Unga läsare - ett community där ungas läsning står i fokus
Emma Johansson, Agnes Lindholm och Alexandra Andersson saknade en plats där ungas läsning stod i fokus - så de grundade själva Unga läsare, ett online-community där alla som vill diskutera läsning för unga är välkomna. Förutom Unga läsare diskuterade vi hur ungdomsboken sällan får det mediautrymme den kanske skulle behöva och hur bokbloggarnas framtid ser ut.
För drygt en månad sedan fick Emma Johansson, ena halvan av systrarna bakom Systrarna böcker (blogg och Instagram) en idé: tänk om det fanns en plats där unga läsare kunde hitta varandra, prata böcker, kanske till och med träffas i verkligheten? Sen, i en förhoppningsvis coronafri framtid. Sagt och gjort! Emma kontaktade bokbloggarvännerna Alexandra Andersson och Agnes Lindholm, båda var genast på och tillsammans grundade de Facebookgruppen Unga läsare, som i skrivande stund har hela 78 medlemmar.
Vem är Emma?
Namn: Emma Johansson
Ålder: 19 år
Från: Mantorp
Gör: Bookstagrammar, pluggar på distans till barnskötare och jobbar med samma sak.
Blogg: Systrarnabocker
Instagram: @systrarnabocker
Emma kände att det finns så många äldre läsare, som syns och märks och tar plats - både i Facebookgrupper som Litteraturgäris men också som de största rösterna i bokbloggosfären och svenska bookstagram. Läsandet kan lätt bli en väldigt ensam hobby - man läser hemma för sig själv och kanske inte ha någon aning om vilka andra som kan tänkas läsa, om de inte går omkring med en bok i handen vart de än går. Med Unga läsare vill trion ge unga en plats för deras läsning, möjligheten till diskussion, tipsande, bokcirklar och till och med författarsamtal! Det första onlinemötet höll gruppen i slutet av november, där deltog runt 16 personer från olika delar av Sverige - och till och med Åland!
- Vi diskuterade vilka vi är, vad vi gör och lite om vad som kommer hända. Vi tänkte komma i gång med bokcirklar och så framöver så det pratade vi om. Så det var väldigt kul, berättar Agnes.
Unga läsare finns också på Instagram, där planen är att lägga upp vad gruppen gör och kommer göra, för att sprida det och förhoppningsvis hitta ännu fler intresserade.
Vem är Agnes?
Namn: Agnes Lidholm
Ålder: 19 år
Från: Eskilstuna
Gör: Bokbloggar, boktipsar på insta, skriver ibland för tidningar och boktipsar i radio. Går första året på Språk och kommunikationsprogrammet på Mälardalens högskola.
Blogg: Agnes bokblogg
Instagram: @agneslindholm
Först på agendan står en digital bokcirkel om Nioosha Shams debut Om det regnar i Ahvaz (Bonnier Carlsen 2020) i samarbete med Bonnier Carlsen, där Shams själv förhoppningsvis kommer hålla ett författarsamtal för gruppen. Bokcirkeln ska börja i januari - så fortfarande finns det gott om tid att hänga på!
Planen är att det också ska kunna hållas flera parallella bokcirklar om olika böcker - något för alla, helt enkelt.
- Vi vill ju verkligen att man ska tycka det är kul och vilja vara med, så vi lyssnar ju på dem som är med i gruppen och vad de vill läsa, säger Agnes.
De hoppas också kunna ordna fler författarsamtal i framtiden.
- Det är många i gruppen som verkar vara intresserade av att skriva också - men vi tänkte försöka fokusera lite på unga författare, så man kan få det perspektivet också, om man är intresserad av att skriva så man kan bli inspirerad av någon som man inte är så mycket efter, förklarar Alexandra.
- Det är ju väldigt lätt att digitalt bjuda in en författare och få med den, det blir ju mycket enklare än att man ska ses på riktigt. Så på det sättet funkar det väldigt bra med digitala grejer, tillägger Agnes.
Vem är Alexandra?
Namn: Alexandra “Lexie” Andersson
Ålder: 19 år
Från: Sollentuna
Gör: Bokbloggar och bookstagrammar, studerar bioteknik för första året på Kungliga tekniska högskolan.
