Dikt: Barndomens dockskåp
Illustration: Malin Tegendal
Selma Löfman diktar om plastiga dockor i ett bortglömt dockskåp.
i dockskåpet sover de på rad
de ensamma barndomstimmarnas dockor
nötta plastkroppar
slöa leder
oäkta läppstiftsleenden under täcken i miniatyrsängarna
det är inte så jag minns dem
jag brukade möblera rummen
dirigera sängarna stolarna kristallkronan i taket
borsta de mjuklena heltäckningsmattorna med pekfingret
vrida om den lilla väggklockans visare på dockskåpets övervåning
ställde den alltid på tolv innan jag sa godnatt till dockorna
övergav inte dem en dag
de övergav heller inte mig
men nu ligger de och hånler i miniatyrsängarna
vridna onaturliga positioner
mammarynkor i de gulmissfärgade pannorna
var har du varit
den rangliga väggklockans visare står fortfarande på tolv
har stått på tolv i flera år
ska vi leka igen
jag vågar inte väcka dem
Text: Selma Löfman, Lund
