Recension: Dagarna, dagarna, dagarna

Recension: Dagarna, dagarna, dagarna

Omslagsillustration: Lincoln Fuentes

Elvira Niemi recenserar Tone Schunnessons andra roman Dagarna, dagarna, dagarna - höstens största litterära fenomen?


Är Tone Schunnessons Dagarna, dagarna, dagarna (Norstedts 2020) höstens ultimata accessoar? Med det karamelliga übersnygga omslaget (nej men ALL Schunnessons estetik är otrolig??), det faktum att Schunnessons debut Tripprapporter (Norstedts 2016) var en succé och att den första upplagan sålde slut dundersnabbt i åtanke skulle jag faktiskt vilja kröna Dagarna, dagarna, dagarna till hela årets accessoar - för vad skulle passa bättre som det 2020 än en roman?

Inte mycket, vill jag påstå. Jag har absolut beställt både en trendig handväska och ett par sånadär tjocka små guldhoops som alla går med så sent som förra veckan, men det är ju inte som om jag kommer få särskilt mycket användning för dem - nu är det romanernas tid, liksom.

Dagarna, dagarna, dagarna handlar om Bibbs, en bloggveteran med ett ansikte alla känner till, men kanske inte längre av rätt orsaker. Bibbs är inte särskilt bra med pengar, och har inte jobbat på … ett tag, och mitt i det tröttsamma som är hennes liv bestämmer sig hennes grundsten i tillvaron, hennes Baby, för att lämna henne. Bibbs har själv hotat med att lämna Baby gång på gång - men det har aldrig varit allvar, det har alltid slutat med orden Förlåt, lämna mig inte - ord de sagt så ofta att de viskar dem i sömnen, rygg mot rygg. Men nu menar Baby allvar, och han tänker behålla lägenheten på Slipgatan som står i hans namn även om Bibbs oftast haft pengarna om inte Bibbs lyckas skaffa fram 100 000 kronor på en vecka, pengar som hon verkligen inte har.

Allt jag köpte att äta var onödigt socker. Alla påminnelseavgifter för försenade räkningar irriterade mig och alla räkningar, överlag. Alla hyror. Pengar i sjön, kändes det som. Alla resor och framför allt alla felaktigt bokade flyg. Alla tidningar och middagar och vänner och bussbiljetter. Alla skor klänningar shorts hattar droger. Alla drinkar. Jag ångrade allt. Utom americano. Americanon, den älskade jag.
— Dagarna, dagarna, dagarna - Tone Schunnesson

Så börjar då en något kaosartad historia, med mycket tillbakablickar till det Baby och Bibbs en gång var, eller kanske snarare: det Bibbs en gång var. Hon lever mycket i det som varit, och sakta men säkert hamnar hon inse den obekväma sanningen att hon inte längre tillhör Eliten - hon har blivit ersatt av en yngre, snyggare, mer begåvad generation. Bloggen som plattform håller på att dö och med den det medialandskap som Bibbs gjort sig hemma i. När började världen föredra beigea, smala influencertjejer eller uttalat kroppspositiva tjocka tjejer framför ärlighet? När slutade en skarp käft som sällan tänker sig för innan den öppnar sig vara nog?

Till skillnad från debuten Tripprapporter har Dagarna ändå en tydlig handling med en riktning - Tripprapporter är väldigt långt ett drogat tankeflöde, och även om Schunnessons personliga stil fortfarande lyser stark så finns här en handling som går framåt, vilket jag ändå föredrar. Samtidigt är det fortfarande mycket lösrycka tankar, Bibbs hoppar hit och dit i sitt berättande och även om det finns ett tydligt nu och ett annat då så befinner vi oss ibland så länge i då:et att jag får svårt att hänga med.

Det händer mycket i Bibbs huvud, men inte lika mycket i tidsplanet - vilket är mitt största problem med Dagarna - någon säger någonting och så kommer svaret flera stycken senare, det är en intressant berättarteknik och visst kan väldigt mycket gå igenom ens huvud innan man svarar, men fungerar det inte sömlöst blir det väldigt kaotiskt. Överlag är det mycket med Dagarna som får mig att reflektera kring hur jag vanligtvis läser en roman - jag är inte van vid att bara spänna mig fast och åka med, jag vill helst kunna hålla fast mig själv. Jag märker också att jag gång på gång försöker sympatisera med Bibbs, men det är så svårt! Och jag borde nog ha slutat försöka lite tidigare, för när jag väl märker att jag helt enkelt inte relaterar till denna medelålderskvinna på något plan har jag nog missat många chanser att skratta åt hennes påtåg.

Bibbs tankar är ofta brutala och om det är någonting som Schunnesson kan så är det att vara brutalt råärlig - världen har noll rosa skimmer över sig i hennes skildring. Bibbs har överlag en rätt cynisk syn på tillvaron - hon gillar inte många och de hon gillar gillar hon främst för deras svagheter eller skavanker. Bibbs och Baby har länge varit ett par men det finns inte en smula romantik i deras förhållande - överhuvudtaget känns Bibbs väldigt kall och känslolös, hon tänker mycket på pengar och sociala hierarkier och är ärligt talat otroligt jobbig. Hon vidtar drastiska åtgärder för att få som hon vill, manipulerar och ljuger och är verkligen ett vrak - jag har aldrig träffat - och kommer förhoppningsvis aldrig träffa - någon som Bibbs, men hennes extremhet är ju det som gör boken underhållande, och jag kan ändå se att de flesta antagligen går omkring och bär på en undangömd Bibbs som kan komma fram i livets mörkaste stunder.

Såhär: Tone Schunnesson är en sjukt modig författare, och Dagarna, dagarna, dagarna saknar då verkligen inte originalitet, men för mig personligen fungerar inte den här typens samtidssatir riktigt. Det finns helt enkelt inte mycket jag som 20-årig icke-Stockholmare relaterar till - MEN, jag njuter fortfarande av Schunnessons språk, vilket gjorde läsningen väldigt behaglig, ändå.

Fotograf: Märta Thisner

Fotograf: Märta Thisner


Dagarna, dagarna, dagarna går att köpa hos t.ex. Adlibris och Bokus

Måndagsmixen vol. 19

Måndagsmixen vol. 19

Nästet:  "Mina texter är lite medvetet mystiska ibland, jag förstår inte alltid ens själv exakt vad jag menar"

Nästet: "Mina texter är lite medvetet mystiska ibland, jag förstår inte alltid ens själv exakt vad jag menar"