Klara & Jag: "Vi vill vara lika mycket disco som pop"
Klara & Jag är bästisduon som gjort musik tillsammans i tio år - och nu äntligen släpper sitt debutalbum Det slutar inte här. Vi pratade med med duon inför den stora releaseveckan - under veckan som gått har de släppt en låt varje dag, och nu är hela albumet ute.
Duon Klara & Jag består av bästisarna Klara Tuva Wörmann och Johanna Frostling. De sjunger nostalgipop på svengelska och släppte sitt första album - låt för låt - den här veckan. Men före releaseveckan tar fart ses vi på Zoom, jag i min etta i Helsingfors och de på restaurang i Stockholm. Först är mottagningen knagglig, men så delar de nät från mobilen och vi får det att fungera. Jag har nog haft fler möten på Zoom än i verkligheten de senaste månaderna. Men vilken tur att vi har teknik ändå och att jag kunde “träffa” Klara och Johanna inför deras release trots corona och långa avstånd!
Klara Tuva Wörmann och Johanna Frostling har alltid skrivit musik tillsammans - deras vänskap börjar och slutar med musiken. De började prata för första gången när de var 16 år och hade samma väg hem från en fest.
Johanna: Då började vi prata om musik och upptäckte att vi hade samma referenser och lyssnade på samma grejer typ och vi båda höll på att skriva på varsitt håll. Sen bestämde vi oss för att träffas några dagar efteråt och då skrev vi vår första låt den dagen. Och jaa, vi märkte väl verkligen att vi kompletterade varandra.
Klara: Det var ingenting som vi hade bestämt, att vi skulle skriva en låt. Jag bara kom hem till Johanna och så satte vi oss vid pianot och började skriva någonting.
J: Vi var väl kanske lite blyga inför varandra och bara “Aja vi sjunger istället för att prata”, typ.
K: Första dejten med en kompis.
Nu hänger de varje dag, har samma umgänge och fyller i varandras meningar. Men de har inte alltid varit oskiljbara - utan haft perioder då de knappt har hörts alls.
J: Vi hade ju några år då vi inte var så tajta.
K: Ja, exakt. Vi hade våra första 20-års år separat och man gjorde sin grej, typ.
J: Sen, faktiskt, så hände det en ganska speciell grej. Vi hade varit ifrån varandra ganska länge, vi hade levt lite olika liv i kanske två år och sen fick jag reda på att Klaras föräldrar hade skilt sig, och det hade mina också och så träffades vi och pratade om det och så visade det sig att de hade skilt sig samma vecka, med exakt samma story - allt var likadant. Då var det back to bästis-mode. Vi gick verkligen igenom det tillsammans typ.
K: Vi hade knappt pratat på ett år och så läser jag i Aftonbladet att Johanna har något annat musikprojekt - jag bara nu är det kört för Klara & Jag, nu har Johanna sitt eget.
J: Men det blev inget av det projektet.
Vilka är Klara & Jag?
Namn: Klara Tuva Wörmann & Johanna Frostling
Ålder: 26 år
Familj: Klara: mamma pappa, två syskon, pojkvän och vänner Johanna: stor och utspridd
Gör: Artist och låtskrivare
Älskar: K: Att skriva musik med Johanna och vara i sessions med andra och flamsa J: Musik, mat och min mormor och morfar.
Hatar: K: Dryga personer J: Jaa, otrevliga människor
Klara och Johanna hade gjort musik tillsammans till och från i sex år när Johanna plötsligt hörde av sig till Klara efter att ha kommit hem från Köpenhamn.
K: Du bara “Vi måste ses” och jag tror det var du som sa att “Jaa, ska vi inte satsa?”. Så vi tog ledigt en dag i veckan och bara skrev, i typ ett halvår.
J: Då hade vi bestämt att torsdagar var vår dag, och så sågs vi från morgon till kväll och jobbade med att bara sitta vid pianot och skriva.
K: Jag bodde i en sjuk andrahandslägenhet på Folkungagatan där de hade en stor festlokal under med ett piano - så vi hade ett ashäftigt kontor under den tiden.
“Nej men vi har ju verkligen haft två parallella likadana drömmar hela våra liv.”
Både Klara och Johanna har alltid drömt om att stå på scen och skrivit låtar sen de kunde gå typ, berättar Klara och Johanna fortsätter och berättar om hur hon samlade ihop barnen i förskolan för att uppträda inför dem.
J: Nej men vi har ju verkligen haft två parallella likadana drömmar hela våra liv.
K: Det var tur att vi inte gick i samma klass när vi var små för det hade blivit bråk.
