigt kort tid tror jag. Jag vet inte riktigt vad det var som hände, men nu känns det som vi har en mycket bättre relation i och med att vi respekterar varandra som individer, innan var vi mer som bebisar och blev sura på varandra för att du [Elina] inte kunde umgås - att man kunde ta varandra lite för givet. Nu känns det som om vi har en starkare och djupare och mer respektfull relation till varandra, fortsätter hon.
- Jag tror också att vi flyttade till Stockholm och delade säng i ett och ett halvt år bidrog väldigt mycket till det. Efter en sån period, när man umgåtts supertajt jättelänge och sen inte gjorde det på samma sätt var det något som var tvunget att gå sönder för att vi skulle hitta tillbaka till varandra. Det gick liksom inte att hindra, när det började gå dåligt gick det åt helvete, förklarar Elina.
- Det var nästan som att vi var tvungna att göra slut för att bli kompisar igen, för vi var ju typ gifta med varandra - vi gjorde verkligen allt tillsammans. Det fanns inget stopp på hur mycket vi hängde, berättar Ida.
Elina och Ida gjorde verkligen allt ihop - delade på en etta, jobbade tillsammans, delade en dröm och hängde på den andras jobb.
I samband med att deras relation inte mådde så bra lyssnade de heller inte på någon musik.
- Det var en väldigt deppig period, säger Elina.
Men då kom Fallback in i bilden, som skrevs på fem minuter.
- Det var någonting med just den processen, det var någonting som behövde frigöras och det frigjordes genom låten, och det var nog därför det gick så snabbt. Då blev man sugen på att lyssna på musik och komma in i det kreativa igen, berättar Elina.
- Ibland när man skriver musik så är det som om man inte hinner sitta och tänka ut, utan det bara kommer, typ, som om det bara flowar och man är någon sorts portal emellan. Det var verkligen som att melodin bara kom till dig [Elina] och jag lyckades sätta ord på den direkt och helt plötsligt var låten klar, fortsätter Ida.
- Och producenten var snabb! Han jobbade inte emot utan gick med flowet, skrattar Elina.
- Han förstod.
- Det var en väldigt speciell process, just den här låten. Därav har den kommit att betyda mycket för oss och det känns kul att få släppa den som första släpp på den här släpp-perioden.
Fallback är det första släppet från Isle of Yous andra EP som släpps i slutet av året. De beskriver den själva som “En fängslande, 80-talsskimrande ballad med Top Gun-gitarrer och en smärtsamt ärlig text om att inte släppa taget om kärleken.” Jag kan bara hålla med.
Även Party Until We’re in Love osar 80-tal, en stil som också resten av världen verkar ha fastnat för på sistone. Jag frågar Ida och Elina vad det är som är så bra med just musik från det årtiondet.
- Jag har ju alltid lyssnat på blip blop från 80-90-talet, jag tycker det är härligt. Jag minns att när vi började göra musik lyssnade vi mycket på Madonna, Kate Bush, New Order och såna och tyckte det var jättefett, säger Elina.
I början av det som skulle bli Isle of You var det till stor del kärleken till Taylor Swift som förde samman Ida och Elina. Ida berättar att hon genast hör skillnad på de nya inspelningarna av låtarna från Fearless som Swift släppte i år. Så mycket lyssnade de på henne. Men efter tre skivor var de mätta på hennes musik, och så småningom byttes gitarrerna ut och ersattes av synthar, vilket naturligt fick duon att köra 80-tal rätt ut på sin första platta. Men det är inte bara syntharna som lockar, utan duon gillar också färgerna - neon, lila och rosa och hur snygg och storslagen musiken ofta låter.
- Vi har väl alltid tänkt att vi vill skriva om stora känslor i små stunder, och då känns det kul att verkligen göra storslagen musik, och det känns ju lite 80-taligt. Så det är väl delarna vi har valt att plocka därifrån, men sen har ju alla olika sätt att tolka det på, förklarar Ida.
- Vi har alltid tyckt om att skriva melodiösa refränger och det känns som det föll som handen i handsken vad gäller mycket av 80-talsmusiken, att det ska vara så; storslagna refränger och pang på, fortsätter Elina.
Förutom 80-talet är Tove Lo, Little Jinder och Icona Pop stora inspirationer. Elina och Ida sitter ofta med producenten och tycker till om ljudbilden, då har de märkt att mycket av inspirationen kommer därifrån. Jag frågar dem om deras favoritlåtar från 80-talet, dem kan ni hitta i spellistan här intill!
Utöver det kan roliga citat i filmer få igång Idas skrivarhjärna, men också små eller stora saker i livet kan bli till anteckningar i Anteckningar-appen som sedan sätter konceptet för en låt i studion.
Hur har ni valt ut låtarna till er kommande EP?
- Vi var valt efter känsla vilka låtar vi tycker är bra. Men sen har vi märkt att vi har någon slags cinematiskt tema på EP:n, det känns som om varje låt är som en egen liten film. Det är ganska filmisk pop. Så det är väl temat! Men det har vi inte valt innan, utan det känns som vi bara hittat vad som är temat på någonting som vi letat ganska länge efter. Det känns som om vi skrivit ganska mycket musik och märkt att jaha, det är så här det är, säger Ida.