Blogg: Tusen sidor
Instagram: @tusensidor
För just Unga läsare har coronan kanske faktiskt varit något positivt - i dessa tider är det självklart att gruppen i första hand verkar digitalt, och steget till att våga delta i ett digitalt möte är mycket kortare än det hade varit för ett år sedan. Dessutom kan gruppen verka inom hela Sverige - och till och med över landsgränser. Nu kanske folk dessutom har mer tid än vanligt, de är uttråkade och det blir ju naturligt lättare att hitta en passande tid för ett möte.
- Ju fler vi får intresserade nu, desto fler kommer vara intresserade i framtiden också, tror jag, säger Emma.
Agnes tillägger att det nog är lättare att våga åka långa vägar för en fysisk träff om man tidigare träffats online och haft det kul tillsammans.
Ungas läsande - och kanske framförallt hur lite unga läser - är någonting som konstant debatteras i media. Emma som jobbar i förskola och skola ser faktiskt direkt hur lite unga läser och understryker vikten av läsande förebilder. Då eleverna ska läsa läser också Emma.
- Jag tänker också att det fokuserar väldigt mycket på att barn inte läser i tidningar och så vidare. Att vi till exempel har startat det här är för att hitta dem som läser och göra något positivt av det. På så sätt kan vi förhoppningsvis hitta fler som är intresserade av det. Det är ju en annan sak att bara sitta själv med sin bok i sitt rum istället för att göra roliga saker kring böckerna, tillägger Agnes.
“Jag läste min första bok själv när jag var 13 år, för att jag inte haft ro att läsa före det. Men när jag väl hade läst den då tänkte jag: “Wow - vad är det här för en underbar värld?””
Hon har verkligen en poäng - blir någonting bättre av att fokusera på det negativa? Om något får ju alla faktiskt en bild av att unga inte läser alls och då kommer de utgå ifrån det. Om alla redan förväntar sig att ingen läser: varför skulle någon då faktiskt börja läsa och bryta mot normen? Jag hittade läsningen som nioåring, då jag började läsa Daisy Meadows älvböcker - före det var läsning inte någonting jag tänkte på särskilt mycket, vilket verkligen visa hur viktigt det är att hitta rätt bok och inte ge upp efter ett felsteg. Emma känner igen sig i den upplevelsen.
- Jag läste min första bok själv när jag var 13 år, för att jag inte haft ro att läsa före det. Men när jag väl hade läst den då tänkte jag: “Wow - vad är det här för en underbar värld?”, berättar hon.
- Man måste verkligen visa på den bredd som böcker innebär. En grej är ju att ungdomsboken ofta glöms bort. Rätt många kanske läser LasseMaja men så tror man att det inte finns någonting och plötsligt läser man vuxenböcker och det är man inte redo för när man är tio tolv. Om fler skulle inse att det finns så mycket där emellan som verkligen handlar om att växa upp, som man kan känna igen sig i och som är mer avancerat än mellanåldernsböckerna men inte som vuxenböckerna, så tror jag man skulle kunna behålla fler i läsandet, kommenterar Alexandra.
“Det ses typ ner på ungdomsböcker som att det är något sämre och inte lika mycket värt som en vuxenbok.”
Agnes berättar också om hur de i hennes gymnasium bara fokuserade på vuxenböckerna, vilket inte är något problem för en van läsare, men för majoriteten som knappt rört en bok utanför skolbyggnaden kan nog ha det lite svårt med en tung roman.
- Det kommer ju inte göra dem mer peppade på att läsa, även om du går i gymnasiet är du 16 17 18 år och kan fortfarande läsa ungdomsböcker. Det är inte som att nu går du i gymnasiet nu är du vuxen och ska läsa vuxenböcker - det ses typ ner på ungdomsböcker som att det är något sämre och inte lika mycket värt som en vuxenbok, säger Agnes och Alexandra håller med, även om hennes skolbibliotek faktiskt lyfte fram ungdoms- och vuxenböcker som jämlikar.