J: Ja, vi hade mördat varandra.
Varken Klara eller Johanna producerar låtarna, utan de jobbar ofta tätt ihop med Kristofer Östergren, tidigare sångare i Melody Club. De jobbar med andra också - men Östergren är den de alltid återkommer till.
J: Alltså han är nog lite passionerad över vårt projekt som vi är.
K: Han är en viktig person som tror på oss, som vi litar på till 110 procent. Men det är ju ganska intressant det här med vad vi gör i processen - för jag tror inte att alla vet hur inblandade vi är i både text, melodi och även hur vi vill att produktionerna ska låta. Det är någonting jag ändå är stolt över, vi båda har för stort kontrollbehov för att inte vara delaktiga i processen.
J: Vi har åsikter om allt, liksom.
Albumet har varit klart sen december 2019 och släppet var från första början planerat till april i år - men så hände corona och duon bestämde sig för att flytta fram det till maj, “Det kan inte hålla på hur länge som helst, jo men det gör det visst” berättar Johanna att tankarna gick.
- Vi hade ju planerat världens fetaste releasespelning, lagt vår själ i inte bara att vi skulle spela, utan vi skulle ha ett vernissage och kompisar skulle ställa ut konst och blablabla på Södra teatern i Stockholm, men vi fick ju bara ge upp det nu, förklarar hon.
“Den här sommaren har blivit som ett vakuum, vi har inte kunnat göra någonting.”
Istället för en enda jättespelning blev det nu fem mindre - varje dag den här veckan har Klara & Jag släppt en ny låt på debutalbumet Det slutar inte här. Från början kom idén utifrån - “Men gör någonting av restriktionerna!”, då i ett lite vildare format på femtio spelningar för femtio personer - men även om den första idén inte var genomförbar spann Klara och Johanna vidare på det spåret och landade i en enda lång releasevecka. Men även om det verkligen känns som om Klara & Jag lyckats göra någonting fantastiskt av en situation som ingen kunnat förutspå så har det verkligen inte varit någon dans på rosor.
J: Den här sommaren har blivit som ett vakuum, vi har inte kunnat göra någonting. Vi har skrivit lite, men vi har också så många låtar som står på kö så det har inte varit så motiverande. Jag tror vi sa i någon annan intervju att vi blivit kreativa av pandemin och karantän - det har vi ju absolut inte blivit.
K: Det har varit kris.
J: Det hade varit önsketänk. Det har verkligen varit såhär nej men vi söker andra jobb nu - vi lägger ner det här - alltså vi har pratat om det, verkligen. Men nu har vi bestämt oss istället för att nej men nu, nu måste vi släppa ifrån oss någonting.
Men Klara och Johanna har också verkligen fått landa och fundera igenom allting ett varv till.
- Nu känns man superredo inför släppet, säger Klara.
Den enorma releasespelningen skulle också avslutat ett annat projekt som duon har på gång - en dokumentär som filmas av deras vän Malin Gutke -, men som nu också blivit framskjutet och ännu inte är avslutat. Från början filmade Gutke dem “bara på kul” - men sen fick dokumentären en twist.
- Vi hittade en annan duo som heter Bella & Me och bara “men gud de heter samma som oss” - så googlade vi dem och insåg att de ser ut exakt som oss, men var aktiva på 60-talet, berättar Johanna.
Alltså handlar dokumentären om hur Klara & Jag sökt upp Bella & Me och var menad att avslutas med en stor spelning där Bella & Me skulle gästat.
- Det är mötet mellan två generationer som har musikaliskt utbyte, förklarar Klara.
Men nu kom ju corona och då har Gutke också filmat den tiden.
Så det blir ingen gästspelning då?
J: Vi får se -
K: Säsong två!
J: Nej men vi har inte avslutat den ännu, vi håller på att filma in det sista och vet fortfarande inte hur den slutar.
Er musik beskrivs som nostalgipop - vad är det?
K: Alltså pop som genre är ju väldigt bred - men vi älskar ju 70-talet, och att flörta med vintagesound.
J: Jag skulle ändå säga att det kanske är det som, åtminstone för oss, är det tydligaste i vårt sound - att det flörtar mycket med 70- och 80-talet, typ. Så att bara säga att vi gör svensk pop - då tror man kanske att -
K: Då ser man något annat framför sig.
J: För oss är det ju viktigt att få in det där andra också, på något sätt.
K: Vi vill vara lika mycket disco som pop.
Klara & Jags estetik är överhuvudtaget väldigt glammig - jag frågar dem om hur de hittat sin stil, och de förklarar att det helt enkelt är det de alltid tyckt varit finast.
