TOVE nr. 3: Scenen är din

Idag är det den 8 mars. Alltså: kvinnodagen.

Jag har aldrig egentligen reflekterat särskilt mycket över vad den dagen innebär, för den innebär inte supermycket för just mig. Jag är rätt priviligeriad - pojkarna runt mig under min uppväxt har varit schyssta, jag är vit, har det helt ok finansiellt sett och bor i ett av världens jämställdaste land. På pappret, åtminstone.

Samtidigt är det ett faktum att kvinnodagen berör mig, för jag identifierar mig som kvinna. Och på sistone - eller vad då på sistone, snarare under de senaste fem åren - under den tid då jag verkligen har börjat hänga på internet och läsa texter och förstått vad feminism faktiskt är -, har en kvinnas kamp börjat kännas som alla kvinnors kamp. Kanske mycket för att jag faktiskt är så priviligeriad och då faktiskt kan fokusera på andras problem istället för mina egna.

Ändå är det supersvårt för mig att skriva en debattartikel om t.ex. könsstympning för sist och slutligen vet jag ingenting. Så jag skrev en rätt onödig text om att det är idiotiskt att höja starka girlbossar till skyarna för det är inte jämlikhet att prisa en kvinna som nått toppen genom att jobba trippelt så hårt som en man, det är jämlikhet då det är självklart att kvinnor innehar chefspositioner, då en stark kvinna inte är någonting särskilt, då kvinnor är fantastiska i sig själv, inte för vad de åstadkommit. Vilket ju egentligen är en självklarhet och inte ett enormt aktuellt problem just precis nu.

Men det är en grej jag vet någonting om, som jag känner att jag har någonting att säga till om. De säger “write what you know” så då gör jag ju det.

Vilket tyvärr inte är alla SJUKA problem som kvinnor utsätts för världen över. Men andra skriver om dem - om att kvinnor inte får utbildning, om att kvinnor får lägre lön för samma arbete, om könsstympning, om sexuella trakasserier … utbilda er, för kunskap är vårt trumfkort. Läs Feministfällan (Åkestam 2018), läs We should all be feminists (Ngozi Adichie 2014), prata med människor om varför feminismen fortfarande behövs, om hur feminismen är den minst radikala av alla ideologier, för hur kan något annat än fullständig jämlikhet mellan alla kön och minoriteter någonsin vara radikalt? Hur är det inte det naturligaste man kan tänka sig?

Senast igår ifrågasatte en medelålders man varför jag är feminist. “Varför skulle jag inte vara det?” var mitt svar. Det är inte jättemånga som har ett svar på den frågan, faktiskt. Konstigt nog.

TOVE nummer tre 2020 har inget tema, men i och med att det är kvinnodagen idag delar vi en del texter som rör ämnet. Vi kommer släppa intervjuer med coola personer och skriva recensioner så fingrarna glöder. Kanske tagga vappen lite? Skicka supergärna in dikter eller andra texter eller filmklipp eller fotoserier - scenen är din! Allt är välkommet.

Tack till:

Julia Westerholm