Recension: Aska, glitter och annat som försvinner med vinden - Nadja Evelina
Omslag: Ebba G. Ågren
Elvira Niemi räknade ner sekunderna till Nadja Evelinas andra platta, och hon blev inte besviken. För henne har Nadja alltid varit som att komma hem - så även nu.
För mig har Nadja Evelina alltid varit som att komma hem. När ångesten tryckt i bröstet och jag inte har vetat vart jag ska ta vägen har Nadjas musik funnits där och plötsligt har tankarna och kroppen lugnat sig.
På det viset vet jag inte riktigt om det går att kalla det recension när jag skriver nu om Nadjas andra album, jag kommer liksom aldrig vara ojävig då det kommer till Nadja. Men också: när är man någonsin det? Det skulle väl vara om man recenserade något av någon man aldrig lyssnat på förut, knappt hört om. Alltså: jag kommer att skriva om Aska, glitter och annat som försvinner med vinden (2021) men kan ju avslöja kontentan redan nu: det är ett helt fantastiskt album, så fint och äkta och mitt i prick att jag knappt förstår att det är på riktigt.
“nu har ni mitt hjärta hörrni” skriver Nadja om skivsläppet, och det är precis så det känns. Du är minst på låtsas av alla / Vi håller med varann om det mesta / Men baby, hur ska det räcka? / Hur ska vi orka? sjunger Nadja i refrängen på öppningsspåret Juni/Juli och redan här går det rakt in i mig. Att växa upp tillsammans, vänskap som är större än allt och hur den vänskapen kanske sedan förändras när man blir äldre är teman som återfinns på flera av spåren - och jag älskar det. Jag älskar hur Nadja sjunger om vänskap, om att vara störst i världen och hur kärleken kommer och ställer saker på ända. På många sätt känns det som om hon sjunger till just precis mig, men också till alla småstadstjejer där ute. Jag tänker på Moni Nilsson och hennes förmåga att fånga ungdomen och det stora i det lilla, på att Nadja Evelina har exakt samma förmåga - det är inga världsomvälvande ämnen hon sjunger om, men hon sjunger om det där som känns störst av allt när man är mitt i det. Och som kanske sist och slutligen är det som är störst av allt, för mer liv än vänskap och heartbreak blir det väl inte?
Och att vi är så jävla små men ändå här / Det måste väl betyda nåt? sjunger Nadja på Små och det känns än en gång som om hon läst min dagbok - känslan av att vara liten men vilja ut i världen, vilja att nåt ska hända och betyda nåt har säkert de flesta av oss upplevt - Ahh, men hörru nåt fint kommer å hända / Du kommer lysa starkast av alla / Jag lovar, jag lovar! sjunger hon till en vän på Lovar och på Nånting måste hända känns det som om allt står still: Tror jag dör om inget ändras / Nånting måste hända. Hur många gånger har jag inte åkt varv efter varv genom byn, och tänkt: när ska livet hända?
Men här finns också finstilta kärlekslåtar - då främst om förlorad kärlek, som på Du och jag och Vi forever. Piller är helt fantastisk med sin skildring av att vara kär men inte riktigt vilja medge det för sig själv eller den andre: Jag tänker på det efteråt / På hur du sa det som det bara var nåt du kom att tänka på / Hur jag stängde mina ögon / När jag sa att jag inte heller känner nåt. Det gör så ont men är också så fint! Nadja är helt otrolig på att berätta så att det känns okonstlat, men ändå blir precis rätt. Tillsammans med de poppiga melodierna, hennes mjuka röst och den snygga prodden blir det till magi.
Nadjas fallenhet för att berätta en hel historia - eller, känsla? - på några få verser syns också på Clara, som är en låt till en lillasyster som får hjärtat att brista lite. Om hur systern alltid ville vara med, men inte alltid fick det, hur man nu skulle vilja ses oftare och inte får bråka, eller, då måste man sluta fred, för: Jag skulle döda för dig / Jag skulle fan göra vad som helst / Om du går sönder igen / Så går jag sönder lika mycket. Jag kommer alltid vara lite extra svag för skildringar av syskonkärlek, så även denna - hur den kärleken är så ren, så villkorslös, även om man absolut kan behandla den andra rätt dåligt ibland finns man liksom alltid där ändå.
Aska, glitter och annat som försvinner med vinden är så långt från aska man kan komma - vartenda spår glimrar, och tillsammans bildar de en sömlös helhet. All marknadsföring kring skivsläppet har också varit underbar - vartenda singelsläpp har haft en underbar canvas på Spotify med ett genomgående färgtema. Åh! Så fint, allting, precis allting, med det här skivsläppet. Jag har legat vaken till tolv vid varje singelsläpp och inte blivit besviken en enda gång. När jag nu lyssnade på albumet mitt i natten samtidigt som jag byggde ihop en IKEA-möbel fick jag stanna upp flera gånger, för att reflektera över orden, sjunka in i melodin, och bara: lyssna. Inte heller denna natt blev jag besviken.
Bästa spår: Små, Lovar!, Piller
