Möt: Jacob Öhrvall
Foton: Gaphals och Ida Ivarsson
Artisten Jacob Örhvall har släppt indiealbumet Hjärnan Av Och Smajlet På, ett album som han själv beskriver som 90-talsindie och Bach på synth. Ellen Hellström Persson har pratat med honom om släppet, om hur det var att producera albumet själv och vad framtiden har att erbjuda.
Hej Jacob! Grattis till albumsläppet! Hur går tankarna såhär precis såhär efteråt?
– Tack så mycket! Det känns otroligt skönt att äntligen få släppa skivan. Det vore ju sjukt att inte undra ifall folk kommer lyssna och tycka om den och även om jag försöker hålla förväntningarna nere så måste jag ändå erkänna att jag kollar lite extra på streamingsiffrorna. Så här några dagar efter släpp är det ändå lite mer trafik än det brukar, så det är ju positivt.
Kan du berätta lite om Hjärnan av och smajlet på? Hur kom den till?
– Jag och Axel (trummor) började spela in i min lokal för att jag ville lära mig att spela in trummor själv. Det blev rätt bra så jag bestämde mig för att köra på och satsa på en hel platta. Vi spelade in 3-4 låtar, bara trummor och bas och sen under en intensiv helg spelade vi in resten tillsammans med de andra bandmedlemmarna.
Du har producerat hela albumet själv, kan du berätta lite om den processen?
– Kul grej. Jag har hållit på och spelat in musik själv i säkert 14-15 år men absolut inte på den här nivån. Har alltid haft en dröm om att kunna slippa studiokostnader och göra allt själv och när jag fick tillgång till en lokal i källaren på mitt jobb på Stigbergets bryggeri så köpte jag ett trumset och tog det hela vägen. Jag experimenterade en massa med olika sounds och testade att spela in i olika rum bara för att jag tyckte det var kul och för att jag kunde. De två lite softare låtarna på skivan (La vida loca och En kärlekshistoria 1) spelade vi tex in på lagret på bryggeriet. Väldigt mjukt sound på de låtarna.
Vem är Jacob Öhrvall
Ålder: 39
Bor: I lägenhet i Gbg med frugan och två barn
Gör: Jobbar med öl, spelar trummor, skriver musik och försöker få vardagspusslet att gå ihop
Förebilder: Folk som vågar gå sin egen väg
Älskar: Att vara uppe när alla gått och lagt sig
Hatar: Att gå och lägga sig
Hur skulle du själv beskriva albumet?
– Som en blandning av 90-talsindie och Bach på synth. Lite skit-i-allt-det-här-är-bara-kul-känsla men samtidigt vänta-ni-bara-mentalitet.
Har du själv något favoritspår?
– Jag gillar alltid min senaste låt mest och i det här fallet är det spår nr 7, Sista låten. Men annars tycker jag Min bil blev en riktig rökare också.
Hur länge har du sysslat med musik? Hur började allt?
– När jag var liten spelade jag både piano och fiol men det var inte förrän när jag upptäckte nirvana i 7:an som jag fastnade ordentligt för musiken. Jag har spelat sen dess.
Vad har du i kikaren här näst? Hur ser framtiden ut?
– Nu har jag ju precis släppt skivan och kan lägga de låtarna bakom mig och då kan jag börja fokusera på nästa platta på riktigt. Det ser jag verkligen fram emot. Annars hoppas jag på att få spela lite grann i vår också.
Här kan du lyssna på Hjärnan av och smajlet på:
