Mia Maria Johansson: "Med "SLAY" vill jag överkomma mina demoner"
Pressbild
Mia Maria Johansson har varit aktiv på Stockholms Underground-scen sen tidigt 2000-tal. Hon spelade tidigare i indie/electro/punk-bandet Meine Kleine Deutsche och är även en del av det hyllade punkbandet SNAKE. Nu har hon släppt sitt första egna album. Ellen Hellström Persson har pratat med henne om hur det är att vara med i band, att bli soloartist, sluta lyssna på sina demoner och att tonsätta en av Karin Boyes dikter.
Albumet SLAY släpptes den 19 mars. Det har varit en lång process som har pågått under flera år. Men processen har varit kul.
- Det var på väg att hända för flera år sen, men sen så blev det inte så. Det känns kul men det känns också lite konstigt. Jag är så van vid att vara med ett band, då är mer att man kan glädjas tillsammans. Nu är det mer “Ja kul. Kul för mig!”.
Den största skillnaden från att vara med i band och bli soloartist, enligt Mia Maria Johansson, är att det blir väldigt personligt. Det blir en del av henne själv, en del som hon inte kan välja bort, berättar hon.
– Jag själv skriver ju låtar mest hela tiden och sen har det ju varit att man behöver sålla och välja ut till skivan, det är ständigt pågående. När man spelar i band så är det mer “Okej nu måste vi göra låtar”. Sedan är det ju väldigt roligt att få göra musiken och få sätta ihop allting själv. I ett band så ska vi ju alla göra tillsammans och det är ju också kul. Men det är också en utmaning att göra det själv, men där får jag ju bestämma exakt själv hur jag vill ha det. Det blir mer liksom - jag.
Vem är Mia Maria Johansson?
Namn: Mia Maria Johansson
Ålder: 44 år
Gör: Artist och låtskrivare. Jobbar även som vikarie på skola.
Familj: 3 barn
Älskar: Rita och spela musik
Hatar: Rasism, våld och ojämställdhet
Ser upp till: Folk som står upp för sin sak, som förespråkar t.ex feminism och klimatfrågor
Albumet handlar i det stora hela om att överkomma sina egna demoner och att inte hindra sig själv från att göra saker och att inte heller tvivla på sig själv, att helt enkelt våga.
– Jag har många gånger i mitt liv känt att jag är den som har hindrat mig själv från att våga göra saker. Jag har ångest för att jag inte kan, att jag inte vågar. Man har helt enkelt massor av negativa tankar om sig själv som jag tror är ganska vanligt, särskilt om man håller på med något kreativt. Men det har också hindrat mig mycket i övriga livet. Många av de låtar som jag skriver handlar just om det, att överkomma hinder. Det är det jag vill äga, med den här skivan.
Delvis Dance är skivans första spår. Enligt Mia Maria handlar låten delvis om en relation men den handlar också om att man kan bli trött på sig själv i olika situationer.
Vilken av låtarna på skivan är din favorit och varför? Eller är det kanske som att välja bland sina barn?
– Haha, ja kanske lite. Men en utav de första låtarna jag skrev till skivan var Hunt och den spelade jag också väldigt mycket ute och den har funnits länge. Många andra har sagt “Åh den låten är så bra!”. Då har den blivit en kär låt för den har tilltalat många andra, melodin och beatet hugger tag i en. Den låten skulle jag kunna ha som favorit just för att den har fått en relation till andra.
Skaparprocessen kan se lite olika ut för Mia Maria. Antingen sitter hon med gitarren och tar några ackord eller så fastnar hon för något som hon själv är med om, hör eller ser.
– Det kan vara att jag fastnar för en mening som sägs när jag är ute och träffar folk. Men det kan också vara att jag tittar på en film och så kommer det ord. Sen så skriver jag ner det och så har jag massor av meningar och idéer till text och då försöker jag göra melodin till det sen då. Jag har ingen bestämd process, när jag har svårt att komma på någonting så sätter jag mig med gitarren och försöker tvinga fram någonting.
Det sjätte spåret på skivan heter Sköldmön och är det enda spåret på svenska. Texten är från början en dikt av Karin Boye.
– Jag skriver väldigt mycket på svenska också. Tanken var att det skulle bli mer låtar på svenska men sen så blev det just den. Förut så skrev jag bara på engelska men på senare tid har det blivit mer på svenska, men det är svårare. När jag spelade i band så var det mer att man skulle ha text bara för att ha text. Senare blev jag mer intresserad av själva skrivandet. Det svenska språket är mycket enklare att leka med. Men det spelar ingen roll vilket språk jag skriver på utan det är känslouttryck som jag sätter ord på, det viktiga för mig att det är på riktigt.
Varför fastnade du just för den dikten?
– Dels för att den är så fin. Det finns något väldigt vackert och desperat och både ljus och mörker. Den är så bra bara och den texten hade man aldrig kunnat skriva själv. Den passade in i mitt liv just då, jag tolkade in den i något som hände mig just då i en relation.
Mia Maria har sjungit på låten Betongbarn av Hurula. Hon beskriver det som läskigt men också jättekul.
– Jag skulle sjunga en stämma och det var ganska svårt för mig att lära mig det men det gick bra till slut. Han blev bara tipsad av någon som han jobbade med då om min sång. Så vi kände inte alls varandra innan men sen kontaktade han mig. Sen när jag skulle göra min skiva så fick han komma och sjunga på Electro You och det blev ju jättebra! Låten blev som en slags duett. Det skapas en annan slags dynamik och det var också just därför jag tog in en mansröst.
Raden Electro You är gammal. Den kom till när en tjejkompis till Mia Maria berättade för henne hur det kändes när hon träffade en kille.
– Hon kände den där elektriciteten, men hon sa det på ett så himla fint sätt. Jag blev helt såhär “Wow, vad fint!”. Så sparade jag det, men texten runt omkring handlar egentligen om vänskap och uppväxt för mig, om hur det kan kännas när man träffar en ny kompis när man är ung. När man träffar någon som man verkligen klickar med som blir ens bästabästavän och det är inte så ofta det händer i livet. Det är en väldigt häftig känsla. Jag vill att det ska vara en peppig låt, men livet är ju upp och ner.
Stora delar av skivan har Mia Maria gjort själv, mycket är gjort i Garageband.
– Den är baserad av beats som jag har programmerat i Garageband. Sen har jag gjort gitarr och syntar själv. På Sköldmön är det Johan Svahn spelar (Honeycave, Broken Filterss, Majvor m.m) trummor och i studion har jag också lagt på livetrummor på beatsen. I studion så är det Stefan Brändström som har spelat in och hjälpt mig mycket och kommit med idéer just kring trummor men också produktionen i sig, han har hjälpt mig få till vissa grejer som jag inte fixar själv.
Har du några tips till unga personer som vill börja syssla med musik?
– Bara våga tro på sig själv. Inte heller låta sig hindras av tekniska saker och tron av att man inte kan. Allting går att fixa, har man bara viljan och vågar, så kommer det gå bra.
SLAY ute nu
