Måndagsmixen vol. 48
Rhys är tillbaka med den hjärtskärande singeln Thanks a lot now I can’t smile. Foto: press
Ytterligare en vecka har gått - även denna var fylld av otrolig musik, som vi tipsar om i veckans måndagsmix! Vi tipsar också om en fantastisk film, en ny Netflix-serie och ett gäng intervjuer andra magasin gjort.
P.S. Gillar du det vi gör? Stöd oss på Patreon, så hjälper du oss finnas kvar!
Singel: Hjärtat utanpå - Hanna Nutti - Hanna Nutti har en sjukt unik röst, och likt hennes tidigare släpp är Hjärtat utanpå fylld av känsla och en underbar blandning av influenser från alternativ pop, soul och folk. ”Denna låt handlar om en av mina bästa vänner. Vi har gått igenom gymnasietiden, 20-årsåldern och hjärtekross tillsammans”, berättar Hanna själv om låten i ett pressmeddelande.
Singel: Poison - Rome Is Not A Town - Punken är inte död! Göteborgsbandet har släppt en ny cool dänga, låten är från EP:n som släpps den 21 oktober. - Ellen Hellström Persson
Singel: Thanks a lot now I can’t smile - Rhys - Rhys har äntligen kommit ut med ny musik! Jag har lyssnat på Rhys sedan Last Dance, som likt denna singel är en break-up låt, men det känns som att hoppet finns kvar där, man har förstått att man klarar sig. Den här låten är liksom innan det är bra, då allt bara känns skit. Thanks a lot now I can’t smile är låt som känns i hjärtat och det känns som att man precis har gjort slut med någon själv. - Ellen Hellström Persson
Singel: Out - MELÉN - MELÉN har äntligen släppt sin andra singel och även denna gång är det vackert futuristisk elektronisk indiepop. Läs också: Möt: MELÉN | TOVE
EP: Come Night, Come Day - Venus - Efter två singelsläpp är nu äntligen Venus debut-EP här. På Come Night, Come Day flyter spåren sömlöst in i varandra samtidigt som Venus rör sig från jazzigare toner till R&B och vidare till indiepop. Det är musik att sväva in i, instrument som växer för att sedan sjunka bort igen, syntar och trummor och bara en allmänt skön stämning råder. Läs också: KULTs intervju med Venus! - Elvira Niemi
Album: Freak Show - Jelly Crystal - Jelly Crystal har äntligen släppt sitt debutalbum - och det är exakt lika trevligt tidlöst och glammigt som vi hoppades på. Jelly Crystal är inte rädd för att experimentera, och vi möts av en symfoni av instrument och röster som gifter sig och skapar ett riktigt äventyr till album. Ibland är det kusligt, som på There Is No Me, ibland sällsamt ledsamt (Bloody Mary) och allt som oftast spännande och nytt. Jag fastnar mest för titelspåret som gästas av Esther, men alla låtar är verkligen bra! Läs också: Odalisque Magazines intervju med Jelly Crystal, med snygga bilder till! - Elvira Niemi
Serie: Squid Game - I denna nya Sydkoreanska Netflix-serie tävlar 456 personer, som alla är i behov av pengar, om en skyhög summa. Genom att delta i dessa till synes oskyldiga spel, som är baserade på gamla kända barnlekar i Korea, kommer de närmare målet - att komma ut med ₩45.6 biljoner mer än vad de hade innan. Men det pris man betalar för att vara med och tävla är sitt liv. Serien är rapp, hänsynslös och skrämmande. Jag sitter på helspänn och konsumerar avsnitt efter avsnitt, med en känsla som är någonstans mellan obehag och sympati. - Cornelia Lelinge
Film: Promising Young Woman - Promising Young Woman går på bio nu och är en brutal, hemsk historia som samtidigt lyckas vara stark och väldigt effektfull. Promising Young Woman är rent estetiskt otroligt snygg - men också dramaturgiskt. Jag chockas, skrattar ibland, och är framförallt helt inne i bioduken från början till slut. Carey Mulligan, Bo Burnham och Alison Brie gör alla fantastiska insatser och filmen använder sig av musik på exakt rätt sätt - det känns kul och spännande, samtidigt som jag är helt förkrossad när jag lämnar biosalongen. - Elvira Niemi
Intervju: Greta Thunberg: ‘I really see the value of friendship. Apart from the climate, almost nothing else matters’ | The Guardian - Greta Thunberg i stor intervju för The Guardian!
Krönika: On Willie Garson and the Fabulous Legacy of Sex and the City’s Stanford Blatch | Vogue - Vogues Raven Smith har skrivit en ode till Willie Garson och Stanford Blatchs arv.
Musikvideo: Somebody I F*cked Once - Zolita - Vi tröttnar verkligen inte på alla Y2K-vibes som årets musikvideos bjudit på, för här kommer ännu en video som känns som en scen från But I’m A Cherleader (som, ja, släpptes under slutet av 90-talet, men -) och det är underbart. - Elvira Niemi