J: Vi har alltid älskat typ ABBA och hur de såg ut - det är ju liksom det snyggaste som finns.
K: Vi drar oss till allt som glittrar.
I kör: Som två skator.
K: Vi skulle kunna gå åt varsitt håll och mötas efter fem minuter och vi skulle ha plockat på oss exakt samma kläder, det är lite sjukt.
Berätta om albumet! Vad handlar låtarna om?
J: Såhär: Vi har ju skrivit otroligt mycket låtar, så vi har ju ändå fått sålla väldigt mycket och obviously plockat våra favoritlåtar, och det som jag tror är gemensamt för dem - och så har det bara blivit - är att de känns väldigt nära, de känns ärliga, typ, och ganska självkritiska på ett sätt. Förut har vi sparkat väldigt mycket mot killar - “ni är så töntiga och vi är så bra” och blablabla, lite tonårsaktigt.
K: Nu är det lite mer självkritiskt och lite mer “vad fan gjorde jag sådär för?” typ.
J: Lite mer självreflekterande, och det känns väldigt skönt att få vara det. Det är ju ofta de där hata killar-låtarna som skivbolag tycker om för det är lite kaxigt och rakt på. Men fokusspåret som vi släpper på albumet är en ballad, den är jättelång, och handlar om våra allra innersta tankar.
Vad får er att sätta er ner och skriva? Vad får tankarna att börja rulla?
J: Helt ärligt, när vi skriver låtarna så - vi ser det som ett jobb. Vi går till studion, ses klockan tio, och går inte hem förrän vi gjort en låt. Det är inte att vi sitter och väntar på kreativt flow.
K: Jag tror vi båda gillar att jobba under tydliga deadlines och press, vi är nog inte så flummiga i skapandet där. Det är klart det händer att man får feeling en fredagskväll och sätter sig vid pianot, men de bästa grejerna kommer då vi har lite press och tydliga riktlinjer.
J: Men under våra dagar så skriver vi ner i anteckningar och våra dagböcker använder vi jättemycket när vi väl är i studion. Men låten skrivs verkligen för att den ska skrivas.
“När man själv har ett ganska tryggt liv blir man kanske lite extra intresserad av omgivningens problem, också.”
Även om både Klara och Johanna kan komma med lösa anteckningar till studion så kan ingendera säga vem som gjort vad på en låt när den är klar - de gör allting tillsammans. Oftast skriver de om saker de upplevt längre bak, t.ex. gymnasietiden och killarna då kan de återkomma till. Nu lever både Klara och Johanna rätt så stabila liv med pojkvänner sedan flera år tillbaka.
- När man själv har ett ganska tryggt liv blir man kanske lite extra intresserad av omgivningens problem, också, säger Klara.
Klara förklarar också att hon blir väldigt inspirerad av morgonrusningen på tunnelbanan, och att det då kan vara små vardagliga detaljer som man kanske inte annars skulle lägga märke till eller tänka på som låtmaterial. Men helst skriver Klara & Jag om saker som känns, även om de också gillar att leka med låtskrivandet och skriva om en väldigt specifik sak - som vargar till exempel.
J: Det är kul att skriva om saker som inte är kärlek. Det är roligt att hitta ett väldigt smalt ämne och försöka bygga hela låten kring det. Vi skrev en låt om vargar häromdagen.
K: Ja, sånt flum gör vi också.
J: Alltså såhär: Vi verkligen skrev i åtta timmar, nonstop, om vargar.
K: Vi gillar inte att begränsa oss, så fort man börjar tänka att det ska vara seriöst på direkten när man sätter sig i studion så blir det inte bra. Vi måste börja i flamset. Så får man ändra till någott coolare sen.
J: Hajar!
K: Ja exakt.
Drygt hundra färdiga låtar har det blivit under de tio åren Klara & Jag funnits - men endast en bråkdel duger för släpp. Johanna förklarar att det till stor del beror på att alla låtar har flera kusiner som låter typ likadant och behandlar samma teman.
K: Vi tycker ju olika ibland också - Johanna kanske älskar en låt och jag bara “Fast det här var inte min favvo” och då blir det en ganska naturlig utsållningsprocess, att vi bara tar dem som båda älskar.
J: Ibland sätter jag på några låtar och bara “Faan, jag släpper dem själv då”.
Ett av de senste släppen - före releaseveckan då -, Aska, består faktiskt av fragment från en av Klara & Jags allra första låtar. Det tar ju alltid en tid för en låt att faktiskt se världens ljus, men Johanna förklarar att det mest är just delar från de äldre låtarna som de plockat med sig i sina nya verk. Också Gamla stan (med Gustaf Norén) skrevs före duon började jobba med någon annan, och den känns lite extra speciell.