- Det känns som det är ett cinematiskt tema med starka färger, och det är kul för att den förra skivan kändes inte alls så färgstark, den var helt annorlunda. Det känns väldigt roligt att få röra sig ditåt, tillägger Elina.
Isle of You gör allting tillsammans - och det är så de vill ha det, det funkar helt enkelt. Deras manager vill att de ska dela upp uppgifter men det kämpar de emot, och har gjort i sju år nu. Själva skrivprocessen är ändå lite uppdelad - Ida skriver ofta text och Elina står för melodi, även om båda alltid är inblandade i allt. Ida är noga med att ackorden ska passa exakt medan Elina är expert på melodier. Ida säger också att Elina är bättre på att strukturera upp och jobba framåt, medan hon själv kommer med en massa idéer och helst undviker att ta beslut.
- Om jag är kaos så styr du [Elina] upp mig, säger Ida och ler.
Att två bästisar gör musik ihop är inte något ovanligt, det finns otroligt många tjejduon där ute - Klara & Jag, Icona Pop, Rebecca & Fiona, First Aid Kit … för att bara nämna några. Jag frågar Ida och Elina vad de tror det kan bero, att tjejer ofta väljer att jobba tillsammans medan killar ofta kör själva eller i band.
- Generellt sett känns det ju som att det är så killar umgås och tjejer umgås såhär, svarar Ida.
- Jag tänker att det också kan vara en grej att killar på ett annat sätt lärt sig att de alltid ska kunna ta för sig, medan tjejer kanske har en trygghet i någon annan och att man känner sig stark tillsammans. Men det känns som det finns många olika anledningar till det, funderar Elina.
Men hur är det egentligen att jobba med sin bästis?
- Det är det bästa som finns. Vi pratar ofta om det att om man åkte själv på en spelning skulle man inte ha någon att dela det med. Det är så fint att kunna dela det med en person som man tycker så mycket om och har så roligt med, svarar Elina när jag frågar.
- Och när det går bra så kan man fira tillsammans och när det inte går så bra och man blir besviken kan man vara besvikna ihop. Man vågar mer när man är två. Sen att vi är bästa kompisar gör ju att vi kan ha svinkul även om vi gör tråkiga grejer, fyller Ida i.
De sporrar också varandra till att orka jobba, också med sånt som är lite tråkigt och pushar indirekt varandra då de vill vara bra för den andra.
- Vi skriver ju texter om saker som är väldigt personliga och då blir det också att det känns väldigt naturligt att göra det med sin bästa kompis för att man pratar om allting och verkligen kan vara sig själv. Vi skriver med en producent, och då man inte känner den människan så skulle det kunna bli stelt om inte vi kände varandra, men nu är det mycket lättare att vara sig själv när man får vara med sin bästa kompis i alla sammanhang. Så det är hur bra som helst - tips till alla! säger Ida.
I tretton år har Ida och Elina gjort musik ihop. Från att de var tretton spelade de på pubar onsdag till söndag och som 16-åringar fick de kontakt med en producent och började göra musik i studio. Efter så många år måste de ju ha samlat på sig en del roliga berättelser tänker jag, och frågar dem ifall de har någon rolig historia att dela med sig av. Elina börjar genast berätta:
- Vi åkte till Sydamerika för fyra år sen nu. Vi skulle vara där och åka runt och titta på olika grejer och så men insåg att vi inte kommer klara av att vara där i sex veckor utan att spela någonting eller göra någonting som har med musiken att göra, då kommer vi bli rastlösa. Så då tänkte vi att vi försöker boka in en spelning i Colombia.
Efter ett tips försökte de först få till en spelning på Hard Rock Café, men de var svåra att få tag på. De fick istället kontakt med en stiftelse som ledde till att de plötsligt stod framför rader av fångar i plaststolar på ett colombiansk fängelse med sina gitarrer.
- Så berättade de historier för oss, det var väl en del i deras rehabilitering tror jag, att lätta på hjärtat och berätta om vad de gjort. Det var väldigt konstigt. En av dem pratade väldigt mycket om paramilitären och kartellen då, som är två väldigt stora samhällsproblem där.
Ida och Elina fick höra historier om hur någon kom in i drogvärlden som nioåring och fick se sina kompisar bli skjutna för att de gick på fel sida av gatan. Många av fångarna hade straff på 80 år.
- Samtidigt var de väldigt tacksamma att de satt där, för de hade fått ansluta sig till kyrkan och såg en väg ut. Och sen mitt i misären skulle vi spela våra låtar för dem, och dra upp våra gitarrer. Så om det var konstigt innan var det ju helt sjuk när vi skulle börja spela. Då var ju våra låtar väldigt charmiga och käcka, vi var ju Taylor Swift två liksom. Men det togs emot med öppet hjärta, om man säger så. Det var jubel, det kändes som om taket skulle lyfta. Har nog aldrig fått så bra respons nånsin som då, fortsätter Elina.
- Vi har varit med om mycket tillsammans, det blir ju så när man hängt varje dag i tretton år, men det där är helt klart det sjukaste, säger Ida.
Till sist frågar jag dem vad de tänker göra när alla restriktioner släpper.
- Kramas med alla, svarar Ida genast.
- Kramas och gå på klubb och dansa, svarar Elina och Ida tillägger:
- Och spela! Boka spelningar.
Singeln Fallback ute nu
