Videopremiär: Skyttegravar - Lovisa Niklasson
Singelomslag Skyttegravar, foto: Alice Ekelund
Imorgon släpps musikvideon till Lovisa Niklassons debutsingel Skyttegravar - men redan idag kan du se den stämningsfulla videon hos oss!
På fredag släppte 19-åriga Lovisa Niklasson sin debutsingel Skyttegravar, som också är titelspåret till hennes debut-EP som släpps den 12 maj. Idag har vi äran att premiärvisa musikvideon till Skyttegravar som är producerad av Michael Tiedtke och har i samband med det ställt några frågor till den öländska singer-songwritern!
Vem är Lovisa Niklasson?
Namn: Lovisa Niklasson
Ålder: 19 år
Gör: Jobbar som blombud och skriver musik så fort jag får chansen
Familj: Mamma, pappa & storebror Mattias
Älskar: Att skriva musik, muminmuggar & Håkan Hellström
Hatar: Att ha fel, lakrits
Förebilder: Håkan Hellström, First Aid Kit, Taylor Swift
Foto: Mikaela Lindholm
Vad inspirerade musikvideon till Skyttegravar?
- Det låter kanske lite konstigt men det fanns ingen tydlig inspiration till videon. Jag gick mest på vad för känsla jag ville att videon skulle spegla. Min musik är väldigt starkt kopplad till Öland, där jag växt upp och kommer ifrån, så min viktigaste tanke var att den skulle vara inspelad där, vilket den också är. Jag hörde av mig till Michael Tiedtke som filmat, redigerat och producerat videon och han gillade ideérna och kom med input och därifrån blev videon vad den är.
Vad kommer vi få höra av dig i framtiden?
- Den 12:e maj släpper jag min debut-EP Skyttegravar och innan dess blir det ett till singelsläpp! EP:n är centrerad kring kanske det mest klassiska som finns, hjärtekross och att försöka gå vidare från det. Det kändes lite klyschigt att centrera sitt första släpp kring det men jag vet inte... det bara föll sig så och kändes rätt, klyschor är ju oundvikligen lite charmiga också! Men överlag när jag skriver musik är mitt mål att skriva musik som andra kan relatera till och vara någon slags empatisk tröst, precis som musik är för mig. Så i framtiden hoppas jag att få göra just det. Vara något slags tröstande famn att kunna landa i. Det är det jag tycker är så vackert med musik, att man kan anamma historier, applicera de på händelser i sitt eget liv och därmed göra de till sina egna.