K: Vi skrev till Gustaf Norén och frågade om han ville vara med, och han bor uppe i Dalarna så då åkte vi dit till honom och tog en heldag uppe i Dala-Floda.
J: Ja, så himla fin person. Han bara “Gud vad kul, kom upp till mig” - och vi hade såhär släppt en låt, typ. Så himla fin - och snygg! *skratt*
Kommer det bli fler samarbeten i framtiden?
J: Ja, det gör det säkert. Nu har det ju blivit ganska mycket boys - och det är ju kul, vi gillar ju boys. Men det skulle vara spännande att samarbeta med någon tjej. Men det kan bli lite för många röster som låter likadant.
K: Vi gillar ju blandningen av olika typer av röster - det är ju vår grej också. En vi jobbar med brukar kalla oss för lasern och röken - för att Johanna kan lägga en sång och så lägger jag efter eller tvärtom, och så blir det ett nytt sound när våra röster möts.
Har ni något drömsamarbete?
J: Mer typ att det skulle vara kul att skriva för andra artister - typ Veronica Maggio såklart.
K: Vara förband för Veronica Maggio!
J: Jaa gud ja.
K: Den väntar man på. Eller den kämpar man för!
J: Mejl har skickats.
“Allt man någonsin har lyssnat på speglar man ju i sin musik.”
Vem inspirerar er? Förutom ABBA då.
J: Min stomme i musiken eller hur man ska säga är Stevie Wonder, och också mycket svensk visa - typ Cornelis Vreeswijk och även om det inte är så att man ba “ska vi skriva en Cornelis Vreeswijk låt?” så finns det ju nånstans där ändå.
K: Allt man någonsin har lyssnat på speglar man ju i sin musik. Just nu har jag en period då jag lyssnar väldigt mycket på Den svenska björnstammen - och det är nog framförallt för att jag tycker de använder text på ett så fint sätt tillsammans med melodier och stämmor - lite på samma sätt som vi gör, men killar.
Texten är en väldigt central i det som är Klara & Jag, och Johanna jobbar också med text utanför musiken - hon har till exempel studerat litteraturvetenskap och jobbar som copywriter vid sidan av Klara & Jag.
- Jag har även skrivit på ett längre projekt som tyvärr blev pausat i och med corona. Det är ju en dröm att ta upp det igen. Alltså jag vill skriva hela mitt liv.
Projektet i fråga är en musikal som bygger på en känd svensk roman - men det är allt Johanna vill avslöja. Vi håller alla tummar för att projektet ska upptas igen! Klara säger att musik som form passar henne väldigt bra.
- Jag har inte tålamod att skriva längre saker.
Har ni något tips till någon som vill skapa musik men inte vet var hen börjar?
K: Jag skulle säga samarbeta, med folk du litar på och är trygg med.
J: Våga lek och se allt du gör som en träning. Såhär - vi har skrivit över hundra låtar och släppt typ tio. Då är det så bra att vara två, för då pushar man varandra att fortsätta - alltså verkligen, hitta en parhäst.
K: Och en mentor!
J: Va, vem är din mentor? *förvirrat skratt*
K: Ööö, nu har vi ingen, men vi hade en i början. Att man hittar någon med power som tror på dig!
J: Men också - gud, så många tips - skicka inte in det första man gjort och tro att man ska få - alltså om man vill ha ett skivkontrakt eller så - respons på det, utan öva öva öva och hitta din grej så mycket som möjligt innan du går vidare, för folk kommer forma en så mycket.
K: Öva på att få nej och säga nej.
Framtiden är lite oklar - det är den nog för de flesta, nu. Men Klara och Johanna hoppas att våren som kommer ska bli lite som den de hade planerat 2020, och så släpps ju dokumentären inom en snar framtid.
- Vi hoppas att vi kan turnera nästa sommar, det vore ju jättetråkigt om det inte gick, säger Johanna.
Tillslut bad jag Klara & Jag skapa ett mixtape med sina favoritlåtar. Då sa Klara:
- Jag tycker alltid det är läskigt att säga vad man lyssnar på - många förväntar sig att man som musiker har så här femtio låtar man lyssnar på just nu, men jag är en sån som lyssnar om och om och om.
Och Johanna höll med. Alltså ger jag er: fem låtar som Klara & Jag lyssnar på om och om och om igen just nu! Idag kulminerar releaseveckan med en sista spelning på Boquerian i Stockholm, och hela Det slutar inte här finns äntligen ute!
