Möt: amanda jerlov
Foto: Maja Moberg
amanda jerlov följer idag upp debutsingeln one not two med ett poppiller om en vuxenbebis som nog aldrig kommer träffa någon som älskar hen lika mycket som hen gör själv. Vi har pratat med henne om att debutera, hitta sitt eget uttryck och vad som händer nu.
amanda jerlov släppte den glittrande debutsingeln one not two i juli i år - och nu släpper hon äntligen ny musik! På like you do gör amanda upp med en vuxenbebis, då hon inser att det aldrig kommer funka; no one will love you, like you do. amanda jerlovs musik andas åttiotal och känns helt rätt i tiden - hennes musik påminner om låtar av stjärnor som Zara Larsson och Dua Lipa. I samband med att andrasingeln släpps idag passade vi på att ställa några frågor till amanda, så att ni också kan lära känna denna spännande nya artist!
Vem är amanda jerlov?
Namn: Amanda Jerlov
Ålder: 22 (16 känns mer rimligt dock)
Bor: Kommer ju alltid vara Göteborgare men blir Sthlm till hösten
Gör: Pluggar Musikmakarna, sjunger och äter :)
Familj: Mamma Sofia, pappa Fredrik, syster Emelie och lille hunden Lilo
Älskar: Alla gamla romcoms, speciellt om Meg Ryan är med
Hatar: Alla som hatar romcoms
Förebilder: Alla fina människor jag har runtomkring mig <3
Foto: Maja Moberg
Hej Amanda! Hur har din sommar varit hittills?
- Hej på er! Är det bara jag som inte hunnit fatta att det är sommar? Och nu är den ju typ slut? Men av det lilla som jag hunnit förstå så har den varit jättemysig. Har jobbat mycket men har absolut hunnit bada och gör massa annat kul med.
I juli släppte du din debutsingel one not two och idag släpper du din andra låt, like you do, men du har länge stått på scen och nu gått ditt första år på Musikmakarna. Hur känns det att äntligen få visa upp din musik för världen?
- Det känns som att jag lämnat in ett stort jävla gymnasiearbete typ haha! En lättnad att ha de ute men också nervöst att folk plötsligt kan tycka och tänka saker om ens små låtar! Men det är framförallt mest KUL såklart! Och det bästa med allt är ju att människor verkar ha lyssnat och dessutom tyckt om låten och det finns ju inget sjukare och roligare än det.
Berätta om like you do! Hur kom den till? Vad handlar den om för dig?
- Det känns som att denna låten är 300 år gammal, och inte bara 1,5 år som den egentligen är. Men 1,5 år känns kanske som 300 när man bara levt i 22.
- Jag pluggade musikal i New York 2018, men det visade sig ganska snabbt vara fel. Jag ville ju liksom stå på scen wailandes med en fläkt i håret medan mina lärare ville att jag skulle dansa balett och sjunga klassiska musikaler från 1800-nånting. Så jag började stanna kvar efter skolan och skriva egna låtar istället. När jag sedan kom tillbaka till Sverige kontaktade jag alla jag kände, som kände någon - som kunde något om musik. Och då började jag jobba med min gamla klasskompis Jakob Bergek och sedan även Teddy Paunkoski. Och de två skrev jag like you do tillsammans med.
- like you do handlar om en vuxenbebis. Ni vet en sån som mer än gärna lägger alla sina problem på en och förväntar sig att man bara ska bara lösa det. Låten är lite som ett uppvaknande ur det när man inser att det inte är ens eget ansvar att be om ursäkt för någon annans orimliga beteende, och att personen helt enkelt inte är värd tiden för hen kommer faktiskt aldrig att bry sig mer om någon annan än sig själv ändå.
Din musik andas retro samtidigt som texterna är personliga och moderna - hur hittade du till ditt eget uttryck?
- Det är ju en liten berg och dalbana med att förstå vad man vill göra. Men retro-grejen har ändå alltid känts självklart för mig. När jag var liten satte jag upp små shower i vardagsrummet och sjöng lite för högt in i min egengjorda otroliga mic (konstruerad av en toalettrulle och ihoprullad aluminiumfolie). George Michael, Whitney Houston och Diana Ross spelade jag alltid högt ur högtalarna och levde helt enkelt mitt bästa liv. Jag vill att min musik ska ge mig samma känsla som det gjorde när jag va liten i det där vardagsrummet. Jag tar nog därför med mig mycket av den musiken jag lyssnade på då, in i vad jag gör idag.
- Textmässigt så tänkte jag nog förr att det fanns ett visst sätt man skulle skriva på, ett recept liksom. Det skulle handla om rosor, krossade hjärtan och solnedgångar annars var det inte helt rätt. Det blev ju liksom aldrig riktigt bra när jag försökte låta sådär poetisk och klok, så jag började bara skriva rätt upp och ner hur jag kände istället.
- Jag är ju en nojig person som oroar sig lite för ofta och över lite för mycket. Men när jag började skriva om mina otroligt dramatiska problem, fast med lite humor, så kändes de mindre för varje gång. Att ha lite självdistans och kunna skratta åt sig själv är så viktigt. Så när jag hittade lite mer hem i hur jag ville skriva så känns det som bitarna i hur jag vill låta föll på plats. (Jag kommer ju 100% titta tillbaka på det här om några år och undra hur fan jag trodde att jag visste vad jag ville när jag var 22?! Men det tar vi då!)
Hur vill du att det ska kännas att lyssna på din musik?
- Det ska ju va kul!! Vill att det ska kännas som en färgglad och glittrig grej, men utan att tappa det transparenta och personliga. Förhoppningsvis så passar min musik till både bra som dåliga dagar fast på olika sätt. Att man kan dansa till den när man mår så jävla bra, men samtidigt kunna känna att man inte är ensam i alla ens både stora som små problem de dagar man behöver det lite extra.
Hur ser planen ut nu - vad händer efter like you do?
- Jag pluggar just nu Musikmakarna och ska därför ha praktik hela nästa år, vilket ska bli spännande. Sen kommer det mer musik också! Har några fler släpp planerade under hösten och sen siktar jag mot en EP i början av 2022, kul ska de bli!
Hur ska du tillbringa resten av sommaren?
- Jag vill ju säga något sjukt, typ bestiga berg eller liknande häftig sak. Men jag ska ju bara jobba och flytta. Det blir liksom inte mer spännande än så. Men vi kan ju hoppas att någon bara skumläste första raden och ba “oj cool chey”.
like you do ute nu