Många läser deckare och feel good och har kanske inte riktigt koll på så mycket annat. Alexandra berättar om upplevelser där hon berättat att hennes favoritbok är en ungdomsbok och mest fått frågande jaha:n till svar. Det känns verkligen som litteraturvärlden delar upp olika sorters läsning som olika värd. Vi diskuterar att det ibland känns som om de “riktiga” läsarna (i.e. modersmålslärare, litteraturkritiker) tycker att ren underhållningslitteratur helt går bort. Måste en bok vara lite tråkig för att vara bra?
Vidare diskuterar vi fördomar kring olika typers läsare - som fantasyläsaren som konstant har näsan i en bok och lever i sin egen värld - och hur det känns som om det inte har någon skillnad vilket kön en huvudkaraktär har för att en tjej ska läsa boken, medan killar bara kan läsa om killar. Jag kommenterar också att jag i min lässtatistik märkt att jag främst läser böcker av kvinnliga författare, vilket då kanske ändå främst blir kvinnliga huvudroller - det här har antagligen också att göra med att jag främst läser contemporary och fantasy, inte skräck eller thrillers eller deckare, genrer där de manliga författarna kanske syns mer.
- Det känns som om det måste vara en kille som huvudkaraktär för att en kille ska lockas av boken - och det finns inte så många böcker som har det. Då går de kanske till lite “coolare” vuxenböcker, vilket då kanske blir för svårt, säger Agnes.
Vardagsskildringarna från killperspektiv är verkligen inte särskilt vanliga - de jag kan komma på på rak arm är flera av Christina Lindströms ungdomsromaner och Bert. Bert var ju dock en succé - skulle inte någon kunna skapa 20-talets Bert?
- Vi får hoppas att vi kan lyfta att alla läsning är bra läsning - det kan bli ett litet uppdrag med Unga läsare, säger Alexandra.
“Om man startar nu så gör man det oftast på Instagram.”
Agnes, Emma och Alexandra är alla bloggveteraner, även om Emma har en liten paus just nu och fokuserar på Instagram, som överlag börjar ta över.
- Om man startar nu så gör man det oftast på Instagram. När jag började blogga 2014 så nådde nog bloggandet sin peak, sen började folk sluta och flytta till Instagram. Folk kanske inte har så mycket tid nu - de gillar mer det enkla, korta, en bild och en kort recension tar inte så mycket tid att kolla igenom, säger Alexandra.
Alexandra brukar recensera dubbelt - en lite kortare version för Instagram och en längre för bloggen. Agnes kommer nog heller inte sluta blogga i första hand, då hon gillar att textmängden inte är begränsad i det formatet.
- Men det känns som om en blogg inte kan överleva utan Instagram, utan du måste ta hjälp av Instagram. Det känns som det gör bloggen mer synlig om du ha Instagram också, säger Agnes.
Vi vet ju alla att det nog antagligen är sant - swipe up-länkarna har nog gjort mångas vardag lättare och att kommentera inlägg är mycket lättare på Instagram där det inte krävs någon skild inloggning eller ens för den delen att klicka på en länk. Alexandra tycker också det är kul med Instagram att det går så lätt att få kontakt med författare och förlag - de finns bara en taggning bort. Det här kan dock också vara negativt, tänker Emma som har upplevelser av författare som tagit hennes inte hundra procent positiva synpunkter som personpåhopp.Det här känner jag också igen mig i - även om ingen författare faktiskt tagit kontakt med mig angående negativ kritik - men att det kan kännas väldigt svårt att skriva någonting negativt om en svensk författare som högst antagligen faktiskt kommer att läsa min recension. Samtidigt har man ju ett ansvar mot sina läsare att faktiskt vara ärlig och författare måste komma ihåg att ingen bokrecensent recenserar författaren - även om en bok är ett högst personligt verk, så kommer ingen läsare uppleva den på samma sätt som någon annan, och alla läsare upplever den som en helt självständig historia, skild från författaren. Jag älskar t.ex. verkligen inte allt av författare som jag verkligen gillar som personer.
Slutligen tillägger Alexandra:
- Vi tre har ju hittat varandra via bloggar och så - så vi hoppas att Unga läsare kan bli en plats där man märker att det finns läsare runtom i Sverige, så att vi kan ge en gemenskap till flera.
Nyfiken på ifall den första bokcirkelboken, Om det regnar i Ahvaz, kan vara något för dig? Läs vår recension HÄR!
